uppsatta barns död blir utsläppt från dårhu-
get — sådant hade vi i sanning ansett omöj-
ligt i ett land, som den kejserliga regeringen
frihetens och ordningens utvalda regering
pistår styras enligt 1789 års principer, och
ega såväl social frihet som jemnlikhet inför
lagen.
Men i Brissel har utkommit en brochyr,
hvars innehåll lemnar förfärligt slående bevis
på att äfven det otroliga är möjligt midt un-
der den högsta och mest utbildade civilisa-
tion. Brochyren innehåller förre generaladvo-
katen Sandons tal inför domstolen, dit han
låtit instämma de berömda läkarne Tardieu, Par-
chappe, Foville, Baillarger, Mitivie och Blav-
che, hvilka förklarat honom förryckt och låtit
inspärra honom på Charenton. Rättegångs-
förhandlingen var utsatt till den 9 msj detta
år inför första kammaren af Paris civildom-
stol; de anklagade kommo icke tillstädes.
Domstolen midgaf ej offentlighet åt ransak-
ningen, och i följd deraf kunde ingen fransk
tidning lemna någon redogörelse för målet.
Sandons anklagels:, ett bidrag till det andra
kejsardömets historia, hvartill vi ännu icke
sett årot motstycke, har nu blifvit tryckt i
Brisss), och vi låta ministern Billaults offer,
advokaten Sandon, som sjulf försvarade sin
sak, tala.
Jag uppträder inför er, mina herrar do-
mare, började Sandon vändande sig till dom-
stolen, icke derför att jag icke fann någon,
som ville gifva mig sitt biståud, utan derför
utt alla do utmärkta män, som ville egna sin
vältalighet til min tjeust, voro ense med mig
derom, att jig genom att föra min egen ta
lau skulle gilva eder tillfälle att höra och
fälla edert omdöme om mig, och då jag sjelf be-
rättade historien om mina lidandon bäst skulle
kunna bedömma om jag är herre öfver mitt
förstånd, samt huruvida hvad jag har att sä-
ga är tomma fraser eller sanning. -— Jag an-
klagar de läkure, som läto föra mig till dår-
huset i Charenton. Jag påstår, utt dras tför-
klaring, enligt hvilken jag lider af mbillnin-
gen att vara en stor man, i förening med
oful!ständig förlamning i tungan och högra ar-
men samt cn spasmodisk ryckning i ansigts-
musklernu, utgör produkten af ett groft miss-
tag och föraktlig servilism för en allsmäktig
minister. Ingen af mina motståndare har in-
tunnit sig och ingen advokat försvarar hör
deras sak. Det skulle vara besynnerligt, om
det ej vore så lätt begripligt. De ha uteblif
vit emedan de äro rädda, och dejäro ridda
emedan de ha något att blygas för. De be
gagna ej ombud, cmedan lögnen var möjlig
och bedrägeriet lätt, så länge jug var i Cha-
renton, då deremot hela veriden i dag hör och
ser mig. — För öfriut var det icke de som
började förföljelsen emot mig. Inaan man be-
gärde deras hjelp och medbrottslighet, för att
skaffa mig undan, hade polisprefekten redan
låtit häkta mig sexton gånger. Hälften af
dessa häktningar räckte två till tre dugar, och
stället der jag inspärrades var för det mesta
en liten trång cell kallad pistolen.
Efter dessa 2 å 3 d:gars förlopp förde
man mig inför chefen för afdelningen för ull-
männa sedligheten, som först öfverhopade mig
med skymford och smädelser ce derpå lät
bortföra mig af två polisbetjeuter. Sex gån-
ger var jag iustängd i Maz:s, eu eler halfan-
nan månud hvarje gåug. Mana förde mig i cen
cellvagu inför ransaknings Icmaren, och der
blef saken afgjord med en simptl konversation.
Denue ridderbge embetsn.au förklarade mig
att min närvaro i Paris oroadv hh. cxvcllens
premierministern (Billault,) och att b. excellens,
för att bibehålla kejsarens ynnest, behöfde en
handling som jag måste underteckna. Derpå
framlade han för mig ett af ministern egen-
bändigt skrifvet koncept, som jag skulle ren-
skrifva och underteckna. Jag vägrade. Då
förde man mig tillbaka i fängelset, der man
lemnade mig utan föda i tre dagar, efter hvil-
kas förlopp domaren sjelf besökte -mig och för-
säkrade att jag ovilkorligen måste skrifva un-
der om jag icke ville förblifva inspärrad i
Mazas ett eller två år och dercfter för min
återstående lefnad bli insatt på Bicetro. An-
nu en gång kom han till mig med underrät-
telsen att jag råkat i klorna på Jupitor sjelf,.
och att jag måste visa en smula förstånd och
eftergifvenhet. Slutligen gaf jag efter, skref
under och två dagar derefter frigafs jag såsom
oskyldig. De andra domrarne. förde intet pro-
tokoll och läto mig icke skrifva under någon-
ting. De nöjde sig med att hålla mg iospär-
rad en tid bortåt, att hota mig samt bervdi
mig alla slags förödmjukels r, såsom afhe:at-
ning genom gensdarmer, afskyvärda fängel-er
0. 8. V.
Min femtonde häktning inträffade på ban-
gården vid Orleans. Knappt hade jag stigit
ur vagnen förrän två agenter togo emot mig
och förde mig inför chefen för säkerhetspolisen.
Denne, som eljest plägar vara röd af vred,
var denna gång blå. Hvad, skrek han, kom-
mt An: få san HI DAL t Mi har aglodaa SnANnH