Bref ifrån Strömstad.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Den juli.
Sedan jag nu väl hunnit från krigsbulret
å Axcvalla och vägarneg förskräckliga dam,
sedan jag kommit under sotad ås. ja till och
med låt ligga i bäddad säng, vill jag häfda
liftet att nämna några ord om vår äldsta och
fordom mest i Bor stående saltsjö-badort.
Den som kastar en återblick få det uu
nyss afslutade fåltlägret kan ej annat än med
löje dervid äfven å:erförflytta i minnet de
komiska scener, som otaliga åskådares och
åskådarinnors nattiäger beredde hvar och en
3om ville deråt egna någon uppmärksamhet,
synnerligast nätterna till midsommardagen och
derpå följande söndag. De hederliga vestgö-
tarne få vj ofta se hos sig så förnämt och ,å
mångtaligt främmande, som händelsen nu till-
fört dem; derför var det trångt på bjudningen,
ej vid borden egentligen, men så mycket mer
i sofg maken. - Hvaritrån taga mnattlogis de
dygn, då folkströmmens flod som mest låg på?
Och militären sjelf sedan med sina små bivu-
aktält, der 3 man af kavalleri och 4 af in-
fanteri skulle sammanbo! Den hade minsann
sjelf så trångt, att skansen på en örlogsman
ej kan vara mera kuappt tillmitt än skans-
rummet ; tJtstalen var. Man såg dertöre
ou hela skaror af folk, med och utan krinoli-
ner, i student-, i skarpskytte-mössor och i
bonudhattar af alla fasoner m. m., lägrade i
alla stugor på halfmils afstånd från sjelfva
tummelplatsen, på höskullar, i farstuqvistar,
hos blomman på renen och dryaden i skogen;
kori sagdt: örverallt, der ett meusklirt öga
kunde sluta sig samman, eller ett dito öra
luta sig neder. Scenen var herrlig och ko-
misk.
Till lycka för menniskans drägt, för hat-
tar och krinoliner, men till o!ycka för jorden,
för gräset och axet på marken, var vädret
torrt. Nå än uppvaknandet då? Just i dess
första ögonblick låg det tragiska elementet,
det är sgannt — ty ifrån det löjliga till det
sorgliga är ju blott ctt steg — men sedan
man fått kontrontera s:g med sina medolyck-
lige, på hvilkas skuldror, kanske stöflar, man
hyilat, och till återtjenst hvarför man nu ploc-
kade halmpipor ifrån ladan ur vänners hår
eller daggig mossa ifrån heden, då — då —
skrattade man hjertligt och känslan af det
omornade (det tragiska elmentet) var för-
svunnet. — På Axevulla är freden sluten.
Jufverstivna kor och fromma brakande små
) Underrättelserna om Carlstads brand ha tagit
opp så mycket utrywae, att vi ej förrän nu fått plats
tär detta bref