denna utställning med tora- och jernvägsur,
försedda med den af honom uppfunna pendel-
gängen, på hvilken han nyligen erhållit en
längre tids patenträtt.
En fallen storhet. Pet fula träd-
hus, som i många år vanprydt Riddarholms-
hamnen och, för att några furstliga hästar
skulle kunna motioneras, borttagit nödigt ut-
rymme för folk och gods, bar i lördags fallit
neder. Nedrifningen firades med flaggning af
alla ångfartygen i hamnen. För staden med-
förde den en utgift af 10,000 rdr, som mäste
gifvas till beredande af nytt ridhus åt prins
Oscar.
Provineial-läkaremöte?, som bör-
jades i hufvudstaden i onsdags kl. 8 f. m., har
under onsdagen och torsdagen fortgått och af-
slutats. Mötets ordförande har varit doktor
MontEn och sekreterare doktorerne Arpi och
Gammelin. Mötet hölls för slutna dörrar.
Förändringar tt svärjandet.
Både regering och ständer hafva under många
år funderat på ändringar i föreskrifterna an-
gående sättet att svärja alla slags lagliga eder.
Till sist har justitiekanslersembetet utlåtit sig
derötver. Det tillstyrker:
att frågan om edgång må pröfvas i sammanhang
med förslaget till ny rättegångsordning och hemställer
att när ingendera parten begär edgång det må vara
nog att lemna en iorsäkran på heder och samvete
samt att om edsformuläret skall bibehållas det må
ändras så, alt det vanliga slutet: Så sannt mig Gud
hjelpe till lif och själ boritages, och orden: svär
vid Gud och hans heliga Evangelium utbytas mot
orden: svär inför Gud.
Embetet hemställer vidare att i stället för den nu
brukliga tro- ech huldhets-ed skall algifvas en för-
säkran af följande lydelse:
Jag N. N. lofvar, att jag städse skall vara min
rätte konung, den stormäktigste furste och herre Carl
XV, Sverges, Norges, Götes och Yendes konung, huld
och trogen. Jag skall ock med lif och blod försvara
det konungsliga väldet samt rikets ständers fri- och
rättigbeter, allt i öfverensstämmelse med rikets grund-
lagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma.
Detta lofvar jag på heder och samvete hålla.
att sådan försäkran af hvarje person endast en
gång åt hvarje konung afgifves; ett alla embets- och
tjenstemanna-eder afskallas, men i stället, när och på
sätt instruktion, reglemente eller annorledes af K. M.
bestämmes, vid tillträdet af befattningen, erinran med-
delas åt embets- eller tjenstemannen angående hans
åligganden jemte det ansvar försummande deraf med-
för; att alla andra nuvarande, här ofvan icke om-
nämnda, i den ordning 89 8 regeringsformen omför-
mäler, tillkomna föreskrifter angående edgångs afläg-
gande förklaras bafva upphört att gälla, samt att till
följd bäraf den läkare äliggande skyldigheten att åt
embetsutlåtanden gifva ytterligare edelig bekräftelse
äfven upphör, men att dessa utlåtanden deremot, li-
kasom de öfriga K. M. pröfvar nödigt nu eller fram-
deles bestämma, skola undertecknas: Detta embets-
utlåtande (intyg) är afgifvet under den ansvarighet lag
stadgar, eller ock skrifvas å papper, hvarå dylik me-
ning öfverst å första sidan är tryckt eller litografierad.
Otur i kyrkan. Under denna rubrik
berättade vi förra måndagen att föregående lördagen
hade Fader Vår blifvit bortglömdt vid skriltermälet
och på söndagen instiftelseorden till nattvarden. Vi
gjorde ingen reflexion deröfver och lastade ingen, utan
anförde händelserna blott som elt eget sammanträffande.
Men den som berättat för oss det inträffade hade hört
det af en bekymrad själ. Ty det är en af de olyck-
liga följderna af statskyrkotvånget att folket blir så
vant vid en en gång för alla bestämd ritual, som slut-
ligen blir slentrian, att mången anser det ligga verk-
lig vigt uppå att allt tillgår så som det tillgätt sedan
hundrade är och snart sagdt tror att verkan af en kyrk-
lig akt förminskas om någonting af handbokens foöre-
skrifter öfverträdes.
Genom förklaringen af de tjenstgörande presterna
är nu medgifvet att utelemningar i ritualen skett,
dock med den skilnaden att Fader Vår icke vid skrif-
termålet, utan vid sjelfva kommunionen blef oläst samt
att icke instiftelseorden utan förmaningen till natt-
vardsgästerna utelemnades, Hr komminister Höök
har i nedanstående lemnat fullt giltig förklaring öfver
anledningen till det sistnämnda förhållandet:
Då under ett par dagar i början af veckan den
sanningslösa uppgiften inkommit 1: eder tidning att
jag forliden söndag skulle utelemnat instiftelseor-
den till nattvarden vid altartjensten efter predikan,
får jag bedja eder genom införandet af denna min
skrifvelse i eder tidning upplysa allmänheten om rätta
förhållandet.
Jag uteslöt visserligen en del af ritualen, men
icke af otur, d. v. s. af vårdslöshet eller glömska,
utan med fullt uppsåt. Och denna uteslutna del var
icke instiftelseorden, hvilket skulle i alla bändelser
varit oförlåtligt, utan förmaningen till natt-
vardsgästerna. Orsaken dertill var, att jag under
gudstjensten hastigt insjuknade af häftiga och stän-
digt återkommande magplågor, som ännu ej äro full-
komligt häfna. Jag såg mig således ej i stånd att
juona förrätta altartjensten efter predikan, utan att
, ågot förkorta ritualen, såvida jag icke skulle nödsakas att