uppsatta barns död blir utsläppt från dårhuget — sådant hade vi i sanning ansett omöjligt i ett land, som den kejserliga regeringen frihetens och ordningens utvalda regering pistår styras enligt 1789 års principer, och ega såväl social frihet som jemnlikhet inför lagen. Men i Brissel har utkommit en brochyr, hvars innehåll lemnar förfärligt slående bevis på att äfven det otroliga är möjligt midt under den högsta och mest utbildade civilisation. Brochyren innehåller förre generaladvokaten Sandons tal inför domstolen, dit han låtit instämma de berömda läkarne Tardieu, Parchappe, Foville, Baillarger, Mitivie och Blavche, hvilka förklarat honom förryckt och låtit inspärra honom på Charenton. Rättegångsförhandlingen var utsatt till den 9 msj detta år inför första kammaren af Paris civildomstol; de anklagade kommo icke tillstädes. Domstolen midgaf ej offentlighet åt ransakningen, och i följd deraf kunde ingen fransk tidning lemna någon redogörelse för målet. Sandons anklagels:, ett bidrag till det andra kejsardömets historia, hvartill vi ännu icke sett årot motstycke, har nu blifvit tryckt i Brisss), och vi låta ministern Billaults offer, advokaten Sandon, som sjulf försvarade sin sak, tala. Jag uppträder inför er, mina herrar domare, började Sandon vändande sig till domstolen, icke derför att jag icke fann någon, som ville gifva mig sitt biståud, utan derför utt alla do utmärkta män, som ville egna sin vältalighet til min tjeust, voro ense med mig derom, att jig genom att föra min egen ta lau skulle gilva eder tillfälle att höra och fälla edert omdöme om mig, och då jag sjelf berättade historien om mina lidandon bäst skulle kunna bedömma om jag är herre öfver mitt förstånd, samt huruvida hvad jag har att säga är tomma fraser eller sanning. -— Jag anklagar de läkure, som läto föra mig till dårhuset i Charenton. Jag påstår, utt dras tförklaring, enligt hvilken jag lider af mbillningen att vara en stor man, i förening med oful!ständig förlamning i tungan och högra armen samt cn spasmodisk ryckning i ansigtsmusklernu, utgör produkten af ett groft misstag och föraktlig servilism för en allsmäktig minister. Ingen af mina motståndare har intunnit sig och ingen advokat försvarar hör deras sak. Det skulle vara besynnerligt, om det ej vore så lätt begripligt. De ha uteblif vit emedan de äro rädda, och dejäro ridda emedan de ha något att blygas för. De be gagna ej ombud, cmedan lögnen var möjlig och bedrägeriet lätt, så länge jug var i Charenton, då deremot hela veriden i dag hör och ser mig. — För öfriut var det icke de som började förföljelsen emot mig. Inaan man begärde deras hjelp och medbrottslighet, för att skaffa mig undan, hade polisprefekten redan låtit häkta mig sexton gånger. Hälften af dessa häktningar räckte två till tre dugar, och stället der jag inspärrades var för det mesta en liten trång cell kallad pistolen. Efter dessa 2 å 3 d:gars förlopp förde man mig inför chefen för afdelningen för ullmänna sedligheten, som först öfverhopade mig med skymford och smädelser ce derpå lät bortföra mig af två polisbetjeuter. Sex gånger var jag iustängd i Maz:s, eu eler halfannan månud hvarje gåug. Mana förde mig i cen cellvagu inför ransaknings Icmaren, och der blef saken afgjord med en simptl konversation. Denue ridderbge embetsn.au förklarade mig att min närvaro i Paris oroadv hh. cxvcllens premierministern (Billault,) och att b. excellens, för att bibehålla kejsarens ynnest, behöfde en handling som jag måste underteckna. Derpå framlade han för mig ett af ministern egenbändigt skrifvet koncept, som jag skulle renskrifva och underteckna. Jag vägrade. Då förde man mig tillbaka i fängelset, der man lemnade mig utan föda i tre dagar, efter hvilkas förlopp domaren sjelf besökte -mig och försäkrade att jag ovilkorligen måste skrifva under om jag icke ville förblifva inspärrad i Mazas ett eller två år och dercfter för min återstående lefnad bli insatt på Bicetro. Annu en gång kom han till mig med underrättelsen att jag råkat i klorna på Jupitor sjelf,. och att jag måste visa en smula förstånd och eftergifvenhet. Slutligen gaf jag efter, skref under och två dagar derefter frigafs jag såsom oskyldig. De andra domrarne. förde intet protokoll och läto mig icke skrifva under någonting. De nöjde sig med att hålla mg iospärrad en tid bortåt, att hota mig samt bervdi mig alla slags förödmjukels r, såsom afhe:atning genom gensdarmer, afskyvärda fängel-er 0. 8. V. Min femtonde häktning inträffade på bangården vid Orleans. Knappt hade jag stigit ur vagnen förrän två agenter togo emot mig och förde mig inför chefen för säkerhetspolisen. Denne, som eljest plägar vara röd af vred, var denna gång blå. Hvad, skrek han, kommt An: få san HI DAL t Mi har aglodaa SnANnH