Ae AR od mm oo Bref från Skåne. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) Landskrona den 6 juli. Det kännes något i luften. Som vår kärälsklige konung väntas hit om ett par veckor, råder här något brådskande i vår goda stad, som annars i hvardagslag bär prägeln af den tysta fridens något sömniga lugn — Festkomite är nedsatt; man bereder 8g på ndgot stort; men som allt stort sker tyst, så... står det frit, som gumman Lenngren sjunger, att gissa hvad för hvarjom och för enom. Och g!ssar, det gör man, och fröjdar sig i andanom icke allenast öfver att få skåda majestatet, utan äfven det myckna egranvar, som alltid uppeubarar sig, och som på törhand är gilvet, der öfverheteu med Guds nåde täckes draga fram. Festligheter från pvlitiska klubbar ha vi inte att vänta; kanske eLedighets-komiteen och sällskapet eSladderrasticum ha något i görvingen. Med säkerhet är påstådt, att sångföreningarna från skånska städerna samlas här den 20, vår jernvägs invigningsdag. sJulia!, Resultatet af valen till riksdugsman blef som hvarje profet, äfven den minste, uträkvadt. Borgmästaren Oimanson är stadens A och O; hvad då naturligare, än ant han blef hugnad med enhällig kallelse! Den som rar buliatiskt betraktar ställviugar och förhållanden, finner deuna senhäll gav kallelse tillkommen genom grundreglor (lentrianer ?) ärfda från den beskedliga tid, när en borgiuä. tare kallade staden: min stad, borgerskopet: mitt burgerkup och hvarje borgare: du, med fordisan likväl att sjelf kallas herr borgmästare och riddare af flera ordnar. Borgmästaren Ödimanson har duck gett tillkänna, att han möjligtv:s kommer att afsäga ig förtroendet, och då — kanske faller represeutatiousfrägan, ja, någut lika galet har kauske för mindre händt ea gång förr. Men — det är saont, De Gvuerska förslaget skall icke falla! Det är uu halftanvat år sedan man utropade detta, och man är hka säker ävnu, äfven om en och anvan störie eller mindre talang går för riksdagen förlorad. Här i provinsen är man vaken, säge hvad man vill om de saker, som vissa hogvälborna samt högoch välärda bedritva, till en del, som det synes, under hyllaudet af den Talleyrandska satsen: att menntskan fatt sin tunga, for att dölja sina tankar. AU tystnar den ofta, om ej vältalig, är mycket rögande, är härvidlag ett factum. Man spårar den förnämste af alla ståndssynder: föraki för folkets sträfvande, ett förakt bemantJadt af sintresse för eit älskadt fosterlandn. Den rara tidningen seSnällposten, i Malmö samt den icke mindre rara tidningen sSkåuska Budbvärarens i Lund arb ta allt hvad tyget häller göra för allmänheten begripligt, att när represeutationsforslaget en gång är gjurdt bill grundlag, det är ute med gamla Sverge. Flera vdmingar än dessa ha vi ej här i Skåne som verka emot; men å ärv dessa vapendragare (vill a Väktaren och Allehanda, lut. A — eller Bf) de dråphgaste Sanchopansaner — Ehuru oSuälsposten har mindre spridnivg i Mulmö, än man skule vara böjd att antoga, har deu ej obetydhgt wmflytande, enär en gauska stor del byråkrater och preiater på landet och i andra städer skära sina lit leråra lagrar i bemälde blad, som dessntom för dem och deras gelikar i tänkande är ev politisk hustafla. : —— sBudbärareun går säkert långt utom provinsens gränsor, åtminstone till det landet Smäland, der den någor för otta forbannande lä-aresekuwn räknar tusentals auhångare, hvilka i denna tidving ha ett herrligt olver blad. Med öfve ditt arbe aude för ebyrkans griper den sig afven an med allmänna saker. Tidmingens patroner, de gudsmännen, som ständigt pkrika ve öfver verlden för fö a gelse1 8 vhull, synas just genom den befäogdaste fapatiswm skrika ve öfver sig sjeifva. För vågon tid sedan sägs i en tidning klander riktadt mot folkskolorna här på platsen, evt klander, som en insändare i sÖresund-postev visade vara befogadt. I den embeteberättelse, som vid sista pro tvisita.ionen, i fjol, af v. pastor afgafs, vidrördes några brister i fulkskolans organisation in. m, men ötverhufvud var allt aganska godt, hvilket resu!tat var helt naturligt, då ej med ett ord garnisonsskolan omnämndes och småbarnsskolorna, dem pigor och symamseller nästan uteslutande före tå, icke inspekterats. Ivarför jag ordar i deuna sak, är det apropå, att garnisonsskolan, som mistat sin föreståndare, en af dagarne väl skall ha ny lärare Gernisonsskolan hör till de mindre skolorna, räknar endast omkring 30 barn, från 7 tll 13 år, i alla hänseenden vanlottade. Ehuru skolstyrelsen har medel att röra sig med, har den icke. även i sednaste tid, orkat bestå lä saren mer än 145 1dr årlig lön. Och för deona lön begäres en duglig lärare — omöjigt! De saker barnen inhemta äro Kkatekesen 0. N Testamentet (Bevars! de 4 söfverstas läsa ett par smärre böcker, 8em ha namn, heder och värdighet af svensk historia och geografi) At lärobok i unturläran icke läses fö vånar ingen, fom vet att för odlandet af modersmålet ej så mycket BOM en rätt-tafnings!ära begrgnas — För ett par år sedan lärs stes i ett slags läseböcker, som då ticelbladen voro borta al barnen benämndes sbredböckers. Brefskrifyaren erin bn Le mn om NN