Teater och konst i Göteborg. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Vi lefva här i en teaterintrig-saison, och det fastän vi icke ha något aunat teatersiällskap härstides för närvarande än hr Selinders, der allt går som en dans och der det säkerligen icke saknas inre kabaler och intriger — vid teatern fattas ju aldrig sådana — men hvilka dock icke egentligen angå 0es, som stå utanför. De teaterintriger jag menar äro förspelen till kampen mellan de svenska och de tyska under stundande speltermin. Som bekant har den tyske operadirektören GaudeHus, lockad af alltför entusiastiska beundrare, förhyrt stora teatern för ytterligare tvenne vintrar, i afsigt att derå gifva operor. Men nu finnes här ett starkt element, som finner det oresonligt, att teatern skall vara uteslutande tysk scen under en följd af saisons, och på den grund har den iddn födts, vuxit upp och nu bragts i verket, att åter aptera vår Aidre Teater till dramatisk scen, för att der i vinier läta uppföra synnerligast alster ur den svenska komediens område. För denna scen skall teaterdirektören Hessler stå i spetsen. Det sakuar ej sin komiska sida utt se, huru de båda herrarne Hessler och Gaudelius söka att dels sjelfva, dels genom sina gynnare och vänner skaffa sig abonnement. Det vill sig just icke för någondera, men hr Hessler beoehöfver ojemförligt mycket mindre, för att ca i land med sin sak, än hr Gaudelius, så att, då den förre, efter hvad som hittills virnt sig, har erhållit fiera abonnementer än den sonare, han äfven kan antagas hafva minst sagdt lika stora sympatier. Hr Gaudelius har sig sjelf till stor del att skylla för att han nu erhåller så föga bevis på deltagande, ty hau har hittills lefvat för mycket på puffen för att kunna göra anspråk på allmänt förtroende till hans loyaliiå. Men nu är det så, att uuder det de musikaliska utgöra ett korapakt pirti, äro de dramatiska eller svenska delade i tvenne partier, hvilka endast i sin ovilja mot dn tyska operan sämma öfverens. Det ena håller på hr Fessler, det andra vill ej veta at honom, men önskar få hit Åhman-Pousettes sälskap. Detta är nu utestävgdt från att komma hit förrän på eftervintern eller våren — och deras parti känner sig deröfver nedslaget. Hr Hessler, mena de, skall ej kunna uppehålla en värdig tiflan med den tyska operan, och så skall dennas seger öfver det sveneka dramat vara gifven. För min enskilda del är jag deremot af den mening, att hr Hessler skall erhålla bra med folk, isypnerhet som han tänker mycket slå an på lokalpjeser -— åtminstone tillräckligt för att så mycket minska styrkan af operaug publik, att denuas bestånd skall bli minst sagdt tvifvelaktig. Vännersa af hrr Ahmun-Pousette kunna således hysa hopp om atv deras sak ännu icke är fallen, om den iän skall resa sig på den tyska operaus ruiner. Bäst vore det derför, om hr Gaudelius inginge nåvot slags kompromiss med mnämude herrar och till Gem örfverlät teatern i januari eler februari månad, ty längre mäktar han ej hålla sig. Jag har varit litet omständlig häri; men denna fråga är för närvarande vår vitalfråga. Hr Hessler uppreser i slutet af denna månvad till Stockholm, der han skall hopsamla sitt nybildade sällskap och efter hvad det berättas, om väderleken blir gynnsam, under september månad spela på mancgen å Djurgården. Flera uf våra litteratörer äro, har man berättat mig, sysselsatta med att författa och öfversätta åt hr Hesslers blifvande teater. Då hrr Åhman-Pousette komma hit, ha de äfven ) för afsigt att gifva det storartade dramat Maria Stuart at Björnstjerne-Björnson, hvilket en af våra litteratörer är 1 färd med att öfverflytta för den svenska scenen. Hr Selinder har bra med folk, ehuru man allmänt harmas öfver den olämpliga dramatiska repertoir han medför. Ni kan väl tänka eder huru det är, då hr Ullberg fått på sin lott att spela kusin Görin i Jolins Skal och Kärna ! jr Mamsellerna Eneqvist och Hebbe komma i nästa vecka hit, för att gifva konsert. Man är ganska nyfiken efter att få höra, hvilka framsteg den förra gjort, och göra bekantskap med den senare, som i Stockholm rönt så stor framgång. Marstrandsboer försäkra mig att det är en bekantskap, som förtjenar att både ses och höras. Korrespondenten tillägger angående ett annat ämne: Hir råder allmän förvåning öfver att icke justitieombudsmannen Jäter höra af sig med en vederbörlig twllrättavisning för vårt konsistoriums tilltag att förklara sig ej fästa något afgeeende vid hans wunpmanine till detsamma