oss I eh djupare SOM få JUNBrPtOrsutt luv
tare kudnä öfverrumplar 03880 vera erg
—s Hvad tävker vigöra ? återtog m: joren
Bli dubbeiv sä Törsigtig. och vaksam
som förr, min vun; ty jag 1ror mte,-det skall
töfva länge, förräv de göra ett nytt försök
mot ÖsB, Det gvmla presidiet orour mig mest.
— Tug u tästuiogin på ert ansvar, jig
skall föra befälet vid ditigamla presidiet. Ut
är af aldra största vigt utv vi halla vägen tri,
så att vi, i händelse vöden tviuigatr oss du Ti,
kuuua verkstil ct återtåg: utau alltför myc
ken förlust.
Jag ger er frihot att handla såsom vi
för godt: fiauer ;.jug kan vara fult ötvertygad
om, utt: ur gär kokt tillviga.
De två gamla krigarue skiljdes nu, efter
att med värma ba tryckt hvaraudras hinder,
Ötverstem stannade i jästnivgen och major Bars
vum begaf sig till den vigtiga plats han fätt
i uppdrag att törsvara.
Garuisonen i det gamla presidiet bestod
till största delen -af vaqueroer, män, på hvil-
has trohet mujorem icke kunde lita, - Men den
gamle officeren gömde sina farhågor på djupet
aft sin själ, och långt ifrän att visa någon miss-
tävksamhet, låteade ban tvartom hysa det mest
oiuskränkta förtroende till sitt folk.
Dagen förflöt temligen lugnt; rödskinnen
förbletivo gömda bakom sina jordvallar och
tycktes icke tänka på vågot anfall; skildtvak-
terna höllo vuksamt utkik från barrikaderna,
i byn.
Majoren kände sig något tryggare vid
åsynen af detta Jugn och hoppades, att india-
Lura icke ännede röta jä sig, förrän tiden