HÄllegångsoch Poiisayheter. Sfökk. För första resan stöld straffade ummermannen Petter Ssessson var d 10 upphemtad från häktet till vädhusrvättens fjerde afdelning, för att andergå ransakning angående stolder för hvilka ban var misstänkt. Mälseganden, murareverkgesällen A. Östlund, var tillstädes och uppga! xut Svensson stulit ett dorrlås, som legat i ett Ös lund tillhörigt byggerage, och en tid föru!, genom inbrott, ett cirkelbesuick, en färglåda och en annotativisbok. Svensson medgaf att han tagit läset, men nekade för inbrottet, och som någon bevisning angående inbrottet ej kunde forebringas, så domues Svensson för stölden af låset till straffarbete I 4 månader, och att under 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende. : Ogrväde eller ieke? Ett mål emelJan mangelskan Jansson och extra poliskonstapeln Brunström förevar i pår inför rådhusrättens femte aldelning. Hustru Jansson, som var kärande, representerades af sin man, och Brunström var personligen tillstädes. Mälet gällde en angilvelse af Jansson, att Brunström hade oqsädat benne, hvilket Brunström bestred, och påstod att han endast tillsagt Jansson att förhålla sig tyst och stilla i det hus der Brunström är viceskrd, For att yttermera styrka sitt påstående hade Brunström med sig 7 stycken wvittoven. — Det var en torskräcklig rad med vittnen, yttrade ordföranden, då viltnena, bvaral sex voro af det tacka könet, inträdde 3 salen. Vittvena hördes och intygade att de icke hört Brunström oqväda Jansson, endast att han sapt oatt det både syntes och hördes att bon var mwångelskan. — Brunström, som är poliskonstapel, borde väl begripa alt det icke gär an att läta kalla upp en sådan mängd med vittnen, som ingenting veta, yttrade ord. — Men det är han sjelf som tår ersätta dem också. Brunström dömdes att till de sju vittnena utbetala 1: 50 hvardera, — Nå, bvad säger nu Jansson om saken? sporde ordf. — Jag yrkar ansvar å Brunström för det han kallat min hustru för mängelska, svarade Jansson — Det är ja inte något oqväde, ty hon är ju mångelska. — Ja just derföre att hon är det, så behöfde han iste tala om det för henne, och följaktligen blir det oqvädingsord, vidhöll Jansson, men ordforanden tycktes icke gerna vilja gå in på Jaussons äsigt. — Hvad menade Brunström med at det både syntes och hördes att hustru Jansson var mångelska? återtog ordf. — Hur syntes det? — Jo, hon gestikulerade och slog omkring sig, svarade Brunstrom. — Och hur hördes det? — Hon skrek och förde oväsen. — Jaså, det är således kännetecken på en mångelska? — Ja, det bar man nog tillfälle att se, genmälte Brunström, Utslag i det vigtiga målet kommer att afkunnas Dästa rättegångsdag.