et
na, Dessa svängde påtända facklor och upp-
gäfvo rödskionens vanliga stridsrop.
Ett ögonblick trodde invånarne byn vara
intagen; men major Barnum, som förde befi-
let på detta håll, var en alliför gammal sol-
dat och hade varit med i alltför många stri-
der mot indianerna för att hun så lätt skulle :
låta sig luras af deras kocp.
När de kommit sig riktigt i farten med
att klättra upp på barrikaderna, gaf han dem
en dugtig skoutsaltva, som hade den påtöljlen
att de kommo ned mycket hastigare än de
kommit upp.
Nu togo mexikanarne till bajonetten; un-
der en liten stund pågick en hilfwig strid.
På den plats, der nyss förut herrskat deu
djupaste tystnad, hördes nu skramiet af va-
pen som slogos mot hvar:ndra, förbanneiser
och dödsrosslingar. Men detta oväsen varade
icke länge, de hvita blefvo herrar på platsen
och indianorna försvunno.
Under återstoden af natten gjordes icke
något vidare anfall; rödskinnen visste nu, hvad
de hade utt vänta sig. HFienderna hade be-
redt sig på att möta dem och deras öfver-
rumplingsförsök hade misslyckats. Förmodli-
gen ämnade de nu i stället belägra presidiet,
i fall de envisades att intaga detsamma, eller
också aflägsnade de sig, utan att vidare bry
sig om att försöka sin lycka.
Men vid daggryningen skingrades invå-
narnes illusioner helt och hållet; indianeroa
syntes alls icke hågade att draga sig till-
baka.
Landsbygden utanför San-Lucar hade un.
der nattens lopp undergått den förfärligast