Också hade dovuvy Herviosu Lbitvit myc-
ket bedröfvad, vär heures frände och Ickkam-
rat en vacker dag, då hon var ungefär ol år
gammal, kom och sade heune adjö samt be-
rättade, att han skuile fara till Europa och
tillbricga nåra år 1å resor i denna verids-
del för utt fullänga sin uppfostran och lära
sig den fiuare verldens sed.r.
Redan under sin första barndom hade de
fattat 1ycke för hvaraudra och älskade hvar-
andra med deuna varma tillgifvevhet hvarat
endast den otörderfrade ungdomen är mäktig.
Don Torribio hade tugit 8n kärlek med
sig, dä ban reste, och tvitlude icke på att ju
cj äfven donna Hermosa gömt huus bild på
djupet af sitt hjerta,
Knappt bade han hunnit tillbaka till Vera-
Cruz efier att ha besökt de ryktbaraste sti-
der i den civiliserade verlden, förr än han
direkte bogaf sig till San-Lucar, brinnande at
begär att få återse sitt hjertas utvulda, som
han icke träffat Jå tre år, sin Hermosita, detta
räcka barn, rom 1tvitvelsutan, tänkte han, hade
bhivit eu vacker ung ticka och en qviuna i
detta ords fulla bemiärke!se.
Don Pedro och hans dotter blefvo höge-
ligen öfverraskade och glada vid hans aukomest.
I synnerhet var Hermosa lycklig; iy vi må-
ste tillstå att hon tiukt 13 don Torribio hvar-
enda dag, medan han vari. borta, och d-rvid
erfarit en tgendomlig sinnts:ördse, en känsla
af sället och sorg få summa gång.
Dona Torribio Vvarseblet hennes förtjus-
ning; hen dömde deraf, att hon iärkads ho-
Lom änvu, och hans lycka var obuskudlig.