vi i afseende på tiden äro riktigt underrättade.) Major Montgomery hade nu den uästan törlåtliga svagheten att icke ens vid ett oförutsedt och så svårt undantagsfall våga afvika från generalordern, utan fordrade order at landshöfdingen sjelf, så att bud måste begifva s:g in till staden igen, söka upp lavdshöfdingeu och med order från honom begifra sig ånrgo ut tll Trossnäsfältet, 7 fjerdingsväg fran staden. Häraf följde, att manskapet ej kom in förrän staden redan var nedbrunren. Porsoner som sett major Montgomery under mcellanvtiden, berätta att ban sväfvat i den mest smärtsamma oro och ängest, och man anför till någon ursäkt för houom att han, som för öfrigt är avsedd som utmärkt hederlig och gol, tro.igen skulle handlat med mer: beslutsamhet, om icke regementets chif, öfverste Wijsander, gjort sig känd för att vara nästan omöj! is att göra till lags. Emellertid måtte här energi och själsnärvaro fattas i högre grad än som är lämpligt för en bataljonschef, och major Montgomery synes ha bordt inse, att hvad helst hans närmaste chef. än. kunde ha tävkt om saken, så skulle dock armecns högste befälhafvare ha hållit majoren räknvuing för ordresbrott vil en sådan olycka som här var å färde.