HÄllegångs- och Poiisayheter.
Sfökk. För första resan stöld straffade
ummermannen Petter Ssessson var d 10 upphemtad
från häktet till vädhusrvättens fjerde afdelning, för att
andergå ransakning angående stolder för hvilka ban
var misstänkt.
Mälseganden, murareverkgesällen A. Östlund, var
tillstädes och uppga! xut Svensson stulit ett dorrlås,
som legat i ett Ös lund tillhörigt byggerage, och en
tid föru!, genom inbrott, ett cirkelbesuick, en färglåda
och en annotativisbok. Svensson medgaf att han ta-
git läset, men nekade för inbrottet, och som någon
bevisning angående inbrottet ej kunde forebringas, så
domues Svensson för stölden af låset till straffarbete
I 4 månader, och att under 5 år vara förlustig med-
borgerligt förtroende. :
Ogrväde eller ieke? Ett mål emel-
Jan mangelskan Jansson och extra poliskonstapeln
Brunström förevar i pår inför rådhusrättens femte al-
delning. Hustru Jansson, som var kärande, represen-
terades af sin man, och Brunström var personligen
tillstädes. Mälet gällde en angilvelse af Jansson, att
Brunström hade oqsädat benne, hvilket Brunström
bestred, och påstod att han endast tillsagt Jansson att
förhålla sig tyst och stilla i det hus der Brunström
är viceskrd,
For att yttermera styrka sitt påstående hade Brun-
ström med sig 7 stycken wvittoven.
— Det var en torskräcklig rad med vittnen, ytt-
rade ordföranden, då viltnena, bvaral sex voro af det
tacka könet, inträdde 3 salen.
Vittvena hördes och intygade att de icke hört
Brunström oqväda Jansson, endast att han sapt oatt
det både syntes och hördes att bon var mwångelskan.
— Brunström, som är poliskonstapel, borde väl
begripa alt det icke gär an att läta kalla upp en så-
dan mängd med vittnen, som ingenting veta, yttrade
ord. — Men det är han sjelf som tår ersätta dem
också.
Brunström dömdes att till de sju vittnena utbe-
tala 1: 50 hvardera,
— Nå, bvad säger nu Jansson om saken? spor-
de ordf.
— Jag yrkar ansvar å Brunström för det han
kallat min hustru för mängelska, svarade Jansson
— Det är ja inte något oqväde, ty hon är ju
mångelska.
— Ja just derföre att hon är det, så behöfde han
iste tala om det för henne, och följaktligen blir det
oqvädingsord, vidhöll Jansson, men ordforanden tyck-
tes icke gerna vilja gå in på Jaussons äsigt.
— Hvad menade Brunström med at det både
syntes och hördes att hustru Jansson var mångelska?
återtog ordf. — Hur syntes det?
— Jo, hon gestikulerade och slog omkring sig,
svarade Brunstrom.
— Och hur hördes det?
— Hon skrek och förde oväsen.
— Jaså, det är således kännetecken på en mån-
gelska?
— Ja, det bar man nog tillfälle att se, genmälte
Brunström,
Utslag i det vigtiga målet kommer att afkunnas
Dästa rättegångsdag.