itYden del af frimurarelogen der elden var
arkast. Men snart brast tåget, han halkade
längs taket inåt gården, men hade tågändan
med sig. Han fick fotfäste mot en takrinna,
men äfven denna gick sönder. Imellertid hade
tågändan ånyo fastnat, han blef hängande i
uften några sekunder, tåget lossnade och han
föll ner till marken, men lyckligtvis utan att
det ringaste skada sig. Han var snart åter
på benen och skyndade till Vestra bron.
Det som, sedan elden börjat vid
torget, var vigtigast att rädda, var denna bro.
Bå snart elden väl gripit i det härinvid be-
lägna tryckeriet, insåg man den fara, hvari
bron sväfvade. Herr Agardh lyckades få fram
en spruta, visserligen med skadadt strålrör,
men med riklig vattentillgång, och hvilken
förträffligt bidrog att skydda bron. Han stod
på det första brokaret tills all fara för bron
var öfverstånden. Hade denna brunnit upp,
så torde det vara svårt att beräkna huru
mycket kunnat brinna, ty på andra sidan lig-
ger Balttorget, som, omgifvet af magasiner,
var uppfyldt af en stor del af den räddade
lösegendomen, förutom det att alla magasi-
nerna inrymde spanmål, salt, m. m. Lägg
härtill att genom denna bro har Carlstad kom-
munikation med Vestra Wermland och Dals-
land, och man kan göra sig ett begrepp om
huru stor vigt det låg på att rädda den. Hr
Agardh räddade äfven en gammal sjuk qvin-
na som var nära att blifra innebränd.
Brandens slut och omfattning.
Elden upphörde omkring kl. 1 på natten
och just vid Skutbyggaregatan och biskops-
huget i stadens norra och södra delar. Af
stadens 242 tomter hafva 218 uppbrunnit. Det
fordna apoteket afträddes den 1 juli tillen ny
egare, hvilken man ansåg hafva gjort en god
affär på köpet, men redan första dagen efter
tillträdet drabbades af den stora olyckan att.
se allt brinna npp. -— Sparbankens räkenska-
per för åren 1864-1865 hafva brunnit upp,
oaktadt de voro förvarade i a k. brandfria
kassakistor. De böcker, som lågo öfverst och
nederst, äro totalt förstörda; de deremot som
lågo i midten, äro i fullgodt skick. Man har
genom denna eldsvåda kommit till den erfa-
renbeten att de 8. k. brandfria kassakistorna
icke skydda mot en eldsvåda af sådant omfång
som den som nu öfvergått Carlstad. Hvarje
innehafvare af dylika har vid deras uppbry-
tande endast påträffat mer eller mindre för-
kolnade papper; och andra kistor, som man
ser här och der i ruinerna, äro alldeles för-
brända, så att man kan på förhand vara viss
på att i dem ej återfinna något i dess ur-
sprungliga form.
Huru stora förluster drabbat Carlstads
invånare genom denna brand är svårt att ännu
bestämma, då man ej fullkomligt känner assu-
ransbeloppen. Härom har jag hört olika upp-
gifter och vill derför ej inlåta mig i detta
ämne, säger Dagligt Allehandas korrespondent.
Som jag redan sagt, skyndade hvar och
en alt söka rädda sitt, hvarför man kan an-
taga, att större delen af all lösegendom und-
gått elden. Men så är ej förhållandet med
varulagren. Stadens egna köpmän hade sina
ager försäkrade för ett visst belopp, men i
och för den stundande marknader hade de
försedt sig med större partier, så att de flesta
af dem i alla afseenden göra förluster, äfven
om de fått en del af sitt gods räddadt och
utbekomma de tecknade assuranserua. Kliädes-
och sidenfabrikörer från olika städer i riket
hade äfven sändt stora partier till Carlstad
för marknaden. Efter hvad det berättas, hade
alla Göteborgshusen sina lager assurerade och
gjorde på det viset goda affärer; men ett eller
anat handelshus från Stockholm lär genom
branden fått vidkännas betydliga förluster.
En fabrikör från Norrköping, som hade ett
parti kläde, till värde af omkring 40,000 rdr,
men iogenting försäkrat, hade den turen ait
få allt bergadt, till och med lårar och omslags-
papper. Många laster vorv på väg till Carl-
stad, men ankommo lyckligtvis först efter
branden. (Forts.)