dig. Det är smått för mig och jag behöfver
litet hjelp, det är alltsammans; men jagar du
bort mig, så skall du få ångra det. — En
livrklädd betjent hade emellertid kommit in
och på en vink af grefven blef Darius kastad
utför trappan.
Han lät likväl icke afskräcka sig af sit
första misslyckade försök att komma i förnäm
sällskap, utan skyndade till inrikesministerr
och bad. att få tala med honom i en sak aj
största vigt. Der mottogs han mera höfligt
Ministern åhörde mållös af förskräckelse galör-
slafvens meddelanden och skickade honom med
en biljett, som innehöll några upplysande ra-
der, till divisionschefen, på hvilken hans sam-
manhängande och tydliga berättelse icke gjorde
mindre intryck. Hvad bevis har du? frå
gade den barske, hederlige krigsbussen med
en uppsyn, som blef purpurröd af raseri vid
blotta tanken att ha en förrymd galerslaf bland
sina förnämsta officerare. Låt mig stanna
här en timma, herr general, svarade Darius
Hemta hit Coignard och låt mig få tala med
honom; men för himlens skull, gif mig först
något alt äta, ty jag har icke smakat någon
mat sedan i går — Medan Darius intog en
god måltid i ett annat rum, öfverlemnade en
ordonnans till öfverstlöjtnanten en order att
infinna sig hos divisionschefen.
Herr grefve, sade den förbittrade gamle
generalen, då den misstänkte officern infann
sig i full uniform och prydd med alla sina ord-
nar, ni skall icke längre föra mig och rege-
ringen bakom ljuset; ni är — DCoignard, en
förrymd brottsling! Utan att på något sitt
förråda sig, bad grefven om tillåtelse att gå