et na, Dessa svängde påtända facklor och uppgäfvo rödskionens vanliga stridsrop. Ett ögonblick trodde invånarne byn vara intagen; men major Barnum, som förde befilet på detta håll, var en alliför gammal soldat och hade varit med i alltför många strider mot indianerna för att hun så lätt skulle : låta sig luras af deras kocp. När de kommit sig riktigt i farten med att klättra upp på barrikaderna, gaf han dem en dugtig skoutsaltva, som hade den påtöljlen att de kommo ned mycket hastigare än de kommit upp. Nu togo mexikanarne till bajonetten; under en liten stund pågick en hilfwig strid. På den plats, der nyss förut herrskat deu djupaste tystnad, hördes nu skramiet af vapen som slogos mot hvar:ndra, förbanneiser och dödsrosslingar. Men detta oväsen varade icke länge, de hvita blefvo herrar på platsen och indianorna försvunno. Under återstoden af natten gjordes icke något vidare anfall; rödskinnen visste nu, hvad de hade utt vänta sig. HFienderna hade beredt sig på att möta dem och deras öfverrumplingsförsök hade misslyckats. Förmodligen ämnade de nu i stället belägra presidiet, i fall de envisades att intaga detsamma, eller också aflägsnade de sig, utan att vidare bry sig om att försöka sin lycka. Men vid daggryningen skingrades invånarnes illusioner helt och hållet; indianeroa syntes alls icke hågade att draga sig tillbaka. Landsbygden utanför San-Lucar hade un. der nattens lopp undergått den förfärligast