Rällegangs- och Polisayheter.
Hvar är engelsmannen? Ma-
troserna Svensson och Pettersson, förut anställda å
ångaren Westerås, nu bäktade på misstankar att hafva
dränkt en engelsman, som hitkommit som matros å
en engelsk brigg, voro i går upphemtade till rådhus-
rättens fjerde afdelning för att undergå ransakning.
Matrosen C. Hedengren, som egentligen balt bestyret
med engelsmannen, har afvikit från staden och som
man tror rest till Amerika.
Svensson berättade, att han, Pettersson och He-
dengren en nau i medio af Maj månad sällskapat med
ett par engelsmän, af hvilka den ena blifvit så druc-
ken att de måst fora honom ombord på Westerås, der
ban somnade af nere i skansen. Något sednare hade
likväl Hedengren fått den ideen, att engelsmannen
borde komma ombord å briggen, der han var anställd,
Lvarfore han börjat påkläda den druckne englaåndaren
sina egna kläder, i stället för dem hvilka denne förut
haft på sig. Om detta utbyte af kläder skett af miss-
tag i mörkret visste icke Svensson. Derpå hade Svens-
son hjelpt Hedengren att taga npp engelsmannen på
däck, der Pettersson stått och tagit emot honom.
— Nå, hvar gjorde ni då af engelsmannen? spor-
de ordf,
— Vi förde ned honom i en båt, och sedan
rodde Pettersson och Hedengren bort med honom,
svarade Svensson.
— Hvart rodde de?
— Det vet jag inte så noga; men nog stäfva de
åt briggen, som läg vid Skinnarviken,
Ett vittne berättade att så tillgått som Svensson
berättat, med tillägg att Hedengren väckt engelsman-
ocn på så sätt att han bränt honom på magen med
en lampa. i
Pettersson berättade detsamma som Svensson och
påstod att de försökt få engelsmannen ombord på
briggen, men som den var för hög, så rodde de i
land med honom och lade bonom på en liten grön
gräsplan straxt ofvanför Skinnarviksbryggan.
— Hvart tog engelsmannen sedan vägen?
— Ja, det vet Gud, men inte jag, förklarade Pet-
tersson.
Frågan om hvar engelsmannen är blei således
äfven nu obesvarad, och målet uppskjöts.
Eschapperad. Skomakarlärlingen OC.
O, Hultenberg, :som tillvarrat sig en bonjour, ett arr
byxor, ett par stöflor och galoscher och ett sideup
ar bandelsbukhållaren Grundqvist, och derför blifvit 5
till rådhusrätten, har dock visligen lagat sig uudaa, ::
nan ha autraffats med kallelse. Brief till flera af lä
uens befalluingsha:vauden, med anhällan om hans gri-
paude, har atgått, men ingenstädes har man funnit
honom.
För fjorton dagar sedan såg man honom i Malmö,
upplyste målseganuden; men som rä:len ansåg att det ej
vur okal alv besvära flera kuvgl. befallvingshatvande, förr-
än man med sakerhet vet hvar Hultenberg finns, så af-
skrefs målet, och får bero på anmälan, då den tilltalades
visielseort blir bestämdt känd.
En bängslyvtg krögerska, Ulri-
ka Soha Bång, bustru till en spanmalsbärare och bo-
ende uti huset n:r 4 Jobannis gränd vid Skeppsbron,
bar eu par, tre gånger, sednast i går, stått inför po-
liskammarens skrank för grym och hbjertlös beband-
ling emot sin egen dotter, Lotten Lindqvist, 24 är
Rammal, och den bon fore åktenskapet baft med en
annan. Anledningen till hustru Bångs visade ovilja
är den, att hon, 55 år gammal och gitt med en yngre
karl, lider af ytterlig svartsjuka, hvilken går så lingt,
att bon tillochmed misstanker mannen och dottern aut
stå i ett ömmare forhällande till bvarandra än som
vederbör. Mannen törs hon, så barsk bon än ser ut,
icke på; den stackars dottern deremot, en fin: varelse
med vackra drag, men af ett förskrämdt utseende och
till på köpet något Jöf, hvilket annu mer ger hennes
yttre en anstrykning at rädsla, har så mycket mer
fått sitta emellan. Hugg och slag ha ofta vankats,
sednast i lördags förunddag, hvarefter hon kört ut
flickan, som uti förskräckelsen tog sin tlllykt i käl-
larsvalen, der hon satt öfver hela söndagen, ända tills
i måndags morse, krypande, då någon hördes komma,
in i en tom tunna, af fruktan att det var modern.
Hunger och stelfrusenbet dref dock slutligen frim den
arma menniskan ur sitt gömsle, och en grannfru for-
barmade sig öfver henoe samt anmälde äfven saken
för traktens poliskommissarie, Hustru Bång, hvilken
varit krögerska och såsom sådan samlat formögenhet,
uppträdde i poliskammaren uti siden och bjets, och
dottern var också ganska väl klädd, så att i det afse-
endet syntes hon icke vanlottad. Vid första polistör-
böret upprepade den grymma frun sina misstankar
emot mannen och dottern, och hade äfven andra ge-
mena insinuationer om henne; och vid det andra
ville bon göra det skriftligen, men fick behålla sitt
pasqvill för sig sjelf. Alt ha misshandlat flickan för-
nekade hon, och påstod att tvärtom hon blifvit sla-
gen af henne, dervid mannen skulle varit bebjelphb.
Flera personer intygade dock riktigheten utaf angif-
velsen emot hustru Bång, och några kamrater till hen-
Des man, hvilka voro bland de inkallade, fritog ho-
nom helt och hållet för beskyllningen rörande stjuf-
ie
a