sökning egde rum. Förklaringarne ljödo lika,
de inskränkte sig till följande:
J juli månad märkte kapten Richebourg,
att fartyget var läck; man lät pumparne ar-
beta, men blef ej herre öfver vattuet. Sedan
man länge hållit på med pumpningen och ut-
mattat besättningen, beslöt kaptenen att lemna
fartyget. Man nedfirade båtarne och besätt-
ningen fick först gå i dem. Kaptenen, styr-
mannen, kajutvakten och kocken skulle sist
stiga i båten; men under det de voro syssel-
satta med att ianpacka kompassen, uren, pap-
peren c., blefvo de förekomna och sjönko
med fartyget omkring kl. 1 eller 2 på natten.
Vi qvarstannade tills dagens inbrott på sam-
ma ställe — tillade de sammansvurna — utan
att se någon. Natten var mycket mörk, utan
månsken.
Öfverensstämmelsen i uppgifterna gjorde,
att man i Brest trodde på deras sanningsen-
lighet. Man skulle kanske aldrig erhållit kun-
skap om brottet, i händelse hr Aubert, bro-
der till styrmannen och sjelf sjöman, icke fat-
tat misstankar. Efter att hafva rådgjort med
flera sjökaptener skref han till justitiemini-
stern, för att begära en andra undersökning,
i det han dervid hufvudsakligen stödde sig på
den omständigheten, att kaptenen, styrmannen,
kocken och kajutvakten gvarblifvit ombord på
fartyget, för att utrusta en båt, hvilket ej
syntes tillförlitligt. En andra undersökning
egde rum i Nantes, hvarest hamnfogden och
kommissarien för sjöexpeditionen förhörde jung-
mannen Chicot. Dennes förklaringar voro un-
gefär desamma som de, hvilka afgåfvos i Brest.
Vissa punkter syntes de båda tjenstemännen
ej tillräckligt klara, isynnerhet nattens mörker
i det ögonblick då fartyget sjönk. Från den-
na stund blef Chicot mycket missmodig, och
då hans moder tillsporde honom om orsaken
till hans sorgsenhet, svarade han, att han
tänkte på sin kapten, som han hållit mycket
af. Slutligen kunde han ej längre motstå; han
bekände allt för sin mor. Denna skickade ho-
nom till ransakningsdomaren. Genast utfär-
dades befallning om de sammansvurnas häkt-
ning. Den ene, Carbuccia, arresterades i Mar-
seille. Han hade i detta drama spelat en
otäck roll; han var en af dem, som höggo in
på kaptenen och styrmannen med sådant ra-
seri, att deras knifsblad böjdes. . En annan,
Lenard, som tyckes ha varit hufvudanstiftaren,
Jef häktad i Antwerpen eller Köpenhamn.
Frepault greps i Havre. De neka alla, men
man har hos dem funnit saker, hvilka tillhört
styrmannen. Låenard fungerade under mordet
på kaptenen såsom ogerningsmännens befälhaf-
vare. Han sade: Låt honom gå, låt honom
gå! och tillade hånskrattande, i det han ka-
stade sig tillbaka: i vattnet, i vattnet!
mV