wpoele SER vv JUVE Skoläraremödtet i Örebro. den 27 Juni. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) (Forts.) Kyrkoherden Thavenius förordade, blaud andras medel, lästidens inskrävkande till förmiddagen, t. ex. från kl. 9 till 2 säsom i Wiutorp, på det hvarken barn eller lårare må uttröttas af det ihärdiga arbetet och höglosbet derigenom uppkomma. Man bör besinpå att det är fråga vm bars, hvilkas späda sjölskralter vi icke hafva ratughet att genom for ihärdiga ansträvgniugar förslöa eller förstöra, Hr Erixon plagar under sina amåskoleinspektioner, så ofta tilllaile gitves, besoka barnens tforäldrar, synnerligast de med skulgången vordentliges, och dervid väuligt och kärleksfullt samtala med dem om det käraste de vega — deras barn, föreställa dem at om de äro fattiga och icke kunna lemna siva barn nagot jordiskt art, de dock aro satta i villtalle att giva dem ett af högre värde an gods och guld, nemligen undervisviog och kunskap, Desa samtal hatva ofta slutat med att gora hkgiltiga eller rent al skollierlhga petsoner Uli skolans vägner, och tsar mycket bidragit till ett litigare begagnaude af skolundervisningen. Hade på sednare tider ardrig loreslagit premier ät andra, än dem, som alla skoltagar uuder terminen varit Darvarande. Instämde for ofrigt på det lillgaste med kyrkoherden Ihavenius hvad betratfar uudervispiugstiden. I hufvudstaden och på många andra stalienu hade man vidtagit den åtgärden, att lasa frän kl. H till I eller Y till 2 med 3 å 1U minuters uppehåll for bvarje timme. Hemstallde huruvida icke frågan barom skulle kunna få diskuferas ehuru den icke vore på programmet serskildt upptagen, i hvilket föll tal, ville framlägga mänga skal for sin äsgt uti detta fall Haruti instämde kyrkoberden Thavenius m,. HB, men ordföranden ansäg lawmphgare All uppskjuta detta amne ull sluret. Pastor IVwlier uvsäg utt kärleken vore det mäktigaste vebibel, hvarigenom barnen såval drogas ull shulan, svar der på basta sätt unvanda sin tu. Tilt och med den naturbga kärleken vacker härvidlag genharlck; ännu mer om den är helgad af Huvnomw, svin sjelf ar kärleken, Derutt snstamde brr Biixon, Kallsaöm, Luugberg m. tl Älven ourdtöranden, sowm dock ansäg all strövgbet och allvar icke borde lemnas ästuo. Resultatet al diskussionen sammantattades al ordföranden uti följande momreuter: u) Yurs tvaäng undithes så mycket möjligt är ; b) Sk Lan shutl sukert flitigure besohas I sam ma mån man tyckas gore sjelfva akolan Jortraf lig, brvarull borer: 1) gpuua akullokale. ; 2) god skolmateriel; 3) god undervisning; 4) bemodande att praktiskt visa det skolan lander barnen och foralsrarne till nytta; 5) ett karlebstullt satt atv gå Ull väga saväl mot foraldrarne som barnen, så att bäda finna det iman menar väl med dem; 0) lästidens foriaggande tll toruiiddagen t. ex. hän hl. 9—2, Hvarum serskils Ofverlagguing sedermera foseiages;) e) Till ordeothg skolgang bör och medverka om skolradets Oruforande saval sum läraren ven anura intlytelserska skolvägner så ofta ske ban besoka barneos foraldrafr och med den samtala om barnens un dervisping; dj Angelöget är och. um skolan skall väntas väl skött, att lararnue sä sllo:.s, att de icke tvingas vända anpet äl anura IAkuMsikz uk. Fjerde punkten: dj de fullständigare seminarier jor fulnshkol lärares bildunde, sv nu af stuten blifvit tnruitade, kan man hoppas att briaten på enhet I under visningen. som stundom varit Ööfverklagad, efterhand skall ajhjetpas. Men i synserhet är detta nodigt afsernte på vira laroamnen, och detta så fort ske han, emed.ns uns dervisningsmetoden, särdeles utsevnde på dem, varit mindre Gill ridsstallande och derföre ej heller haft Omshlig framgång. Sådana ämuen an t. ex. historid, grografi och nualurlara. Huru bör undervisuingen bo dessa amnen på vil sadant satt meddelas, avt undamalet bäst vinnes? a Sedan ordt. utvecklat ändamaiet med frågan, och lektor Bogren förordat åskådningsundes visni gen , nämndes aiskiliga läroböcker, bvilka mest begagnas (utan att mötet ändock ville om dessa uttala något bestämdt omdome, vare sig för eller emot deras lämplighet): Barts, Petterssons, Bäckmans och Roos bibliska historier, Ljungs och Petterssons kyrkohistorier. Starbäcks, Hagermans och Svedelius svenska historier. den sednares allmänna historia, Haägermans, Dahms (mindre) öch Gehlin-Brunii geoktsh, Berlins och Bäcvhmans natuilaror, IFessblads läsebok it allmänna historien, Lagerbamns geometri, Alauders katekes och Erixons krisendomslära, samt för den lägre undervisningen: Schraidts stafningsoch läsebok, Siljestroms läsebuk Oldbergs gamla och Erixuns nya bemskola m. . Backmana och Wessblads samt Schelins räkneböcker, Bäckmans samt Pilstrands räkneiabeller , Landgrens, Ehroströms , Lundeqvists och te