For del tredje nar Naradsnoldlig Me ed. 2UVIBSIVI Men agit stämning å samma tidnings utgifvare. Mömster-recensioner. Till de månsa stora förltjenster, som otvetydigt af alla tillerkännas Posttidningen, har den börjat lägga en ny merit, nemligen att meddela litterära och musikaliska kritiker, hvilka i visst afseende stå öfver och utom allt hvad man i den vägen hittills sett. Den litterära kritik, hvarmed Posttidningen debuterade på detta fält, gällde Smärre Dikter af C. Denna kritik gjorde rättvist uppseende. Det gafs många som när de läste den ansågo den betydligt öfverdrifva, då den satte deu recenserade författaren bland Sverges förnämsta skalder, men alla dessa hafva, sedan den sika nära som omedvetna förvandtskapen mellan signaturen C. och Thomas Moore, Stagnelius och Dahlgren blef af Söndagsnisse ådagalagd, funnit sig öfvertygade om Posttidnings-recoensentens siikerhet i omdömet. I måndagens nummer af Poswtidningen förekommer en annan kritik af det makalösa slaget. Donna gång handlar den om musik. Stilen förråder en annan hand, än den verkligen talangfulla som hade skrifvit den ryktbara litterära kritiken; men om handen icke är Esaus, så är anden dock densamma. Recensionen är så märklig att viförmodligen göra våra läsare både nytta och nöje genom att meddela densamma i sin helhet: Danskompositioner för pianoeforte af Oscar von Knorring. 1:a häftet: Louisen-valser, spelad på DD. MM. konungens och drottningens baler ä kongl. slottet. 2:a hältet: Sophien-polka, spelad på DD. KK. HH. hertigens och hertiginnans af Östergötland baler. Amaranther-mazurka, spelad på Amaranther-ordens baler, utgifna bos musikhandlaren Abr. Hirsch. Hvar och en, som var så lycklig, att få bevista dessa baler, påminner sig utan tvifvel huru underrättelsen om aftonens nya dansmusik flög såsom en elektrisk gnista genom salarna, och med hvilken glädje den emotogs. Aldrig var trängseln större i danssalongen än då någon af Knorrings danser uppspelades; det var icke ensamt ungdomen som njöt, äfven de äldre och icke dansande lyssnade med nyfikenhet till dessa glada tover och till den lifliga rythm, som ryckte alla med sig; man hörde vid dansens slut blott en fråga och ett svar. kavaljeren: Hvad tycktes om Knorrings komposition? — damen: gudomligt, förtjusande 0. 8. v. Jag tror man skulle kunna dansa till slutet af verlden efter sådana toner, sade en, ack! är valsen redan slut? suckade en annan. flofmarskalken bestormags med böner om dansens fortsättande, han kan ej emotstå de ömma, bedjande blickarna, som sändas bonom; ett tecken till orkestern, och nu är dansen åter i full gång En herre, klädd i akasdemiuniform, som bade placerat sig i ett hörn af danssalen och tycktes njuta med både ögon och öron, gjorde sina reflexioner öfver dansmusiken i allmänhet och yttrade om Knorrings kompositioner följande: De tyckas hafva flutit ur en varm fantasi, melodien sjunger vackert och anslår, rythmen är förträfflig och, som sig bör, dansant, harmonierna okonstlade men rena Om jag ej dömmer orätt så äro hr Knorrings danskopnositioner tonmålningar öfver händelser som minnet framkallat; sålunda målar första reprisen al valsen n:r I en vacker men klagande moll-melodi, en suckande älskare, som klagar utan hopp, men som i andra reprisen tyckes emottaga tröst och som redan i den tredje triumferar öfver sin framgång Valsen nir 2 föreställer en ingeniör-officer, dansande med någon af hofdamerna. Valsen nr 3 föreställer kompositoren sjelf vid pianot, utförande en vals med en bravur och styrka såsom ljöde 10 instrumenter samtidigt. Valsen nr 4 föreställer en nyligen utnämnd underlöjtnant, som för första gången är befalld till en kongl. bal; bvarje rörelse i melodien uttrycker hans förtjusning liksom sista reprisen hans stolthet öfver att få deltaga i dansen å kongl. slottet. Hvad händelse, som föresväfvat honom vid komponerandet at Sophien-polka, är svårt au säga; måhända var det en försmak af den prakt, smak och elegans som utmärkte hertigens af Östergötland baler, och som kanske på förhand inspirerat tonsättaren. Amaranther-mazurka. Har återfinna vi vår älskare; den vilda men karakteristiska melodien antyder att hans sköna öfvergifvit honom, att han är tröstlös, förtviflad, och gud vet hvad som hände om han hade för ögonblicket ett passande vapen. — Om vi också icke ull alla delar instämma uti dessa fantastiska tonmålningar, så förutse vi likväl att hvar och en som bevistat de kongl. och bertigliga balerna skyndar att tillegna sig dessa danskompositioner , i hvilka de hafva ett ytterligare minne från dessa oförgätliga stunder, —m.— I jemnbredd med den dithyrambiska yra som genomdoftar Posttidningens recensioner såväl öfver C:s dikter som ötver hr Vv. Knorrings vackra kompositioner, tar det sig tarfligt ut hvad landshöfdingen frih. Rappe vid Kristianstad—Hessleholms-banans invigning yttrade muntligen till konungen, och hvilket eljest skulle ha blifvit ausedt för ett non-plusultra af öfversvinnelighet i rökelse. Detta yttrande lydde så: Eders Maj:t, af Skaparen danad att gå i spetsen för allt som medverkar till nationens storhet och lycka, har genom användandet af sina höga naturgåfvor längesedan tillvunnit sig en odelad beundran, kärlek och tacksamhet, och ber jag få försäkra Eders mA sn om IL 2 —A samhälle liflivare än detta kan