wed dem fenvirgsnget och forklaredi, och vid läst
ställande den 2U januari innevarande är alt nya fors
mulär för de af presterskapet utfärdade fMlyttningsbeiyg
förordnat uteslutande af den kolumn, som innihuoll
vitsord särskildt om katekesens utanvlåsning, lurklarat
sig, med. fästad! afseende depå att folkskolelararnes
sätt alt behandla undervisningen väsendtligen beror
af den bandledning och öfniug, de i seminarierna er
hälta, vilja icdet under utarbetning varande reglemen-
tet för - dessa -seminarier meddela nödiga stadganden
for att befrämja en förbättrad bebandhing al kristen-
domsundervisningen i folkskolorna. Derjemte har K.
M:t, i anledning af rikets Ständers hemstallan i alse-
ende på nattvardsungdomens undervisning beslutat ut-
tärdande al ett cirkulär tll domkapitllen, så lydande:
Hos Oss hafva rikets Stander i underdämghet
anhållit, att, till minskande af den ofverdritna och
derigenom skadliga utanläsning, Som vid kristendoms-
undervisningen märngenstades sore bruklig, Oss måte
täckas, säsom rättesnöre för denna undersisning så vat
t rikets samtliga skolor som vid pattsardsungdonmens
beredelse, stauga, att Luthers lilla kaäteki8 skall utgöra
grunden for undervisnivgen och laras utantill, dock
att utanläsving ej ålägges larjungarne, tirnan de genom
lörggående muntlig undervisning formatt ant någor
lunda redigt uppfatta innehället, Samt att förklaringen
otver Luthers Illa katekes bör begagnas säsom hands
ledning vid undervisningen; ofver bvilben rikes Stan-
ders framställning J och oOfriga consistorta ecclesisstica
i riket, uppå erhållen nädig veniiss, atgifsit undetdär
niga. yttranden, .
Enår Luthers lilla katekes redan nu utgör grudden
för ilrågavarande undervisning, och läsa fv geuom den
erinran, som är logad vid den autagra forktitingen,
blifvit allvarligen uppmanade att icke ull utanlasting
lörelagga barnen nägvt, som de iche etter sina lormö-
genheter begripa, hvärjemte genom nödiga Cirhularet
den 22 april 1864 rörande folbundervisoingen ytter-
ligare stadganden i Samma syltnirrgs bitvit vederbös
rande meddelade, men utfärdandet af närmare nådiga
föresbrifter angående nattvardsungdomenrs undersvisnivg
icke funnits lämpligt; hafve Vi, som under denna dag
latit till rikets elementarläroserk utgå sar-billt utar
betade anvisningar i afseende på hristendomsundersis-
ningen, velat barmed 1 näter anbefalla Kder atv till
vederbörande presterskaps kännedom meddela de ä-ig-
ter, hvilka i detta vigtiga ämne gjort sig gallanue bis
rikets Siänder, och göre Vi Oss forsiss.de. att pris
sterskapet, Jå en själlos eller tor längt urifsen utan-
läsning ingalunda Ötverensstänuver med eller belräm-
j:f denna undervisnings höga ardamäl, vid densamma
iskttager ett sådant förfaringssätt, att de heliga san-
ningarne, jemte det de till sitt väsendibga innehåll
klart och bestämdt lästes i de ungas mine, tillika
må lelvande uppfattas af deras begreop för att Llilva
truktbärande för deras HL
I sammanhang härmed meddela vinågot at bi-
skop Genberss yttranden vid ett möte i Kaul-
mar helt nyligen. Biskopen eriurade att den
chrisviiga sanningen vinner i barnasionet lit-
tare iuatride såsom berättelse, än såsom lä-
rosats. Frälsaren sjelf undervisade ju meräu-
dels i historia, i historiska bilder och likuel-
ser. Det är den gudomliga visheten, som ta-
lade i hans lärosiätt, och det vore nästan fö:-
underligt, att hans lärjungar, lirarne i hans
församling, kunnat så ofta och så länge för-
gäta att härutinnan vandra i hans fotspår. I
den bibliska historien såge man icke blott de
nakna christeliga sanningarne; man ser äfven
de stammar och grenar, der de utvuxit och
hafva sin rätt belysta plats. Skaka ned dessa
frukter — skär sönder dem i bitar, väl for:
made, men tillka väl torkade, och de äro för
barnasinnet vida mindre pjutbara. För den
mognare insigten, som i eftertankan och min-
net kan återgifva dem sitt lefvande sammun-
bang, sin färg och sin inre structur voro de
likväl den chiistliga kuoskapens nödvändiga
innehåll, och borde derföre sorgfälligt både
grundläggas och bevaras. Till detta bevaran-
de måste minnet tagas i anspråk, och den så
mycket klandrade utanläsningen fratmstode här,
om den inskränktes inom tillbörliga gränser,
såsom oäfvislig.
