Stenbjertat.
Lifvet bland mexikaner och vildar.
(Forteättning af Bi-jägarne.)
AA Gustave Almard.
(Forts, fr. ur 179)
— Ni vet, don Pedro, med hvilken sjelf-
försakelse vår vän erbjöd oss sitt bistånd, då
vi, förtviflade öfver donna Hermosås plötsliga
försvinnande, voro alldeles utom oss af sorg
och inte visste, bvad vi skulle taga oss till,
för att få reda på henne. Från presidiet och
hit här don Fernando visat oss vägen och
dervid följt spår, som voro osynliga för våra
ögon, men hvilka han, som är vän att läsa i
öknens bok, med förvånande lätthet upptäckte.
Det är först sedan vi kommit hit, som vi för-
lorat spåret, utan7att7det varitmöjligt att på
något sätt återfinna det. Under de åtta da-
gar vi- uppebållit oss här, har don Fernando
med prisvärd uthållighet hvarje morgon vid
soluppgången stigit till häst och företagit spa-
ningar åt alla håll. Dessa ha visserligen hit-
tills varit fruktlösa, men hvad är det som
hindrar, att orsaken till Hans långa bortovaro
dennw gång just är den, att han träffat på de
spår, ;han så länge förgäfves sökt?
— Gifve Gud, att så vore, mid vän!
Den tanken har äfven fallit mig ins dock sy-
nes det mig föga sannolikt, att hans bemö-
danden, som hittills ständigt misslyckats, nu
skulle krönas med framgång.
— Ni glömmer, don Pedro, att vi ha ätt