vi i afseende på tiden äro riktigt underrätta-
de.) Major Montgomery hade nu den uästan
törlåtliga svagheten att icke ens vid ett oför-
utsedt och så svårt undantagsfall våga afvika
från generalordern, utan fordrade order at
landshöfdingen sjelf, så att bud måste begifva
s:g in till staden igen, söka upp lavdshöfdin-
geu och med order från honom begifra sig
ånrgo ut tll Trossnäsfältet, 7 fjerdingsväg fran
staden. Häraf följde, att manskapet ej kom
in förrän staden redan var nedbrunren. Por-
soner som sett major Montgomery under mcel-
lanvtiden, berätta att ban sväfvat i den mest
smärtsamma oro och ängest, och man anför
till någon ursäkt för houom att han, som för
öfrigt är avsedd som utmärkt hederlig och
gol, tro.igen skulle handlat med mer: beslut-
samhet, om icke regementets chif, öfverste
Wijsander, gjort sig känd för att vara nästan
omöj! is att göra till lags.
Emellertid måtte här energi och själsnär-
varo fattas i högre grad än som är lämpligt för
en bataljonschef, och major Montgomery synes
ha bordt inse, att hvad helst hans närmaste
chef. än. kunde ha tävkt om saken, så skulle
dock armecns högste befälhafvare ha hållit
majoren räknvuing för ordresbrott vil en sådan
olycka som här var å färde.