Några fat innehållande starka drycker, som rödskinnen träffat på i det gamla presidiet, hade blifvit förda till lägret och der urdruckna. Också var munterheten och oredan bland krigarne ofantlig; de voro nästan alla fulla, och i rusigt tillstånd äro dessa menniskor i stånd till hvilka galenskaper som helst. Höfdingarnes befallningar åtlyddos icke mera; dessutom voro de fiesta bland dessa lika druckaa som deras krigare. Tvifvelsutan skulle San-Lucars invånare, om de haft tillräckliga stridskrafter för att försöka en öfverrumpling, ha kunnat anställa ett förfärligt vlodbad bland dessa krigsmän, som voro så öfverlastade af spirituosa, att de icke kunde göra det minsta motstånd. Tack vare den allmänna villervallan, kunde de två fruntimren klifva öfver förskansningslinien utan att bli sedda; deras hjertan klappade, de ekälfde i alla leder af fruktan, men begges ansigten voro fullkomligt lugna och orörliga. Så gingo de långsamt framåt biand folkhoparne; ingen gaf akt på dem. HRaglande krigare stötte mot dem gång på gång; men de brydde sig icke derom utan tänkte endast på all med ledning af försynen eller derag lyckliga stjerna kunna hitta tram till det tält, som tjenade hvitansigtet till boning. Redan hade de irrat omkring såder en temligen lång stund, utan att ha råkat ut för något obehagligt äfventyr. Framgången gjorde dem modiga, deras förskräckelse hade nästan helt och hållit försvunnit, och de kastade gång efter .annap uppmuntrande blickar på hygr-. Öiveralit i lägret sjöngs och dansades det. TN QR — — VORE —— EE 000 On RR