men sanna färger har författaren begagnat, då han åskädliggjort denna i grund och botten egoistiska nutur, som trampar all dygd under fötterna, blott för att nå det mål en lumpen ärelystnad och penningsnikenhet visar honom i fjerran. Då man ser Guerins handlingar och deras bevekelsegrunder, vore man frestad att tro honom vara född skurk, desto mer som han sjelf visar sig vara öfvertygad om, att hans nedrigheter äro blott oskyldiga, för en affärsman tllåtliga knep. Samma uttörlighet i teckningen har författaren egnat de andra i stycket förekommande karaktererna, särdeles åt den undergifna och försakande fru Gucrin, hennes redlige son och den älskliga, karaktersfasta Francine, Desroncerets dotter. Desroncerets sjelf, en typ af svärmisk ädelhet och dygd, förefaller oss dock något fremmande och obegriplig, hvilket till en del beror af den ide för hvilken han uppoffrar sig. Den för sin ärelystnad allt uppotirande koketta fru Lecoutellers like ser man allt för ofta i verkligheten för att kunna tvilla på teckningens sanning, likaså med den unga vildhjernan hr Lecoutellier. Styckets glanspunkt är onekligen den sista scenen, ty en naturligare och sundare följd af Guerins handlingar kan näppeligen tänkas, än då han öfvergifven art alla står ensam med sin framtidsbild, den gamla förhatlige procentaren Brenu vid sin sida. Öfversättningen är verkställd med omsorg och den lätt behandlade dialogen gör öfversättaren mycken heder. Hr Dahlqvists bild af Guerin var väl tänkt och utfördes medzmycken konseqvens; men aft det polerade och slipade, som vi gerna velat återfinna hos den listige notarien, syntes intet spär. Bäst var hr D. i sista akten, der han fick tillfälle att i katastrofen inlägga något at sin inneboende kraft. Hr Broman som Desroncerets, gjorde sitt bästa att gifva färg åt sin vackre men något duakla roll och lyckades till en del. Fruntimmerspartierna återgåfvos i vårt tycke bäst. M:1l Nerman (Francine) skördade publikens synnerliga bifall, och inropades för sitt älskliga och djupt gripande spel i fjerde akten. M:ll Såndberg hade i fru Lecoutelliers roll fått en svår uppgift, men löste den på ett sätt, som ej gaf mycket öfrigt att önska. Behag och finess göra denna unga skådespelerska mycket andvändbar i de fina fransyska komedierna, och hennes utförande af den koketta fru Lecoutelliers roll utgör derpå ett glädjande bevis. Fru Wennbom (fru Gugerin), hr Kinmansson (Gurins son) och hr Fredrikson (hr Lecoutellier) utförde sina roler med den smak man är van att flnnaa hos dessa artister. Efter pjesens slut inropades hr Dahlqvist. Salongen var nära fullsatt. För exporförer. Svensk-norska generalkonsuln i Rio Janeiro skrifver till kommerskollegium den 20 Juli: Bland i de förenade Rikena producerade artiklar, som här kunde finna god afsättning, äro öl, tvål etc. Af den sednare varan börjar medicinsk-aromatisk tvål från Sverige redan att vinna en viss kredit. ÖL från Stockholm och Christiania, som stundom importeras, kunde täfla med det engelska och tyska, om buteljerna vore bättre korkade och till formen lik nande de tyska och engelska. Man är dessutom här af den meningen, att export-öl bör emballeras i strå och ej i hö, emedan det senare anses vara mera värmeledande och lättare föranleda jäsning. Åtskilliga jernmanufakturvaror skulle äfven finna köpare, om de blott hado de engelska och franska formerna, som man en gång vant sig vid. Svensk spik, t. ex., ehuru erkändt bättre än den engelska, finner ej köpare, emedan dess qvadratform anses mindre passande för de hårda brasilianska träslagen. Tittförordnade lakare. Sundhetskollegium har till tjeostgöring under förestående, från Karlskrona. station utgående sjöexpeditioner förordnat: till uppbördsläkare å ångkorvetten Vanadis : med. lic. J. W. von Döbeln och till biträdande läkare med. kand. A. W. Marcks von Wiirtemberg, samt till uppbördsläkare på ångkorvetten Gefle: med. lic. :