dig. Det är smått för mig och jag behöfver litet hjelp, det är alltsammans; men jagar du bort mig, så skall du få ångra det. — En livrklädd betjent hade emellertid kommit in och på en vink af grefven blef Darius kastad utför trappan. Han lät likväl icke afskräcka sig af sit första misslyckade försök att komma i förnäm sällskap, utan skyndade till inrikesministerr och bad. att få tala med honom i en sak aj största vigt. Der mottogs han mera höfligt Ministern åhörde mållös af förskräckelse galörslafvens meddelanden och skickade honom med en biljett, som innehöll några upplysande rader, till divisionschefen, på hvilken hans sammanhängande och tydliga berättelse icke gjorde mindre intryck. Hvad bevis har du? frå gade den barske, hederlige krigsbussen med en uppsyn, som blef purpurröd af raseri vid blotta tanken att ha en förrymd galerslaf bland sina förnämsta officerare. Låt mig stanna här en timma, herr general, svarade Darius Hemta hit Coignard och låt mig få tala med honom; men för himlens skull, gif mig först något alt äta, ty jag har icke smakat någon mat sedan i går — Medan Darius intog en god måltid i ett annat rum, öfverlemnade en ordonnans till öfverstlöjtnanten en order att infinna sig hos divisionschefen. Herr grefve, sade den förbittrade gamle generalen, då den misstänkte officern infann sig i full uniform och prydd med alla sina ordnar, ni skall icke längre föra mig och regeringen bakom ljuset; ni är — DCoignard, en förrymd brottsling! Utan att på något sitt förråda sig, bad grefven om tillåtelse att gå