Några fat innehållande starka drycker,
som rödskinnen träffat på i det gamla presi-
diet, hade blifvit förda till lägret och der ur-
druckna.
Också var munterheten och oredan bland
krigarne ofantlig; de voro nästan alla fulla,
och i rusigt tillstånd äro dessa menniskor i
stånd till hvilka galenskaper som helst.
Höfdingarnes befallningar åtlyddos icke
mera; dessutom voro de fiesta bland dessa
lika druckaa som deras krigare. Tvifvelsutan
skulle San-Lucars invånare, om de haft till-
räckliga stridskrafter för att försöka en öfver-
rumpling, ha kunnat anställa ett förfärligt
vlodbad bland dessa krigsmän, som voro så
öfverlastade af spirituosa, att de icke kunde
göra det minsta motstånd.
Tack vare den allmänna villervallan, kun-
de de två fruntimren klifva öfver förskansnings-
linien utan att bli sedda; deras hjertan klap-
pade, de ekälfde i alla leder af fruktan, men
begges ansigten voro fullkomligt lugna och
orörliga. Så gingo de långsamt framåt biand
folkhoparne; ingen gaf akt på dem. HRaglan-
de krigare stötte mot dem gång på gång; men
de brydde sig icke derom utan tänkte endast
på all med ledning af försynen eller derag
lyckliga stjerna kunna hitta tram till det tält,
som tjenade hvitansigtet till boning.
Redan hade de irrat omkring såder en
temligen lång stund, utan att ha råkat ut för
något obehagligt äfventyr. Framgången gjorde
dem modiga, deras förskräckelse hade nästan
helt och hållit försvunnit, och de kastade gång
efter .annap uppmuntrande blickar på hygr-.
Öiveralit i lägret sjöngs och dansades det.
TN QR — — VORE —— EE 000 On RR