fortgått utan anmärkning, äfven om nätterna. Något tillverkas esamma kort före det skjutning skall ske, upplag af dylika pjeser brukar icke finnas, utan vanligen Ström bade på fredagsaftonen sjuknat, men skickat bud derom till Fredberg, som dock icke mottagit detta bud, enär portvakten glömt att framföra detsamma, hvarföre Fredberg aflägsnat sig i den förmodan att Ström som vanligt skulle infinna sig. På fråga om ullverkning af patroner vid eldsljus skert med vederbörande berfäls tillåtelse, förklarade löjtnant Unge, att han aldrig afvetat detta förhållande. Befallning var gifven derom, att sådant skulle ske på dagen, men något bestämdt förbud mot begagnande af ljus var dock ej utfärdadt. De begge förmännen Wermelin och Andersson afgåfvo i det hufvudsakligaste enahanda berättelse. De kände icke något förbud mot begagnande af ljus vid tillverkning af patroner, hvilken visserligen i allmänhet verkställdes af Faber, men äfven, då så behöfdes, af arbetareförmännen. Ifrågavarande afton, då det led fram emot midnatt och tiden för skjutningen nalkades, begåfvo sig förmännen för det då arbetande laget, Wermelin och Andersson, från tunneln till skjulet för att iordningställa patroner. Nyckeln till det derför sittande låset fans icke att tillgå, utan måste de medelst en annan bereda sig inträde dit. Andersson medförde då ljus i lykta, men deremot var Wermelin försedd med ett bart brinnande talgljus, som han efter inträdet smetade fast vid brädväggen. Sedan de en stund hållit på med detia ämnade W. aflägsna sig med ett antal färdiga patroner, dervid han i dörröppningen vänge sig om och fick se liksom eldgnistor spraka på golfvet. W. ropade då åt A., som satt med ryggen vänd åt dörren och ingenting såg, att akta sig. Å. vände sig då om och såg eldgnistor rundt omkring på .golfvet; W. försökte släcka med blotta bänderna, (något vatten fans icke på nära håll att tillgå) men då detta misslyckades, rusade de ut och ropade till de arbetare, hvilka voro närmast, att skynda undan. F. soldaten Glans hördes härefter och förmälde, att han, som uppehållit sig vid ingången till tunneln, hört en annan 1topa elden är lös. då han genast skyndade fram emot smedjan. Han mötte då Andersson på vägen och frågade genast om de tagit ut oljan ur skjulet, hvartill A. svarade nej; de vände då begge om och Glans såg nu huru det blossade inne i skjulet liksom vid ett fyrverkeri. Han rusade det oaktadt dit in och fick först tag uti en patron med brinnande stubintråd, hvilken han ryckte lös, hvarefter han kastade bort patronen. Derefter fick han tag i en bleckflaska samt en 8. k. skottburk, innehållande färdiga patroner, hvilket han lemnade åt den utanför stående Andersson. Till sist lyckades det honom bära ut ur skjulet ytterligare tvenne bleckflaskor, innehållande sprängolja, och just som han skyndade ut, såg han huru elden fattat i stubintrådarna till de i skjulet ytterligare förvarade patroner. Då han hunnit omkring 50 alnar från skjulet, small det. Öfverståthållareembetet fann nödigt förbjuda arbetschefen, vid vite af 500 rdr, att tillsvidare tillåta beredningen af nitroglycerinpatroner vid eldsljus samt att hafva större upplag på en gång af nitroglycerin än som i K. M:ts nyligen utfärdade kungörelse medgifves, eller två skålpund. (D. B) Fyrverkeri. Till poliskammaren har inrapporterats, att då gossarne Carl Fredrik Maurvits Backström, 14 år gammal och son till sadel makaren B., boende i buset n:r 40 vid Nybrogatan samt Carl Fredrik Nilson Bäckman, 14 år gammal och son till timmermannen Bäckman, boende i huset nir 18 Qvarngatan, nästl. lördag den 26 omkring kl. 3 ce. m. vid laboratorium utom Lilla Blåporten voro sysselsatte med förfärdigande af fyrverkeripjeser, hade några dylika exploderat, hvarvid gossarnes kläder fattade eld. Derpå sprungo de i sjön för att släcka elden, wen detta lyckades dem ej och de voro redan så illa baända på åtskilliga delar af sina kroppar, att de måste afföras till lasarettet, der Backström emellertid afled följande dag eller söndagen den 27 kl. 2? e. m.