— Innan jag besvarar denna fråga, don Torribio, torde ni vara så god och förklara er tydligare. — Jag skyndar genast att uppfylla er önskan. Spaniorerna äro mycket rädda för uppror af indianerna; och detta kommer sig företrädesvis deraf, att de känna dessa menniskors hämdlystnad och veta att med begärlighet omfatta hvarje tillfälle att få utöfva repressalier. Mitt giftermål med en mexikanska skall af spaniorerna betraktas såsom en underpant på freden och en borgen för framtida säkerket. Visserligen torde de indianska höfdingarne ha mycket att invända mot denna förening; men Tigerkatten och jag ha på förhand utstakat vår väg och ämna icke vika en tum ur den bestämda riktningen. Jag frågar derföre nu öppet och ärligt: Donna Hermosa, vill ni ge mig er hand? — Hvarföre skola vi just nu afhandla ett så allvarsamt ämne, don Torribio? svarade hon. Tviflar ni på uppriktigheten af min kärlek? -Den unge mannen sammandrog ögonbrynen. — Alltid samma svar! sade han. Barn, som leker med ett lejon, om jag ej under de sista åtta dagarne vakat öfver er, skulle ni redan ha varit mördad och stympad. Tror ni då, att jag så lätt låter mig föras bakom ljuset? Nej, jag har allt sett i edra kort. Ni har velat leka med mig en lek, som dödar. Oförsigtiga! ni har fallit i den snara ni sjelf utlagt. Ni är nu i mitt våld, och det är jag, som .här föreskrifver vilkor; i morgon skall