Öm inköp av jernvägsmateriek iran
nifandet.
Bland de klagomål som förekommit mot
jernvägsstyrelsen har oftast varit att den
för mycket vändt sig till England för att er-
hålla skenor, lokomotiver och tusen smärre
förnödenheter. Den har gått och gär ända
derhän att den till och med än i dag köper
SN 0
så simpla saker som kettingar från Enogla d.
De enskilda jernvägsbolugen följa det gif-
ov exemplet. Mähinda kunna de icke fu si-
na behotver fyllda här hemma för skäligt pris.
Det vore intressunt att al våra stora mekani-
ska verkstäder erhålla upplysning derom.
Nu har en ny anklagelse tillkommit, nem-
ligen utt de enskita bolagen ej iörsta att sköta
upphandlingen riktigt. Anuklagelsen göres al
eu korrespondent från Manchester til Göte-
borgs-Posten och lyder så:
fune på kapitlet om aktiebolag och direktörer
föres tanken ofrivilligt till våra svenska Jernsagsbolag,
hvilka icke kunna, i likhet med de engelska, den ena
dagen annousera bolagets bildande och den nästa al-
sluta aktieteckningen, utan hvilkas kapitaler bestå af
bela den omgilvande befolkningens, ofta med möta
under många är hopsamlade besparingar, de der i
flera fall med uppollring lemnas for den goda sakens
skull. Då de svenska bolagens direkioier icke, såsom
här, äro sjelfvalta utan genom omröstning utses bland
abtie-egurne, skulle det synas som om de borde vinn-
lagga 8ig om att få arbetet utfört med så mycken
besparing som möjligt och icke läia något slags in
tresse få influera på de besiällningar som för bola-
gens räkning göras i Englond. Så är dock icke alltid
fallet. Nögra al jernsägsbolagen i södra Sverige hafva
vid flera tillfallen betalt mer än som bebofdes for
jernvägsskenor och annan materiel. Orsaken är för-
nåmligast att söka i direktörernas personliga okunnmig-
het om marknaden härstädes samt deras furlarsingssätt
att använda kommissivnärer som äro alldeles fråm-
mande för dessa slags affarer och hvilka, enuru 1 of-
rigt ytterst respektabla och utan tvifvel mycket hem-
mastadda i hvad rörer socker, bomull och dyl, dock
icke kunna ett, tu, tre sälta sig in i rälsemarknaden,
än mindre bedöma priser å annan materiel eller dess
beskaffenhet, hvyartill speciel bännedom erfordras. Så-
som bevis bärå torde, bland andra inträffade fall, kun-
na få anföras följande: Ki skänskt jernsvägsbolag in-
köpte är 1864 rals efter ett pris al p. sterl. 3 5 sh.
ett annat skärskt bolag samma år till p. st. 7 13 sh.,
bäda genom ohka agenter i London, hvilka berakna-
de 2 proc. kommission på inköpen. Uddevalla-Herr-
ljunga bolaget köpte år 13864 lättare och i proportion
dyrare räls till p. sterl. 6 15 sb. och betalte en agent
i Manchester 1 proc. kommission på inköpen. Au
räls voro dyrare i början än i slutet af år 1864 kan
visserligen icke förnekas, men ett bus hemma i dessa
slags alfärer kan dock alltid lättare bedöma markna-
den och sätta tiden for inköp samt köpa till billigare
priser. Vidare var kommissions-arvodet for de skän-
ska banorna dubbelt emot för Uddevalla-banan och
detta oaktadt de flesta skänska banor hade anbud
från ett bus al första ordningen, fullkomligt hemma-
stadt i jernvägsaffarer, att utlora deras ivkop mot I
procent kommisson — ett förhållande som bolagets
revisorer måbända icke lära undgå att i sinom tid
anmärka. Då flera jermsvägar på olika håll nu äro
under anläggning, eller åtminstone projekterade, torde
dessa upplysningar icke vara ut vägen.
kons or OD OO DOO rn inn
