der, emedan de sekteriska predikanterna pre-
dikade utan lön. Han blef antagen till mis-
sionär af en tolerant kyrklig förening och
kunde redan om våren 1850 stifta en evan-
gelisk kyrka. Den bestod i början bara af
10 personer. För att kunna upptaga fera
måste hr Esbjörn lossa på mänga af den lu-
tberska kyrkans bekännelseband. Kyrka kun-
de han ej få utan att resa vida omkring och
tigga ihop medel, och det vill synas som
skulle ban fått dem, åtminstone till stor del af
personer utaf undra sekter in den lutherska.
Han träffade på ett svälle en mingd svenska
utvandrare, hvilka icke hade någon ordentlig
prest och sålunda icko heller någon vigsel,
dop, begrafning m. m. Af den redogörelse
vi sett för kyrkoh. Esbjörns tal kan man dock
ej finna att dessa svenska utvandrare voro
mindre dygdiga och gudfruktiga ån andra
menniskor. JIHer organiserades en församling
med en prest, men det befarades att den var
för svag att ega bestånd utan stöd. Hr Es-
björn fann ej rådligt att den förenade sig med
episkopala kyrkan, ej heller med ett par nor-
ska församlingar, ehuru det är svårt för lek-
män att inse hvad det skulle ha skadat Sven-
skarnes sndliga eller lekamliga tillstånd, såvi-
da man icke kan visa att de cpiskopala ciler
norrmännen blifva okyrkliga för att de hafva
i någon mån afvikande kyrkobruk. Men ef-
terhand kommo flera prester från Sverge.
Talaren slutade med några ord till de
utvandringslystna. Han sade att de skildrin-
gar af de utvandrades tillstånd som under-
stundom förekomma i svenska tidningar äro
uppenbarligen öfverdrifna. Han talade om
Amerikas förmåner, hastigare utveckling och
rikligare tillgångar i jemtörelse med Sverges
njuggare natur, trögare gång och mindre till-
fällen tull utkomst. Dock ville han ej råda
någon, sem här har sin utkomst, aut ötverfytta
dit. Skälen voro: dels följderna af kriget,
dels att de unga svenskarne der lira sig att
förakta de gamlas språk och tänkesätt, slutli-
gen, och detta var den ömtåligaste punkten
för kyrkoherden —— att de invaudrande litt
förledas att öfvergå till någon af de många
sekteroa i Amerika. Men det är för märk-
värdigt att vördiga presterskapet aldrig söker
visa Avari de skadliga följderna hixaf visa sig,
utan bara blindt påstår att det är någon-
tung illa.
SURT