några tiotal af år sedan bodde uti Smedsbacken å Södermalm. AY Hardu nu tillräckligt beskådat alla härstädes sevärdiga märkvärdigheter, såsom det i sprit inlagda hufvudet, också egande endast ett öga, den lilla hundvalpen, äfven i sprit, som är begåfvad med fyra bakber och två framben, samt en massa andra missbildade foster m. m., så fortsätta vi promenaden och komma in uti ett stort rum, hvarest uteslutande skeletter med deras särskilda delar finnas förvarade. — De der eranierna du ser der, och hvaraf många se bra gamla och murkna ut, äro allesammans hemtade från Riddarholmen, der de hittades i jorden för nägra år sedan vid nedläggning af gasrör. De hvila nu bär på fyra stora hyllor. Det som står der vid fönstret bredvid skelettet af en stor nezer, är en stor kalf, som i lifstiden egt två hufvuden. Här få vi äfven sc en mumie, som säges vara 4,000 år gammal, diverse cranier af olika menniskoraser, afgjutningar af namnkunniga personers hufvuden m. m. Behagar herrskapet nu se sig om uti nedra benmuseum ? frågar vår välvilliga vaktmästare. Tackar! Och så begifva vi oss en trappa ned igen och inträda uti den tvåvånings höga salen, der det första som möter ögat är skelettet af en afrikansk elefant, som blifvit skänkt hit af den ryktbare elefantjägaren J. Wahlberg. Det är egentligen en skänk till Zoologiska riksmuseum, fast det endast mellertidigt uppsattes här, och osäkert är ännu, huruvida det icke äfven kommer att flyttas härifrån. Att djuret i lifstiden utstått beta dustar med sina förföljare, kan slutas deraf, att vid dess hitkomst kulor qvarsutto uti ena frambenet, ett refben, axeln, ena bakfoten m, fl. delar. Skelettet är gigantiskt. Se hvilka ofantliga ben; hvilka smånutta tår och hvilka betar sedan. En liten flicka, hvilken var i mitt sällskap, blef alldeles utom sig af förvåning öfver att det kunde finnas så stora djur och hviskade helt naivt i mitt öra: Noachs ark måtte allt ha varit bra stor, farbror! — Straxt bredvid se vi skelettet af en forntida jättehjort, hvilket exemplar lärer vara det enda riktigt bibehållna i Buropa och af utomordentligt vetenskapligt värde. Det som står der, lutadt mot viggen, är ett litet skulderblad af en hval och bara ett par alnar långt, och nedanför på golfvet ligger en liten ryggkota af samma djur — G:a en aln i diameter. Här ser du benstommen af en hvalunge — åh Gudbevare oss — när ungen är så stor, hvad ska icke modren vara då. Vidare se vi skelett af björn, giraff, tapir, afrikansk buffel, en mängd skiälhundar m. m. Vi gå vidare och komma in uti ett mindre rum, der endast menniskoskeletter stå uppställda kring väggarne. Här ha vi den långa apptlickan, Anna Caisa Larsdotter. Skelettet ir tre alnar och åtta tum långt, och samtliga emmarnes grofhet motsvarar fullkomligt den stora längden. Vid sidan af henne står en jöman som i höjd icke gifvit heone mycket fter. Vidare se vi en mängd skeletter af trymplingar, med i lifstiden mer eller mindre våra vanskapligheter. Bland dessa befinner ig skelettet af en smed, som förr i verlden, då han kanske minst drömde om att han en lag äfven sjelf skulle komma att öka samlinarne här) arbetade i sitt yrke vid Institutet. Men som vi icke ha tid att längre uppeålla oss här för denna gången, aflägsna vi ss i det vi kasta eu dröjande blick tillbaka ;å dessa föremål, hvilka mera än något annat timma menniskan allvarlig, och miktigt t:la ill hennes själ om Försynen — och alltings örgänglighet. Agricola. on