wpoele SER vv JUVE
Skoläraremödtet i Örebro.
den 27 Juni.
(Korrespondens till Dagens Nyheter.)
(Forts.)
Kyrkoherden Thavenius förordade, blaud andras
medel, lästidens inskrävkande till förmiddagen, t. ex.
från kl. 9 till 2 säsom i Wiutorp, på det hvarken
barn eller lårare må uttröttas af det ihärdiga arbetet
och höglosbet derigenom uppkomma. Man bör besin-
på att det är fråga vm bars, hvilkas späda sjölskral-
ter vi icke hafva ratughet att genom for ihärdiga an-
strävgniugar förslöa eller förstöra,
Hr Erixon plagar under sina amåskoleinspektio-
ner, så ofta tilllaile gitves, besoka barnens tforäldrar,
synnerligast de med skulgången vordentliges, och dervid
väuligt och kärleksfullt samtala med dem om det kä-
raste de vega — deras barn, föreställa dem at om de
äro fattiga och icke kunna lemna siva barn nagot jor-
diskt art, de dock aro satta i villtalle att giva dem
ett af högre värde an gods och guld, nemligen under-
visviog och kunskap, Desa samtal hatva ofta slutat
med att gora hkgiltiga eller rent al skollierlhga pet-
soner Uli skolans vägner, och tsar mycket bidragit till
ett litigare begagnaude af skolundervisningen. Hade på
sednare tider ardrig loreslagit premier ät andra, än dem,
som alla skoltagar uuder terminen varit Darvarande.
Instämde for ofrigt på det lillgaste med kyrkoherden
Ihavenius hvad betratfar uudervispiugstiden. I hufvud-
staden och på många andra stalienu hade man vidtagit den
åtgärden, att lasa frän kl. H till I eller Y till 2 med
3 å 1U minuters uppehåll for bvarje timme. Hemstall-
de huruvida icke frågan barom skulle kunna få disku-
feras ehuru den icke vore på programmet serskildt
upptagen, i hvilket föll tal, ville framlägga mänga skal
for sin äsgt uti detta fall Haruti instämde kyrkober-
den Thavenius m,. HB, men ordföranden ansäg lawmph-
gare All uppskjuta detta amne ull sluret.
Pastor IVwlier uvsäg utt kärleken vore det mäk-
tigaste vebibel, hvarigenom barnen såval drogas ull
shulan, svar der på basta sätt unvanda sin tu. Tilt
och med den naturbga kärleken vacker härvidlag gen-
harlck; ännu mer om den är helgad af Huvnomw, svin
sjelf ar kärleken, Derutt snstamde brr Biixon, Kall-
saöm, Luugberg m. tl Älven ourdtöranden, sowm dock
ansäg all strövgbet och allvar icke borde lemnas ästuo.
Resultatet al diskussionen sammantattades al ord-
föranden uti följande momreuter:
u) Yurs tvaäng undithes så mycket möjligt är ;
b) Sk Lan shutl sukert flitigure besohas I sam
ma mån man tyckas gore sjelfva akolan
Jortraf lig, brvarull borer:
1) gpuua akullokale. ;
2) god skolmateriel;
3) god undervisning;
4) bemodande att praktiskt visa det skolan
lander barnen och foralsrarne till nytta;
5) ett karlebstullt satt atv gå Ull väga saväl
mot foraldrarne som barnen, så att bäda
finna det iman menar väl med dem;
0) lästidens foriaggande tll toruiiddagen t. ex.
hän hl. 9—2, Hvarum serskils Ofverlagguing
sedermera foseiages;)
e) Till ordeothg skolgang bör och medverka om
skolradets Oruforande saval sum läraren ven anura
intlytelserska skolvägner så ofta ske ban besoka bar-
neos foraldrafr och med den samtala om barnens un
dervisping;
dj Angelöget är och. um skolan skall väntas väl
skött, att lararnue sä sllo:.s, att de icke tvingas vända
anpet äl anura IAkuMsikz uk.
Fjerde punkten: dj de fullständigare semi-
narier jor fulnshkol lärares bildunde, sv nu af
stuten blifvit tnruitade, kan man hoppas att bri-
aten på enhet I under visningen. som stundom varit
Ööfverklagad, efterhand skall ajhjetpas. Men i
synserhet är detta nodigt afsernte på vira la-
roamnen, och detta så fort ske han, emed.ns uns
dervisningsmetoden, särdeles utsevnde på dem,
varit mindre Gill ridsstallande och derföre ej hel-
ler haft Omshlig framgång. Sådana ämuen an
t. ex. historid, grografi och nualurlara. Huru bör
undervisuingen bo dessa amnen på vil sadant satt
meddelas, avt undamalet bäst vinnes?
a Sedan ordt. utvecklat ändamaiet med frågan, och
lektor Bogren förordat åskådningsundes visni gen ,
nämndes aiskiliga läroböcker, bvilka mest begagnas
(utan att mötet ändock ville om dessa uttala något
bestämdt omdome, vare sig för eller emot deras lämp-
lighet): Barts, Petterssons, Bäckmans och Roos bib-
liska historier, Ljungs och Petterssons kyrkohistorier.
Starbäcks, Hagermans och Svedelius svenska historier.
den sednares allmänna historia, Haägermans, Dahms
(mindre) öch Gehlin-Brunii geoktsh, Berlins och
Bäcvhmans natuilaror, IFessblads läsebok it allmän-
na historien, Lagerbamns geometri, Alauders katekes
och Erixons krisendomslära, samt för den lägre un-
dervisningen: Schraidts stafnings- och läsebok, Silje-
stroms läsebuk Oldbergs gamla och Erixuns nya bem-
skola m. . Backmana och Wessblads samt Sche-
lins räkneböcker, Bäckmans samt Pilstrands räkne-
iabeller , Landgrens, Ehroströms , Lundeqvists och
te