j till fru White, och då det öppnades befanns
i det innehå!la en hotelse till fru White från
Sovuthey, att om hon inte kom till honom, så
sxzulle det hända något så fasansfullt att hon
icke skulle kunna tänka sig det.
Ger om hemliga polise:.s föreorg har blif-
vit upplyst att fru White haft kommunikat:on
med den tiiltalade ända till slutet af juni, då
hon vistades i trakten af Putney med sio
späda dotte, hvilken hon födt efter det hon
sammanflyttade med Southey. Ett tillfälle
hade emediertid yppat sig för henne, att som
amma få medfölja en familj till Australier,
och sedan hon lemnat sitt barn att vårdas ar
en välvillig fru, reste hon i medio of juli från
England.
De tre mördade gossarnes begrafning egde
rum i lördags. Till hr Whites heder må om-
nämnas, att fastän han hade stora skäl att
tvifla på sitt faderskap till de mördade bar-
nen, så hade han sjelf antagit sig alla arran-
gemangerna för deras begrafning, Sedan ob-
duktionea föreiggått i fredags, lades de olyck-
liga gossarna hvar och en i sin kiste, och i
lördags tidigt på morgonen begrofvos de ute
på kyrkogården invid Victoria-purken.
På begäran af Southey besöktes han ji
fängelset af en bekant herre, med hvilken han
hade en half timmas samtal. Som skäl tör
att han mördat sin hustru och sin dotter an-
förde han att smädelse och törakt skulle hafva
drabbat dem om de lefvat qvar i verlden, sedan
hans missgernivgar blifvit kända; och hun
tyckte sig ha handlat fullkomligt rätt, då
han låtit dem dö innan de träffades at skam-
men. Han tycktes vara beredd på det straff
som väntade honom; men uttryckte fruktan
för att blifva förd till London, der hans ran-
gakning blott skulle förlingas mer än behöf-
ligt var. Hon bad på det enträguuste att
ingen försvarare måte uppträda och försöka
att ridda hans Nf, ty uet vore den största
orättvisa någon kunde göra honom; hans enda
önskan var att hans haudlingar måtte rätt upp-
fattag af den allmänna opinionen; ty det var
icke en ond natur som dritfvit honom till brot-
tet, utan det var de svåra oförrätter han ut-
stått bär i lifvet som gjort honom till miss-
dädure.
Innau Southey fördes upp till domstolen,
begärde han att få något att ata, och fingel-
gets direktör befallte genast atv man skulle
gifva honom fårkött, potutiz, bröd och öl, som
han hade begärt, och hvilken mat han också
förtärde med den bästa aptiv i verlden. Om-
kring klockan tre fördes Southey från fängel-
set i vagn genom en ofanthg hop menniskor,
som foörhöllo sg ovanliat lugat och stilla.
Det inför domstolen upplästu dokumentet,
der Southey uppgifver siua skul för brotten,
ionchöll en mängd anspelvingar på huru den
tilltalades ställning kuude liknvas vid de for-
hållauden i hvilka Tell, Virginius och Abra-
ham en gång befunno gig. South-y uppma-
nade regeringen, att förekomma hvarje torrök
til hans försvar, och pressen att noga åter-
gfva brottens beskufteuhet, och ställa hovom
I sitt rätta ljus.