Folkskolläraremötet i Gefle.
Sedan nödiga preliminära åtgärder blifvid vid-
tagna, framställde ordföranden den första af de frå-
gor, hvaröfver mötet hade att yttra sig. Denna var
af följande lydelse: Kan det uti dogmatiska läro-
böcker begagnade framställningssättet med läro-
stycken utan frågor och svar vara att utt en
barna-lärobok i kristendom föredraga framför det
kateketiska ?
Ordföranden framhöll frågans vigt, sade sig haf-
va erfarit att både den ena och den andra meningen
i ämnet litet hvarstädes gjort sig gällande samt upp-
manade derefter mötets medlemmar att uttala sma
åsigter härutinnan,
Skolläraren Rosenlöf ansåg sig böra besvara frå-
gan med ett obetingadt ja. AF egen erfarenhet visste
han, att katekesläsningen var i högsta grad olämplig;
inhemtandet af religionens sanningar bör vara för-
ståndets, ej minnets sak. Talaren förordade antagan-
det af en lärobok utan frågor och svar.
Skolläraren Eklöf instämde med den föregående
talaren, tilläggande att katekesen ingifver barnet mot-
vilja för all läsning.
Direktör Pettersson var af den tanken, att Lu-
thers lilla katekes, åtföljd af en kort och lättfattlig
förklaring, borde begagnas vid religionsundervisnin-
gen. Ea lärobok, som den ifrågavarande, bör, så att
säga, ega ett symboliskt anseende. Trodde att frågor-
na i densamma kunde uten olägenhet uteslutas.
Skollär. Barcheus tyckte, att då kitekesen så
länge med fördel användts, borde den ej förkastas.
Man vet hvad man har, men ej hvad man kan få.
Hade hört mången, som på sin ålderdom förlorat sy-
nen, tacka Gud derföre, att han i ungdomen fått lära
sig katekesen, hvarigenom han, då hans ögons ljus
slocknat, icke helt och hället var beröfvad Guds ord.
Skollär. Andersson tog katekesen i försvar och
ansåg det vara lärarens fel om barnet icke genom den
erhöll en sann kunskap om Gud.
Hr Rosenlöf hyllade ej slentrianen. Katekesens
anseende kommer hufvudsakligen af de i densamma
förekommande bibelspråken. Framhböll huru svårt bar-
net har att bevara katekesfrågorna, då det deremot
med lätthet besvarar frågor i andra ämnen. Trodde
ej att folket skulle motsätta sig ombyte af läroböcker
Skollär. Clasor påpekade det förhöllandet, att
om läraren ej ordagrannt upprepar de i katekesen fö-
rekommande frågorna, stå barnen vanligtvis svarslösa.
Frågar man t. ex.: Vet du hvad lagen är? så fin-
ner barnet ej svaret; men använder man den i kate-
kesen förekommande frågan: Hvad lärer lagen ? går
det deremot som en dans. Barnen tänka ej på hvad
de läsa, och detta är ej deras utan lärobokens fel.
Deras antipati mot katekesen kommer ej af motvilja
för läsning i allmänhet, utan af oförmåga att fatta
sammanhanget mellan frågan och svaret. Detta kan
hjelpas dermed att man låter frågan upptagas i svaret.
En fråga kan hafva många svar, och det är ju möjligt
att Svebilius icke alltid träffat det bästa. Talaren för-
ordade användandet af en enkel, på barnaspråk affat-
tad lärobok.
Prosten Ekelundh hade erfarit många bedröfliga
följder af katekesläsningen, sådan den nu bedrifves.
Ville dock ej afgjordt förkasta boken. Ansåg läsnin-
gen deraf böra uppskjutas tills barnet hunnit en mera
framskriden ålder, då det hade lättare att fatta hvad
det läste. Hade ofta, såsom hr Barcheus, hört åldri-
ga personer tacka Gud för — utanlexorna.
Prosten Ehrnström. Religionens sanningar skola
efterlefvas; för att kunna detta, måste man känna dem.
Utanläsningen är nödvändig, men den kan ske på oli-
ka sätt. Önskade emellertid helst en lärobok utan
frågor, men trodde det blifva svårt att erbålla en fullt
ändamålsenlig sådan. Få äro de barn, som af sig
sjelfva uppfatta sammanhanget mellan de i katekesen