ivarjehanda Nyheter.
En biografi i dinlogform.
Samtal mellan professarn i juridik, herr Pick,
och studeranden herr Puck.
Scenen: Badhus vid en å med et gafvelrum,
vetande ät en på andra sidan ån liggande storre bygg
nad, Studenten Puck sysselsatt med att, efter tor-
rättad du-eboing, klåda sig framför det öppna fön-
stret i nämnide gafvelrum, hvarvid han en god stund
låter morgonvwinden fläkta svalka åt sin blottade leka-
men. Plötsligt synes en äldre man rusa öfver bron
som förenar ästränderna och en dundrande knackning
bhores på berr Pucks rum, hvarpå fuljan le samtal
uppstår mellan Pick och Puck, som äro ätskiljda ger
u0m den lästa dörren.)
Proj. Pick. Hvad är herrn för en oför-
skämd sju tunnor tusan?...
Stud. Puck. Jag i en glad själ Bom tar
ett bad på morgonkulan.
Prof. Herre! man ställer sig inte så der
splitter naken midt emot min hustrus sing-
kammare. Hon skulle kunna upptäcka något,
som . ..
Stud. Om det är första gången hon upp-
täcker något, som... så beklager jag af hjer-
tat både herrn och herrus hustru.
Prof. Ni i en oförskimd slyngel, herre!
Hvem ä ni? Hvad studerar ni på? Jag är
juris professor.
Stud. Jag studerar på att lära mig folk-
vett -- och för omvexling läser jag iblaud
litet juridik.
Prof. Jag tror herrn tillåter sig att mot
mig spela rollen af gqvickhetsmakare?
Stud. Det är ingen roll, herr professor!
Det är min verkliga natur.
Prof. Nog med skämt nu! Hvad ä herrna
cegentiigen?
Stud. Egentligen borde jag vara flitig,
men jag är, tyvärr, mycket lat.
Prof. Asch! Hvad ä herrns. föräldrar?
Stud. De äro döda.
Prof. Hvad: Båda två?
Stud. Ja, min far dog kort efter min
födelse och min mor straxt före.
Prof. Herrn menar väl tvärtom?
Stud. Vänta! ge mej si ... - ja, så var
det?
Prof. (med en mildare ton): Således tför-
äldralös ! Nå, hvem tog emot herrn?
Stud. Kors! Birumorskan vet jig!
Prof. Åh nej! Jag menar naturligtvis
hvem som drog försorg om herrns uppfostran?
Stud. Pet var en vän.
Irof. Hvad vill det säga? Ilade herrn
vid så späd ålder redan en vau?
Stud. Nej, det var en vän till min mor,
som var litet sligt med mej. Men nu är
äfven hun död.
Prof. Hm! Herrn ställer sina ord så
besynneriigt .., (rörd) således står herrn all-
deles ensam 1 verlden.
Stud. (suckande). Nej, tyvärr!
Prof. Tyvärr? herro ä mej en kuriös
menniska! Hvad har herrn för sligtinge i
ufvet då?
Stud. Mitt barn, min lilla Ludvig.
Prof. Kors! har herrn barn? Herrn ä
således gift?
Stud. Nej! Jag var för ung, jag var inte
myndig ...
Prof. Ah ha! Ett kärleksbarn således!
. . Herro har börjat tidigt, herrn . . . Nä,
hvarför har herru inte sedan reparerat sit
fel och gift sig med flickan?
Stud. (åter suckande). Nej, det gick inte
an ... dv vw alldeles omöjligt ... hou gifte
8g med en annan,
Prof. Kors, hvad säger herrn? Gifte
hon sig med en annwn?
Stud. Ja, inte vä hon gift med mej åt-
minstonc!
Prof. Herrn gör mej alldeles konfys!
Nå, hvart tog barnet vägen.
Stud. Barnet — lilla Ludvig? ..-. (meå
saktare ton) det är en hemlighet som jag
iute kan upplysa herr professorn om.
Irof. Åh, säg det ändå! . . . Jag för-
säkrar, att det icke är nyfikenhet ensamt som
drifver wig . . . Jag börjar verkligen inires-