Öm inköp av jernvägsmateriek iran nifandet. Bland de klagomål som förekommit mot jernvägsstyrelsen har oftast varit att den för mycket vändt sig till England för att erhålla skenor, lokomotiver och tusen smärre förnödenheter. Den har gått och gär ända derhän att den till och med än i dag köper SN 0 så simpla saker som kettingar från Enogla d. De enskilda jernvägsbolugen följa det gifov exemplet. Mähinda kunna de icke fu sina behotver fyllda här hemma för skäligt pris. Det vore intressunt att al våra stora mekaniska verkstäder erhålla upplysning derom. Nu har en ny anklagelse tillkommit, nemligen utt de enskita bolagen ej iörsta att sköta upphandlingen riktigt. Anuklagelsen göres al eu korrespondent från Manchester til Göteborgs-Posten och lyder så: fune på kapitlet om aktiebolag och direktörer föres tanken ofrivilligt till våra svenska Jernsagsbolag, hvilka icke kunna, i likhet med de engelska, den ena dagen annousera bolagets bildande och den nästa alsluta aktieteckningen, utan hvilkas kapitaler bestå af bela den omgilvande befolkningens, ofta med möta under många är hopsamlade besparingar, de der i flera fall med uppollring lemnas for den goda sakens skull. Då de svenska bolagens direkioier icke, såsom här, äro sjelfvalta utan genom omröstning utses bland abtie-egurne, skulle det synas som om de borde vinnlagga 8ig om att få arbetet utfört med så mycken besparing som möjligt och icke läia något slags in tresse få influera på de besiällningar som för bolagens räkning göras i Englond. Så är dock icke alltid fallet. Nögra al jernsägsbolagen i södra Sverige hafva vid flera tillfallen betalt mer än som bebofdes for jernvägsskenor och annan materiel. Orsaken är förnåmligast att söka i direktörernas personliga okunnmighet om marknaden härstädes samt deras furlarsingssätt att använda kommissivnärer som äro alldeles fråmmande för dessa slags affarer och hvilka, enuru 1 ofrigt ytterst respektabla och utan tvifvel mycket hemmastadda i hvad rörer socker, bomull och dyl, dock icke kunna ett, tu, tre sälta sig in i rälsemarknaden, än mindre bedöma priser å annan materiel eller dess beskaffenhet, hvyartill speciel bännedom erfordras. Såsom bevis bärå torde, bland andra inträffade fall, kunna få anföras följande: Ki skänskt jernsvägsbolag inköpte är 1864 rals efter ett pris al p. sterl. 3 5 sh. ett annat skärskt bolag samma år till p. st. 7 13 sh., bäda genom ohka agenter i London, hvilka beraknade 2 proc. kommission på inköpen. Uddevalla-Herrljunga bolaget köpte år 13864 lättare och i proportion dyrare räls till p. sterl. 6 15 sb. och betalte en agent i Manchester 1 proc. kommission på inköpen. Au räls voro dyrare i början än i slutet af år 1864 kan visserligen icke förnekas, men ett bus hemma i dessa slags alfärer kan dock alltid lättare bedöma marknaden och sätta tiden for inköp samt köpa till billigare priser. Vidare var kommissions-arvodet for de skänska banorna dubbelt emot för Uddevalla-banan och detta oaktadt de flesta skänska banor hade anbud från ett bus al första ordningen, fullkomligt hemmastadt i jernvägsaffarer, att utlora deras ivkop mot I procent kommisson — ett förhållande som bolagets revisorer måbända icke lära undgå att i sinom tid anmärka. Då flera jermsvägar på olika håll nu äro under anläggning, eller åtminstone projekterade, torde dessa upplysningar icke vara ut vägen. kons or OD OO DOO rn inn