Schongh från arbetsledaren vid Edeforskanalen, bygg mä-
staren Norln, hvilken törgäfves utvecklat rastlös verk-
samhet för att stilla oorduiugaroa, att folket vägrade gå
till Bitt arbete och att Norlen icke såg avnan räd än att
begifva sig derifråa, om icke truppstyrka geoast dickom.
Vid Klusän sattes båt ut ifrån laud och förnämste bon-
den i byn, benamnd kungen i Klusån, kom till sidan
för att anhålla om skydd, emedan det bade berätiats att
fera arbetare rymt från Edefors och man hyste fruktan
för dem. Hlerestädes efrer elfven uttalade folket samma
farhågor, och närmare Kdefors kom åter eu båt från
laud med en schaktmästare och tvänne arbetare, hvilka
hade flytt, emedan våldsverkarne hotat dem tll lifvet,
om de icke ville deltaga i väldet. Litet hvar var tera-
ligen tvehågsen om mottagandet vid framkomsten, men
deita var bättre än man vägat hoppas. Flertalet af ar-
betarne hade redan återgått till ordningen och sitt ar-
bete, ty de började väl befara några allvarsammare följ-
der, och flera af sjelfva ledarne af ovrdningen lågo och
sofvo i kasernerna vid Stora Edet Truppen fördelades
derföre: 25 man gjorde halt vid Lilla tdet, der hög-
gvurteret togs, och de ötriga aftågade till Stora Edet for
all öfverraska de oförberedda. Uuder vägen dit uppfån-
gades 1UV arbetare, som under bevakning afsändes till
bögqvarteret, och de öfriga ledarae togos i kasernerna,
så ull antalet uppgick ull 35, hvilka aila samlades vid
högqvarteret och derstädes bevakades. Vid det förbere-
dauae föraör, som hölls med dem på eftermiddagen, fri-
gåfvos några, men närmare 30 häktades. Några af de
värsta orostifltarne sakuvades likväl, och det troddes att de
rymt nedåt landet för att komma undan söderut. Myc-
ket folk bade samlats till stället och alla uttryckte sin
glädje öfver soldaternas ankomst. Mano hade äfven till-
fälle ait se på fleras hufvuden svåra märken efter batal-
jen, och detta både bland arbetarue och böuderna. Före
afresan från Edefors, som skedde ousdags eftermiddag,
sammankallades arbetsstyrkan och landshöfding Bergman
höll ett tal till dem, deruti han framhöll det brotisliga
i deras uppförande och varnade dem för de vänner, som
ville anses för hederligt folk, men ieke aktade för rof,
att för slem vinningslystnads skull ockra på dem genom
olaghg utskänkning af bränvin; och frågade landshöfdiu-
geu dem slutligen, om de ville lofva honom att hädan-
efier inkttaga ordning, hvarpä de med en mun svarade
ja. Helgden af detta löfte kommer utan tvifvel att sät-
tas på prof, när bajonetterna försvinna och höstmörkret
inträder.
Länsnotarien Hedström har erhållit förordmande ait
verkställa ransakring i detta mål.