sköto, besvarades med ett annat från folk-
hopen.
. Emellertid så snart tlyktingarne fått till-
räctligt försprång skingrade sig de hotande
massorna, och detta gick så fort att soldaterna
knappt hunnit hemta sig från sin öfverrask-
ning och tänka på att vidtaga kraftigare åt-
gärder förrän de funno platsen tom. Upprors-
männen hade försvunnit, utan att lemna något
spår efter sig.
Man skulle ha kunnat tro hela detta upp-
trädande vara en dröm, så vida icke fångens
bortröfvande och öfverste Pedrosas samt nägra
soldaters lik, som badande i biod lågo ut-
strickta på marken, hade vittnat om, att denna
m-3l så mycken skicklighet och lycka utförda
öfverrumpling verkligen försiggått.
Don Guzman och hans följeslagare stego
: båten, som väntade dem. Fem minuter sed-
nare voro de ombord på den franska skonaren,
och då man tänkte på att förfölja dem, var
den lilla snabbseglaren nästan utom synhåll.
Ombord på skonaren hade don Guzman
blifvit mottagen af sin maka. Fartyget afseg-
lade till Vera-Cruz.
Då don Guzman landsteg i Mexico, antog
ban namnet don Pedro de Luna, för att lyc-
kas bättre i sina spaningar efter sitt förlorade
barn och sjelf kunna lefva i större säkerhet.
Vi vilja derföre hädanefter benämna honom så.
Han hoppades också genom denna namnförän-
dring undgå att bli förföljd af sin bror don
Leoncio, hvilkens hat vissticke blifvit tillfreås-
stäldt genom sonens bortröfvande, och som der-
före säkerligen skulle försöka att hämnas vidare.
Don Guzmans beräkningar slogo in, eller