Bref ifrån Strömstad. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Den juli. Sedan jag nu väl hunnit från krigsbulret å Axcvalla och vägarneg förskräckliga dam, sedan jag kommit under sotad ås. ja till och med låt ligga i bäddad säng, vill jag häfda liftet att nämna några ord om vår äldsta och fordom mest i Bor stående saltsjö-badort. Den som kastar en återblick få det uu nyss afslutade fåltlägret kan ej annat än med löje dervid äfven å:erförflytta i minnet de komiska scener, som otaliga åskådares och åskådarinnors nattiäger beredde hvar och en 3om ville deråt egna någon uppmärksamhet, synnerligast nätterna till midsommardagen och derpå följande söndag. De hederliga vestgötarne få vj ofta se hos sig så förnämt och ,å mångtaligt främmande, som händelsen nu tillfört dem; derför var det trångt på bjudningen, ej vid borden egentligen, men så mycket mer i sofg maken. Hvaritrån taga mnattlogis de dygn, då folkströmmens flod som mest låg på? Och militären sjelf sedan med sina små bivuaktält, der 3 man af kavalleri och 4 af infanteri skulle sammanbo! Den hade minsann sjelf så trångt, att skansen på en örlogsman ej kan vara mera kuappt tillmitt än skansrummet ; tJtstalen var. Man såg dertöre ou hela skaror af folk, med och utan krinoliner, i student-, i skarpskytte-mössor och i bonudhattar af alla fasoner m. m., lägrade i alla stugor på halfmils afstånd från sjelfva tummelplatsen, på höskullar, i farstuqvistar, hos blomman på renen och dryaden i skogen; kori sagdt: örverallt, der ett meusklirt öga kunde sluta sig samman, eller ett dito öra luta sig neder. Scenen var herrlig och komisk. Till lycka för menniskans drägt, för hattar och krinoliner, men till o!ycka för jorden, för gräset och axet på marken, var vädret torrt. Nå än uppvaknandet då? Just i dess första ögonblick låg det tragiska elementet, det är sgannt — ty ifrån det löjliga till det sorgliga är ju blott ctt steg — men sedan man fått kontrontera s:g med sina medolycklige, på hvilkas skuldror, kanske stöflar, man hyilat, och till återtjenst hvarför man nu plockade halmpipor ifrån ladan ur vänners hår eller daggig mossa ifrån heden, då — då — skrattade man hjertligt och känslan af det omornade (det tragiska elmentet) var försvunnet. — På Axevulla är freden sluten. Jufverstivna kor och fromma brakande små ) Underrättelserna om Carlstads brand ha tagit opp så mycket utrywae, att vi ej förrän nu fått plats tär detta bref