Ae AR od mm oo
Bref från Skåne.
(Korrespondens till Dagens Nyheter.)
Landskrona den 6 juli.
Det kännes något i luften. Som vår kärälsklige
konung väntas hit om ett par veckor, råder här något
brådskande i vår goda stad, som annars i hvardagslag bär
prägeln af den tysta fridens något sömniga lugn — Fest-
komite är nedsatt; man bereder 8g på ndgot stort; men
som allt stort sker tyst, så... står det frit, som gum-
man Lenngren sjunger, att gissa hvad för hvarjom och
för enom. Och g!ssar, det gör man, och fröjdar sig i
andanom icke allenast öfver att få skåda majestatet, utan
äfven det myckna egranvar, som alltid uppeubarar sig,
och som på törhand är gilvet, der öfverheteu med Guds
nåde täckes draga fram. Festligheter från pvlitiska klub-
bar ha vi inte att vänta; kanske eLedighets-komiteen
och sällskapet eSladderrasticum ha något i görvingen.
Med säkerhet är påstådt, att sångföreningarna från skån-
ska städerna samlas här den 20, vår jernvägs invignings-
dag. sJulia!,
Resultatet af valen till riksdugsman blef som hvarje
profet, äfven den minste, uträkvadt. Borgmästaren Oi-
manson är stadens A och O; hvad då naturligare, än
ant han blef hugnad med enhällig kallelse! Den som rar
buliatiskt betraktar ställviugar och förhållanden, finner
deuna senhäll gav kallelse tillkommen genom grundreg-
lor (lentrianer ?) ärfda från den beskedliga tid, när en
borgiuä. tare kallade staden: min stad, borgerskopet: mitt
burgerkup och hvarje borgare: du, med fordisan likväl
att sjelf kallas herr borgmästare och riddare af flera
ordnar. Borgmästaren Ödimanson har duck gett till-
känna, att han möjligtv:s kommer att afsäga ig förtro-
endet, och då — kanske faller represeutatiousfrägan, ja,
någut lika galet har kauske för mindre händt ea gång
förr. Men — det är saont, De Gvuerska förslaget skall
icke falla! Det är uu halftanvat år sedan man utropade
detta, och man är hka säker ävnu, äfven om en och
anvan störie eller mindre talang går för riksdagen för-
lorad. Här i provinsen är man vaken, säge hvad man
vill om de saker, som vissa hogvälborna samt hög- och
välärda bedritva, till en del, som det synes, under hyl-
laudet af den Talleyrandska satsen: att menntskan fatt
sin tunga, for att dölja sina tankar. AU tystnar
den ofta, om ej vältalig, är mycket rögande, är härvid-
lag ett factum. Man spårar den förnämste af alla stånds-
synder: föraki för folkets sträfvande, ett förakt bemant-
Jadt af sintresse för eit älskadt fosterlandn.
Den rara tidningen seSnällposten, i Malmö samt
den icke mindre rara tidningen sSkåuska Budbvärarens i
Lund arb ta allt hvad tyget häller göra för allmänheten
begripligt, att när represeutationsforslaget en gång är
gjurdt bill grundlag, det är ute med gamla Sverge. Flera
vdmingar än dessa ha vi ej här i Skåne som verka emot;
men å ärv dessa vapendragare (vill a Väktaren och Al-
lehanda, lut. A — eller Bf) de dråphgaste Sanchopan-
saner — Ehuru oSuälsposten har mindre spridnivg i
Mulmö, än man skule vara böjd att antoga, har deu ej
obetydhgt wmflytande, enär en gauska stor del byråkrater
och preiater på landet och i andra städer skära sina lit
leråra lagrar i bemälde blad, som dessntom för dem och
deras gelikar i tänkande är ev politisk hustafla.
: —— sBudbärareun går säkert långt utom provinsens
gränsor, åtminstone till det landet Smäland, der den nå-
gor för otta forbannande lä-aresekuwn räknar tusentals
auhångare, hvilka i denna tidving ha ett herrligt olver
blad. Med öfve ditt arbe aude för ebyrkans griper den
sig afven an med allmänna saker. Tidmingens patroner,
de gudsmännen, som ständigt pkrika ve öfver verlden för
fö a gelse1 8 vhull, synas just genom den befäogdaste fa-
patiswm skrika ve öfver sig sjeifva.
För vågon tid sedan sägs i en tidning klander rik-
tadt mot folkskolorna här på platsen, evt klander, som
en insändare i sÖresund-postev visade vara befogadt. I
den embeteberättelse, som vid sista pro tvisita.ionen, i
fjol, af v. pastor afgafs, vidrördes några brister i fulk-
skolans organisation in. m, men ötverhufvud var allt
aganska godt, hvilket resu!tat var helt naturligt, då ej
med ett ord garnisonsskolan omnämndes och småbarns-
skolorna, dem pigor och symamseller nästan uteslutande
före tå, icke inspekterats. Ivarför jag ordar i deuna
sak, är det apropå, att garnisonsskolan, som mistat sin
föreståndare, en af dagarne väl skall ha ny lärare Ger-
nisonsskolan hör till de mindre skolorna, räknar endast
omkring 30 barn, från 7 tll 13 år, i alla hänseenden
vanlottade. Ehuru skolstyrelsen har medel att röra sig
med, har den icke. även i sednaste tid, orkat bestå lä
saren mer än 145 1dr årlig lön. Och för deona lön
begäres en duglig lärare — omöjigt! De saker barnen
inhemta äro Kkatekesen 0. N Testamentet (Bevars! de
4 söfverstas läsa ett par smärre böcker, 8em ha namn,
heder och värdighet af svensk historia och geografi) At
lärobok i unturläran icke läses fö vånar ingen, fom vet
att för odlandet af modersmålet ej så mycket BOM en
rätt-tafnings!ära begrgnas — För ett par år sedan lärs
stes i ett slags läseböcker, som då ticelbladen voro borta
al barnen benämndes sbredböckers. Brefskrifyaren erin
bn Le - mn
om NN