Och ena aunanv: — Hvad de äro fega de gossarne! Hvarje fogelslägte qvittrar på sitt egna sätt. Roger drog hatten ända ned i ögonen. — N.j! mumlade han. Jag vet väl af det! Bestämdt var det någon i garderoben! Det här är inte englarnes qvarter; Gud vet, hvar englarne bo nägoustädes! Han fortsatte sim gång. Han var nu mycket lugnare, hvilket bevisades derat avt han fortfor att prata för sig sjult, iblaud påskynda sina steg och ibland stå alldeles stilla, gestukulera och stampa i marken, utan att märka och bry sig om de menniskor hun mötte eller veta, hvart kosan bar. Hau resonnerade förståndigt. Hans mor hade verkligen arbetat mycket för hans förbindelse med mamsell Eudoxie, gom hade pengar, och man var nu så långt hunnen, alt äktenskapskontraktet redan denna afton skulle undertecknas. På samma pgåag skulle ätven öfverenskommelse ske med herr Denis-Tiburce Piedaniel angående afträdande af dennes kontor ät Roger, hvilken således i stället för att vara skrifvare skulle bli sin egen herre. Salubref härom skulle också på qvällen uppgBättas. Så var det uträknadt af fru Cazal de Lavaur; Roger hade låtit sin mor bege gig i förväg till herr Piådaniel. Jag frågar er då, hvilka miner gumman skulle ha gjort, om Roger i sista ögonblicket dragit ett kors öfver både giftermålskontrakt och salubref för den der Nannons skull (Gud! så vacker hon var.) Åh! för all del; någonting sådant kunde