Smått och godt från Norrköping i bref. Den 31 juli. Jag föreställer mig, att ni frågar mig, hvilken allmänna tanken är här på platsen om utgången af det iförra veckan försiggångna valet till två representanter vid nästa riksdag för tredje staden i riket. För att besvara denna fråga, för så vidt sig göra låter, får jag anmärka, att, ehuru den stora röstpluraliteten, som tillfallit grosshandlaren, brukspatronen och riddaren W. M. Ekelund, borde utvisa största belåtenheten med valet, hvad honom angår, så får dock denna ej antagas såsom fullkomligt allmän. Det finnes nämligen här ännu en återstod af det gamla stockprohibitistiska partiet, för hvilket till och med protektivnormen är en styggelse, och i ännu högre grad naturligtvis den prononcerade frihandeln, och för detta partiet, som visserligen ej är serdeles manstarkt, men i så mycket högre grad oblygt i Sin krassa egennytta, och alltid talrikt nog att åstadkomma ett visst sorl, när barnstämmorna komma tillsamman, är valet af hr Ekelund, såsom misstänkt frihandelsman, ingalunda af någon söt lukt. För min enskilda del tror jag att det ej är så farligt med hr E:s frihandelsifyer, och, hvad hans representationsreforms-vänlighet beträffar, så är det en lycka, att han huggit sig fast tillräckligt stadigt på kroken, för att ej blifva den numera qvitt, utan att man derföre får göra någon räkning på att han kommer att utveckla någon utomordentlig verksamhet och ifver för reformens genomdrifvande. Man får åtnöja sig med vissheten, att hans ja och samtycke äro sjelfsagd sak. Hvad valet af hans kollega, hr grosshandlaren och riddaren af kongl. Nordstjerneorden, Ludvig Ringborg beträffar, så är det endast i ett fall som det har någon betydelse, om man afser ifrån att det i alla fall uttalar den rå