For del tredje nar Naradsnoldlig Me ed. 2UVIBSIVI Men
agit stämning å samma tidnings utgifvare.
Mömster-recensioner. Till de mån-
sa stora förltjenster, som otvetydigt af alla
tillerkännas Posttidningen, har den börjat läg-
ga en ny merit, nemligen att meddela litte-
rära och musikaliska kritiker, hvilka i visst
afseende stå öfver och utom allt hvad man i
den vägen hittills sett. Den litterära kritik,
hvarmed Posttidningen debuterade på detta
fält, gällde Smärre Dikter af C. Denna kri-
tik gjorde rättvist uppseende. Det gafs mån-
ga som när de läste den ansågo den betyd-
ligt öfverdrifva, då den satte deu recenserade
författaren bland Sverges förnämsta skalder,
men alla dessa hafva, sedan den sika nära som
omedvetna förvandtskapen mellan signaturen
C. och Thomas Moore, Stagnelius och Dahlgren
blef af Söndagsnisse ådagalagd, funnit sig öf-
vertygade om Posttidnings-recoensentens siiker-
het i omdömet.
I måndagens nummer af Poswtidningen
förekommer en annan kritik af det makalösa
slaget. Donna gång handlar den om musik.
Stilen förråder en annan hand, än den verk-
ligen talangfulla som hade skrifvit den rykt-
bara litterära kritiken; men om handen icke
är Esaus, så är anden dock densamma.
Recensionen är så märklig att viförmod-
ligen göra våra läsare både nytta och nöje ge-
nom att meddela densamma i sin helhet:
Danskompositioner för pianoeforte af Oscar von
Knorring. 1:a häftet: Louisen-valser, spelad på DD.
MM. konungens och drottningens baler ä kongl. slot-
tet. 2:a hältet: Sophien-polka, spelad på DD. KK.
HH. hertigens och hertiginnans af Östergötland baler.
Amaranther-mazurka, spelad på Amaranther-ordens
baler, utgifna bos musikhandlaren Abr. Hirsch. Hvar
och en, som var så lycklig, att få bevista dessa baler,
påminner sig utan tvifvel huru underrättelsen om af-
tonens nya dansmusik flög såsom en elektrisk gnista
genom salarna, och med hvilken glädje den emotogs.
Aldrig var trängseln större i danssalongen än då nå-
gon af Knorrings danser uppspelades; det var icke
ensamt ungdomen som njöt, äfven de äldre och icke
dansande lyssnade med nyfikenhet till dessa glada to-
ver och till den lifliga rythm, som ryckte alla med
sig; man hörde vid dansens slut blott en fråga och
ett svar. kavaljeren: Hvad tycktes om Knorrings
komposition? — damen: gudomligt, förtjusande
0. 8. v. Jag tror man skulle kunna dansa till slutet
af verlden efter sådana toner, sade en, ack! är val-
sen redan slut? suckade en annan. flofmarskalken
bestormags med böner om dansens fortsättande, han
kan ej emotstå de ömma, bedjande blickarna, som sän-
das bonom; ett tecken till orkestern, och nu är dan-
sen åter i full gång En herre, klädd i akasdemiuni-
form, som bade placerat sig i ett hörn af danssalen
och tycktes njuta med både ögon och öron, gjorde
sina reflexioner öfver dansmusiken i allmänhet och
yttrade om Knorrings kompositioner följande: De
tyckas hafva flutit ur en varm fantasi, melodien sjun-
ger vackert och anslår, rythmen är förträfflig och, som
sig bör, dansant, harmonierna okonstlade men rena
Om jag ej dömmer orätt så äro hr Knorrings dans-
kopnositioner tonmålningar öfver händelser som min-
net framkallat; sålunda målar första reprisen al val-
sen n:r I en vacker men klagande moll-melodi, en
suckande älskare, som klagar utan hopp, men som i
andra reprisen tyckes emottaga tröst och som redan i
den tredje triumferar öfver sin framgång Valsen nir
2 föreställer en ingeniör-officer, dansande med någon
af hofdamerna. Valsen nr 3 föreställer kompositoren
sjelf vid pianot, utförande en vals med en bravur och
styrka såsom ljöde 10 instrumenter samtidigt. Valsen
nr 4 föreställer en nyligen utnämnd underlöjtnant,
som för första gången är befalld till en kongl. bal;
bvarje rörelse i melodien uttrycker hans förtjusning
liksom sista reprisen hans stolthet öfver att få deltaga
i dansen å kongl. slottet.
Hvad händelse, som föresväfvat honom vid kom-
ponerandet at Sophien-polka, är svårt au säga; må-
hända var det en försmak af den prakt, smak och
elegans som utmärkte hertigens af Östergötland baler,
och som kanske på förhand inspirerat tonsättaren.
Amaranther-mazurka. Har återfinna vi vår äl-
skare; den vilda men karakteristiska melodien anty-
der att hans sköna öfvergifvit honom, att han är
tröstlös, förtviflad, och gud vet hvad som hände om
han hade för ögonblicket ett passande vapen. — Om
vi också icke ull alla delar instämma uti dessa fantas-
tiska tonmålningar, så förutse vi likväl att hvar och
en som bevistat de kongl. och bertigliga balerna skyn-
dar att tillegna sig dessa danskompositioner , i hvilka
de hafva ett ytterligare minne från dessa oförgätliga
stunder, —m.—
I jemnbredd med den dithyrambiska yra
som genomdoftar Posttidningens recensioner
såväl öfver C:s dikter som ötver hr Vv. Knor-
rings vackra kompositioner, tar det sig tarfligt
ut hvad landshöfdingen frih. Rappe vid Kri-
stianstad—Hessleholms-banans invigning ytt-
rade muntligen till konungen, och hvilket el-
jest skulle ha blifvit ausedt för ett non-plus-
ultra af öfversvinnelighet i rökelse. Detta
yttrande lydde så:
Eders Maj:t, af Skaparen danad att gå i spetsen
för allt som medverkar till nationens storhet och
lycka, har genom användandet af sina höga natur-
gåfvor längesedan tillvunnit sig en odelad beundran,
kärlek och tacksamhet, och ber jag få försäkra Eders
mA sn om IL 2 —A samhälle liflivare än detta kan