Schongh från arbetsledaren vid Edeforskanalen, bygg mästaren Norln, hvilken törgäfves utvecklat rastlös verksamhet för att stilla oorduiugaroa, att folket vägrade gå till Bitt arbete och att Norlen icke såg avnan räd än att begifva sig derifråa, om icke truppstyrka geoast dickom. Vid Klusän sattes båt ut ifrån laud och förnämste bonden i byn, benamnd kungen i Klusån, kom till sidan för att anhålla om skydd, emedan det bade berätiats att fera arbetare rymt från Edefors och man hyste fruktan för dem. Hlerestädes efrer elfven uttalade folket samma farhågor, och närmare Kdefors kom åter eu båt från laud med en schaktmästare och tvänne arbetare, hvilka hade flytt, emedan våldsverkarne hotat dem tll lifvet, om de icke ville deltaga i väldet. Litet hvar var teraligen tvehågsen om mottagandet vid framkomsten, men deita var bättre än man vägat hoppas. Flertalet af arbetarne hade redan återgått till ordningen och sitt arbete, ty de började väl befara några allvarsammare följder, och flera af sjelfva ledarne af ovrdningen lågo och sofvo i kasernerna vid Stora Edet Truppen fördelades derföre: 25 man gjorde halt vid Lilla tdet, der höggvurteret togs, och de ötriga aftågade till Stora Edet for all öfverraska de oförberedda. Uuder vägen dit uppfångades 1UV arbetare, som under bevakning afsändes till bögqvarteret, och de öfriga ledarae togos i kasernerna, så ull antalet uppgick ull 35, hvilka aila samlades vid högqvarteret och derstädes bevakades. Vid det förberedauae föraör, som hölls med dem på eftermiddagen, frigåfvos några, men närmare 30 häktades. Några af de värsta orostifltarne sakuvades likväl, och det troddes att de rymt nedåt landet för att komma undan söderut. Mycket folk bade samlats till stället och alla uttryckte sin glädje öfver soldaternas ankomst. Mano hade äfven tillfälle ait se på fleras hufvuden svåra märken efter bataljen, och detta både bland arbetarue och böuderna. Före afresan från Edefors, som skedde ousdags eftermiddag, sammankallades arbetsstyrkan och landshöfding Bergman höll ett tal till dem, deruti han framhöll det brotisliga i deras uppförande och varnade dem för de vänner, som ville anses för hederligt folk, men ieke aktade för rof, att för slem vinningslystnads skull ockra på dem genom olaghg utskänkning af bränvin; och frågade landshöfdiugeu dem slutligen, om de ville lofva honom att hädanefier inkttaga ordning, hvarpä de med en mun svarade ja. Helgden af detta löfte kommer utan tvifvel att sättas på prof, när bajonetterna försvinna och höstmörkret inträder. Länsnotarien Hedström har erhållit förordmande ait verkställa ransakring i detta mål.