— Innan jag besvarar denna fråga, don
Torribio, torde ni vara så god och förklara er
tydligare.
— Jag skyndar genast att uppfylla er
önskan. Spaniorerna äro mycket rädda för
uppror af indianerna; och detta kommer sig
företrädesvis deraf, att de känna dessa menni-
skors hämdlystnad och veta att med begärlig-
het omfatta hvarje tillfälle att få utöfva re-
pressalier. Mitt giftermål med en mexikanska
skall af spaniorerna betraktas såsom en un-
derpant på freden och en borgen för framtida
säkerket. Visserligen torde de indianska höf-
dingarne ha mycket att invända mot denna
förening; men Tigerkatten och jag ha på för-
hand utstakat vår väg och ämna icke vika en
tum ur den bestämda riktningen. Jag frågar
derföre nu öppet och ärligt: Donna Hermosa,
vill ni ge mig er hand?
— Hvarföre skola vi just nu afhandla
ett så allvarsamt ämne, don Torribio? svarade
hon. Tviflar ni på uppriktigheten af min
kärlek?
-Den unge mannen sammandrog ögonbry-
nen.
— Alltid samma svar! sade han. Barn,
som leker med ett lejon, om jag ej under de
sista åtta dagarne vakat öfver er, skulle ni
redan ha varit mördad och stympad. Tror ni
då, att jag så lätt låter mig föras bakom lju-
set? Nej, jag har allt sett i edra kort. Ni
har velat leka med mig en lek, som dödar.
Oförsigtiga! ni har fallit i den snara ni sjelf
utlagt. Ni är nu i mitt våld, och det är jag,
som .här föreskrifver vilkor; i morgon skall