hela står Vicarius Salomonis, den vice ordens-
mästaren, som i fråga om inre angelägenheter
utgör högsta instansen, på samma sätt som
stormästaren med afseende på de yttre. Det
svenska systemets hemliga lära skall likna
Karpokratianernas och gå derjå ut, att Jesus
ingifvit några utvalda bland Apostlarna ett
hemligt vetande, hvilket gedan fortplantats,
öfvergått till Tempelherrarne och från dessa
genom byggnadsskråen kommit till, våra (sven-
ska) frimurare. Det der låter visst mycket
poetiskt och intressant, men har det felet att
vara fullkomligt osannt. Att maa i slutet af
förra århundradet kunde komma fram med
sådana der mystiska och romantiska fabler,
och utgifva desamma för grunden till och det
Väsendtliga uti det egentliga äldre frimure-
riet, är lätt begripligt; nu ta de sig bäst ut
i barnkammaren, och till de svenska ordens-
brödernas heder iå framhållas, att de aldrig
gjort så mycket väsen af sina hemligheter,
som händelsen varit i andra loger äfven på
sednare tider.
Den högsta afdelningen, som utgör en
slags tionde grad, består af de mest upplysta
bröderna, arkitekter eller riddare och kommen-
dörer af det röda korset (R. C.). Åt dessa är
ordens Styrelse anförtrodd, och deras antal får
hvarken vara större eller mindre än nio. In-
tagningen i denna afdelning sker alltid vid
någon högtid och klockan 12 på natten. Med-
lemmarnes förnämsta pligter äro: 1:0) att hela
sitt lif igenom bära tempelherrarnes röda kors
på bröstet; 2:0) att dagligen ihågkomma men-
niskans förgänglighet och hvarje afton med an-
dakt läsa den helige Bernards bön; 3:0) att