Nyheter fran Sockhon. Ben märkligaste nyheten för dagen är att Vetenskapsakademien i går afton valde till riksdagsmän i presteståndet statsrådet Carlson och professor Selander. Akademien har förut haft till representant, utom den sistnämnde, riksarkivarien Nordström, som således nu blifvit förbigången. Statsrådet Carlsons val är utan tvifvel en följd af regeringens önskan att i presteståndet hafva en af sina egna ledamöter såsom försvarare af representatioasförslaget. Riksdagemannaarfvodet. Som vi nämnde i gårdagsnumret af deuna tidning, voro hufvudstadens valmän kallade att sammanträda kl. 12 i går för att besluta om arfvodet för Stockholms representanter vid den stuadande riksdagen. Tio (10) personer infunno sig på utsatt klockslag i förstugan två trappor upp i rådhuset. Liter förloppet af en qvart trädde en vaktmästare ut och ropade med ljudelig stämma: Stockholms vid riksdagsmannaval röstberättigade invånare stige in i stora rådhussalen. De tio invånarne skyndade sig att efterkomma kallelsen. Borgmästaren Gråd och magistratens öfriga ledamöter sutto kring det stora bordet i salen. Hr justitieborgmiästaren hemställde huruvida icke 4 rdr om dagen, som representanterna vid de sista riksdagarne åtnjutit, äfven nu borde bestämmas som arfvode. Skräddareroästaren Årnell var med om det. Icke så Aftonbladets redaktör, magister Sohlman. Han ansåg det vara obilligt, att personer, som icke hade någon enskild förmögenhet, skulle för skötandet af ett offentligt uppdrag åsidosätta egna göromål, utan att erhålla en deremot svarande ersättning, och föreslog dorföre sex riksdaler om dagen. Målaren Lindborg gick ännu längre; han tyckte att, då man 1840, när penningen hade mycket större värde än nu, bestämde sig för sju rdr 50 öre, så vorc detta också det minsta som nu kunde komma i fråga. Justitieborgmästaren framställde nu, när han hörde att ingen mera ville yttra sig, pro-. position på följande sätt: anser Stochkolms valmän riksdagsmannaarfvodet böra bestämmas till fyra rdr? — Ja och nej om hvartacnat. — Borgmästaren kunde icke afgöra, hvilketdera var öfvervägande. Han återtog derföre: anser Stockholms valmän arfyodet böra bestämmas till 6 rår? — Samma obestämda svar. — Nå, adser då Stockholms valmän arfvodet böra ökas till sju rdr 50 öre? — Återigen samma skiljaktighet i åsigter. Nu uppstod skräddaren Enblom och föreslog, att de olika tänkande skulle gå åt olika håll KRA as RIKARE TKR 0 On VAA