en otrolig prakt i sina drägter, och man såg
ofta nog de barockaste kostymer ungefär som
vid badorterna i Tyskland, och der saknades
ingalunda damer som visade sig klädda ikäpp
och stöflar.
De engelska damerna voro vackra, men
de hade alla röd näsa, och korresp. påstår sig
ha funderat mycket på hur det kommer sig
att de engelska näsorna så fort bli kopparfär-
gade. Lyckligtvis fick han upplysning derom
på två håll. En i alla toilettmysterier erfa-
ren dam menade att den röda färgen här-
ledde sig derifrån att engelskorna alltid be-
gagna flor. Om vintern och i kallt väder
blir detta fuktigt af andeårägten och klibbar
sig fast vid näsan, som deraf blir röd. En
gammal engelsk turist, som varit öfverallt i
verlden och talade tio eller tolf språk, påstod
deremot att den blomstrande färgen på hans
landsmanninnors näsor kom sig deraf att de
dricka för starkt öl och för mycket konjack
och vatten samt tycka för mycket om portu-
gisiska viner, rostbiff, peppar och salt.
Korrespondenten var också med om balen
på Stadshuset. Tvåtusen gister voro inbjudna
dit, och ehuru han i ett föregående bref om-
talade att endast 1500 personer kunde rym-
mas der, påstår han nu hade samtliga gäster-
na temligen godt rum. Såsom ovanligt på ba-
ler visade sig äfven här den menskliga fåfän-
gan och behagsjukan i all gin glans, och kor-
respondenten gjorde den för hans skönhets-
sinne obehagliga anmärkningen att just de da-
mer, som hade de magraste och spetsigaste
axlarne, begagnade de djupaste urringade kläd-
ningarne.
Då korresp. förmodligen tycker att hans
bref börjar handla om ett och annat, tocke
der m. m. d., så ber han att man icke måtte
tro honom ha tagit för mycket till bästa.
Tvertom, ehuru han med full tillförsigt tror sig
kunna hålla stången emot en engelsk matros
i fråga om dryckjom, försäkrar han på heder
och tro att han icke förtärde mer än en half-
butelj rödt vin, och detta af pur okunnighet
om hvilketdera kunde vara nyttigast, då man
ämnade företaga en sjöresa, att dricka mycket
eller litet. Han frågade en engelsk officer till
råds härom, och denne gaf det tröstande sva-
ret att det kommer an på. För sin egen
del hade han endast försökt den förstnämnda
methoden och för öfrigt kommit till den er-
farenheten att man aldrig blir sjösjuk blott
man blir van vid sjön.