j till fru White, och då det öppnades befanns i det innehå!la en hotelse till fru White från Sovuthey, att om hon inte kom till honom, så sxzulle det hända något så fasansfullt att hon icke skulle kunna tänka sig det. Ger om hemliga polise:.s föreorg har blifvit upplyst att fru White haft kommunikat:on med den tiiltalade ända till slutet af juni, då hon vistades i trakten af Putney med sio späda dotte, hvilken hon födt efter det hon sammanflyttade med Southey. Ett tillfälle hade emediertid yppat sig för henne, att som amma få medfölja en familj till Australier, och sedan hon lemnat sitt barn att vårdas ar en välvillig fru, reste hon i medio of juli från England. De tre mördade gossarnes begrafning egde rum i lördags. Till hr Whites heder må omnämnas, att fastän han hade stora skäl att tvifla på sitt faderskap till de mördade barnen, så hade han sjelf antagit sig alla arrangemangerna för deras begrafning, Sedan obduktionea föreiggått i fredags, lades de olyckliga gossarna hvar och en i sin kiste, och i lördags tidigt på morgonen begrofvos de ute på kyrkogården invid Victoria-purken. På begäran af Southey besöktes han ji fängelset af en bekant herre, med hvilken han hade en half timmas samtal. Som skäl tör att han mördat sin hustru och sin dotter anförde han att smädelse och törakt skulle hafva drabbat dem om de lefvat qvar i verlden, sedan hans missgernivgar blifvit kända; och hun tyckte sig ha handlat fullkomligt rätt, då han låtit dem dö innan de träffades at skammen. Han tycktes vara beredd på det straff som väntade honom; men uttryckte fruktan för att blifva förd till London, der hans rangakning blott skulle förlingas mer än behöfligt var. Hon bad på det enträguuste att ingen försvarare måte uppträda och försöka att ridda hans Nf, ty uet vore den största orättvisa någon kunde göra honom; hans enda önskan var att hans haudlingar måtte rätt uppfattag af den allmänna opinionen; ty det var icke en ond natur som dritfvit honom till brottet, utan det var de svåra oförrätter han utstått bär i lifvet som gjort honom till missdädure. Innau Southey fördes upp till domstolen, begärde han att få något att ata, och fingelgets direktör befallte genast atv man skulle gifva honom fårkött, potutiz, bröd och öl, som han hade begärt, och hvilken mat han också förtärde med den bästa aptiv i verlden. Omkring klockan tre fördes Southey från fängelset i vagn genom en ofanthg hop menniskor, som foörhöllo sg ovanliat lugat och stilla. Det inför domstolen upplästu dokumentet, der Southey uppgifver siua skul för brotten, ionchöll en mängd anspelvingar på huru den tilltalades ställning kuude liknvas vid de forhållauden i hvilka Tell, Virginius och Abraham en gång befunno gig. South-y uppmanade regeringen, att förekomma hvarje torrök til hans försvar, och pressen att noga återgfva brottens beskufteuhet, och ställa hovom I sitt rätta ljus.