Teater och konst i Göteborg.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Vi lefva här i en teaterintrig-saison, och
det fastän vi icke ha något aunat teatersiäll-
skap härstides för närvarande än hr Selin-
ders, der allt går som en dans och der det
säkerligen icke saknas inre kabaler och intri-
ger — vid teatern fattas ju aldrig sådana —
men hvilka dock icke egentligen angå 0es,
som stå utanför. De teaterintriger jag menar
äro förspelen till kampen mellan de svenska
och de tyska under stundande speltermin. Som
bekant har den tyske operadirektören Gaude-
Hus, lockad af alltför entusiastiska beundrare,
förhyrt stora teatern för ytterligare tvenne
vintrar, i afsigt att derå gifva operor. Men
nu finnes här ett starkt element, som finner
det oresonligt, att teatern skall vara uteslu-
tande tysk scen under en följd af saisons, och
på den grund har den iddn födts, vuxit upp
och nu bragts i verket, att åter aptera vår
Aidre Teater till dramatisk scen, för att der
i vinier läta uppföra synnerligast alster ur
den svenska komediens område. För denna
scen skall teaterdirektören Hessler stå i spet-
sen.
Det sakuar ej sin komiska sida utt se,
huru de båda herrarne Hessler och Gaude-
lius söka att dels sjelfva, dels genom sina
gynnare och vänner skaffa sig abonnement.
Det vill sig just icke för någondera, men hr
Hessler beoehöfver ojemförligt mycket mindre,
för att ca i land med sin sak, än hr Gaude-
lius, så att, då den förre, efter hvad som hit-
tills virnt sig, har erhållit fiera abonnementer
än den sonare, han äfven kan antagas hafva
minst sagdt lika stora sympatier. Hr Gaude-
lius har sig sjelf till stor del att skylla för
att han nu erhåller så föga bevis på delta-
gande, ty hau har hittills lefvat för mycket
på puffen för att kunna göra anspråk på all-
mänt förtroende till hans loyaliiå.
Men nu är det så, att uuder det de mu-
sikaliska utgöra ett korapakt pirti, äro de dra-
matiska eller svenska delade i tvenne partier,
hvilka endast i sin ovilja mot dn tyska ope-
ran sämma öfverens. Det ena håller på hr
Fessler, det andra vill ej veta at honom, men
önskar få hit Åhman-Pousettes sälskap. Detta
är nu utestävgdt från att komma hit förrän
på eftervintern eller våren — och deras parti
känner sig deröfver nedslaget. Hr Hessler,
mena de, skall ej kunna uppehålla en värdig
tiflan med den tyska operan, och så skall
dennas seger öfver det sveneka dramat vara
gifven. För min enskilda del är jag deremot
af den mening, att hr Hessler skall erhålla
bra med folk, isypnerhet som han tänker myc-
ket slå an på lokalpjeser -— åtminstone till-
räckligt för att så mycket minska styrkan af
operaug publik, att denuas bestånd skall bli
minst sagdt tvifvelaktig. Vännersa af hrr
Ahmun-Pousette kunna således hysa hopp om
atv deras sak ännu icke är fallen, om den iän
skall resa sig på den tyska operaus ruiner.
Bäst vore det derför, om hr Gaudelius inginge
nåvot slags kompromiss med mnämude herrar
och till Gem örfverlät teatern i januari eler
februari månad, ty längre mäktar han ej hålla
sig.
Jag har varit litet omständlig häri; men
denna fråga är för närvarande vår vitalfråga.
Hr Hessler uppreser i slutet af denna
månvad till Stockholm, der han skall hopsamla
sitt nybildade sällskap och efter hvad det be-
rättas, om väderleken blir gynnsam, under
september månad spela på mancgen å Djur-
gården.
Flera uf våra litteratörer äro, har man
berättat mig, sysselsatta med att författa och
öfversätta åt hr Hesslers blifvande teater. Då
hrr Åhman-Pousette komma hit, ha de äfven )
för afsigt att gifva det storartade dramat
Maria Stuart at Björnstjerne-Björnson, hvil-
ket en af våra litteratörer är 1 färd med att
öfverflytta för den svenska scenen.
Hr Selinder har bra med folk, ehuru man
allmänt harmas öfver den olämpliga dramati-
ska repertoir han medför. Ni kan väl tänka
eder huru det är, då hr Ullberg fått på sin
lott att spela kusin Görin i Jolins Skal och
Kärna !
jr Mamsellerna Eneqvist och Hebbe komma
i nästa vecka hit, för att gifva konsert. Man
är ganska nyfiken efter att få höra, hvilka
framsteg den förra gjort, och göra bekantskap
med den senare, som i Stockholm rönt så stor
framgång. Marstrandsboer försäkra mig att
det är en bekantskap, som förtjenar att både
ses och höras.
Korrespondenten tillägger angående ett
annat ämne:
Hir råder allmän förvåning öfver att icke
justitieombudsmannen Jäter höra af sig med
en vederbörlig twllrättavisning för vårt konsi-
storiums tilltag att förklara sig ej fästa något
afgeeende vid hans wunpmanine till detsamma