icke förstår allt. Vore det endast fråga om att komma helbregda till kusten och öfver oceanen, vore planen god. Jag har nog tänkt på att gå till väga så der, jag också; jag har insett, att det skulle medföra en viss säkerhet att färdas helt oförtäckt. Men ginge det bra i början, blefve det säkerligen så mycket sämre på slutet. Folkhoparne och gaslyktorna skulle minsann inte följa oss till Australiens öknar. — Hvad för slag? utbrast Roger. Jag trodde, det var i Mexico som ... — Nej, visst inte, afbröt honom Mornaix. Det är en lång och sällsam historia, som jag icke ännu, sedan vi träffades, kommit mig för att berätta dig. Du vet bara så mycket, att du kunnat fatta anledningen till vårt besynnerliga sätt att färdas från Paris hit. Det var den sista länken i en hel kedja af försigtighetsmått och knep af alla slag. Men tyvärr! alla snaror som vi utlagt ha våra fiender hoppat öfver i ett språng. De ha smugit sig efter oss som ormar. Om de denna gång blifvit förda på villospår, vetjag inte; men innan daggryningen veta vi det bestämdt. I det der huset vid Montaigne-alln i Paris fanns för tillfället ett verkligt lik, en verklig likkista. Alla yttre formaliteter vid begrafninz gar hade blifvit iakttagna, och säkert är att Pariserpolisens bästa spårhundar skulle ha blifvit lurade af min list ; men de der äro värre än f-n sjelf. Miguel sade nyss, att han kände på sig att de äro i närheten, och det är sällan, Miguel bedrager sig. Måhända är den långa pjesen nu nära sin upplösning.