några tiotal af år sedan bodde uti Smedsbac-
ken å Södermalm. AY
Hardu nu tillräckligt beskådat alla här-
städes sevärdiga märkvärdigheter, såsom det i
sprit inlagda hufvudet, också egande endast
ett öga, den lilla hundvalpen, äfven i sprit,
som är begåfvad med fyra bakber och två
framben, samt en massa andra missbildade
foster m. m., så fortsätta vi promenaden och
komma in uti ett stort rum, hvarest uteslu-
tande skeletter med deras särskilda delar fin-
nas förvarade. — De der eranierna du ser der,
och hvaraf många se bra gamla och murkna
ut, äro allesammans hemtade från Riddarhol-
men, der de hittades i jorden för nägra år se-
dan vid nedläggning af gasrör. De hvila nu
bär på fyra stora hyllor. Det som står der
vid fönstret bredvid skelettet af en stor nezer,
är en stor kalf, som i lifstiden egt två huf-
vuden. Här få vi äfven sc en mumie, som
säges vara 4,000 år gammal, diverse cranier
af olika menniskoraser, afgjutningar af namn-
kunniga personers hufvuden m. m.
Behagar herrskapet nu se sig om uti
nedra benmuseum ? frågar vår välvilliga vakt-
mästare. Tackar! Och så begifva vi oss
en trappa ned igen och inträda uti den två-
vånings höga salen, der det första som möter
ögat är skelettet af en afrikansk elefant, som
blifvit skänkt hit af den ryktbare elefantjä-
garen J. Wahlberg. Det är egentligen en
skänk till Zoologiska riksmuseum, fast det en-
dast mellertidigt uppsattes här, och osäkert är
ännu, huruvida det icke äfven kommer att
flyttas härifrån. Att djuret i lifstiden utstått
beta dustar med sina förföljare, kan slutas
deraf, att vid dess hitkomst kulor qvarsutto
uti ena frambenet, ett refben, axeln, ena bak-
foten m, fl. delar. Skelettet är gigantiskt.
Se hvilka ofantliga ben; hvilka smånutta tår
och hvilka betar sedan. En liten flicka, hvil-
ken var i mitt sällskap, blef alldeles utom sig
af förvåning öfver att det kunde finnas så stora
djur och hviskade helt naivt i mitt öra: No-
achs ark måtte allt ha varit bra stor, farbror!
— Straxt bredvid se vi skelettet af en forn-
tida jättehjort, hvilket exemplar lärer vara det
enda riktigt bibehållna i Buropa och af utom-
ordentligt vetenskapligt värde. Det som står
der, lutadt mot viggen, är ett litet skulder-
blad af en hval och bara ett par alnar långt,
och nedanför på golfvet ligger en liten rygg-
kota af samma djur — G:a en aln i diameter.
Här ser du benstommen af en hvalunge —
åh Gudbevare oss — när ungen är så stor,
hvad ska icke modren vara då. Vidare se vi
skelett af björn, giraff, tapir, afrikansk buffel,
en mängd skiälhundar m. m.
Vi gå vidare och komma in uti ett min-
dre rum, der endast menniskoskeletter stå upp-
ställda kring väggarne. Här ha vi den långa
apptlickan, Anna Caisa Larsdotter. Skelettet
ir tre alnar och åtta tum långt, och samtliga
emmarnes grofhet motsvarar fullkomligt den
stora längden. Vid sidan af henne står en
jöman som i höjd icke gifvit heone mycket
fter. Vidare se vi en mängd skeletter af
trymplingar, med i lifstiden mer eller mindre
våra vanskapligheter. Bland dessa befinner
ig skelettet af en smed, som förr i verlden,
då han kanske minst drömde om att han en
lag äfven sjelf skulle komma att öka samlin-
arne här) arbetade i sitt yrke vid Institutet.
Men som vi icke ha tid att längre uppe-
ålla oss här för denna gången, aflägsna vi
ss i det vi kasta eu dröjande blick tillbaka
;å dessa föremål, hvilka mera än något annat
timma menniskan allvarlig, och miktigt t:la
ill hennes själ om Försynen — och alltings
örgänglighet.
Agricola.
on