De vördnadsbetygelser, -som skänkas en kunglig eller furstlig-person, gälla naturligtvis icke hans svit, som således icke bör besvara dem eller återgifva den helsning, som uteslutande vändes till ett hufvudföremål. Annorlunda är. förhållandet med den passivitet, som hos några nationer visas i sällskap med en vän eller slägting, då denhe hölsas af en bekant, som händelsevis icke är presenterad för det öfriga sällskapet, man skulle väl kunna tänka sig ett ändamålsenligare sätt att helsa i vårt barska klimat, än genom att oupphörligen blotta hufvudet; men då denna sed nu en gång vunnit häfd; verkar det i hög grad nedstämmande, då en vänlig eller vördnadsfull helsning af vittnena dertill mötes liksom med en protest. Skola vi också helsa på dem, som vi aldeles icke känna? Enligt gamla skolan heter det visserligen att vid alla fester är hvar och en af de inbjudne att anse som nå presente, och bör uppföra sig såsom sådan för att icke störa glädjen och den bhjertliga tonen. En främmande, som inträder i en salong, är skyldig sällskapet en geverel helsning, som liksom tillförsäkrar honom ett allmänt, ehuru stilatigande välkommen! spisar man vid table dhote eller sätter man sig på en af andra upptagen bänk på en offentlig promenadplats, så helsas utan föregången presentation; det samma gäller på teatern vid inträdet i en loge eller på parketten, då man vid förbigåendet förorsakar de sittande någon olägenhet. Äfvenså är det en höfvisk sed från gamla tider, att träda till sidan och helsa då man i en trappa möter ett fruntimmer eller äldre herre. För öfrigt, då vi på landet, med en känsla af välbehag, se de vägfarande helsa på hvarandra med ett Guds frid eller Godvag, är det något inom oss som säger att vi icke borde stå efter den simple bonden i artighet. Jag slutar nu denna måhända alltför vidlyftiga afhandling med en vänlig och aktningsfull helsning till alla, som hylla föreningen af det goda och sköna, och uttalar den önskan att vi i alla våra idrotter, vare sig arbete eller nöje, ja om möjligt i vår vrede, måtte underkasta oss gratiernas milda herravälde.