De vördnadsbetygelser, -som skänkas en
kunglig eller furstlig-person, gälla naturligtvis
icke hans svit, som således icke bör besvara
dem eller återgifva den helsning, som uteslu-
tande vändes till ett hufvudföremål. Annor-
lunda är. förhållandet med den passivitet, som
hos några nationer visas i sällskap med en
vän eller slägting, då denhe hölsas af en be-
kant, som händelsevis icke är presenterad
för det öfriga sällskapet, man skulle väl kun-
na tänka sig ett ändamålsenligare sätt att hel-
sa i vårt barska klimat, än genom att oupp-
hörligen blotta hufvudet; men då denna sed
nu en gång vunnit häfd; verkar det i hög
grad nedstämmande, då en vänlig eller vörd-
nadsfull helsning af vittnena dertill mötes lik-
som med en protest.
Skola vi också helsa på dem, som vi al-
deles icke känna?
Enligt gamla skolan heter det visserligen
att vid alla fester är hvar och en af de in-
bjudne att anse som nå presente, och bör upp-
föra sig såsom sådan för att icke störa gläd-
jen och den bhjertliga tonen. En främmande,
som inträder i en salong, är skyldig sällska-
pet en geverel helsning, som liksom tillför-
säkrar honom ett allmänt, ehuru stilatigande
välkommen! spisar man vid table dhote
eller sätter man sig på en af andra upptagen
bänk på en offentlig promenadplats, så helsas
utan föregången presentation; det samma gäl-
ler på teatern vid inträdet i en loge eller på
parketten, då man vid förbigåendet förorsakar
de sittande någon olägenhet. Äfvenså är det
en höfvisk sed från gamla tider, att träda till
sidan och helsa då man i en trappa möter ett
fruntimmer eller äldre herre. För öfrigt, då
vi på landet, med en känsla af välbehag, se
de vägfarande helsa på hvarandra med ett
Guds frid eller Godvag, är det något inom
oss som säger att vi icke borde stå efter den
simple bonden i artighet.
Jag slutar nu denna måhända alltför vid-
lyftiga afhandling med en vänlig och aktnings-
full helsning till alla, som hylla föreningen af
det goda och sköna, och uttalar den önskan att
vi i alla våra idrotter, vare sig arbete eller
nöje, ja om möjligt i vår vrede, måtte under-
kasta oss gratiernas milda herravälde.