Ny heter från 8 Stoc kholm. Midsommardagarne. Midsommarsolen kastade i fredags och lördags sitt mest gyllene sken öfver den nordiska högtiden. Iutet moln störde fröjden, som fyller allas sinnen, då de på midsommarsdagens morgon kläda sig i siva nyköpta kläder och packa in ressakerna eller de rika matsäckarne för att begifva sig utom starens portar och se hur grön och hur skön naturen är, hur vattnen krusas, hur bergen spegla sig i dem, hur det långa gräset vaggar, blommorna nicka och fåglarne lcka. Promenera hvart man vill denna dag och man skull finna parker och hagar prunka af fina växter i siden och nettelduk eller simpelt kattun, man skall se barn hoppa och dansa, man skall höra fioler eller flöjter ljuda — och man skall framförallt varseblifva att det gudskelof en dag om året fins öfverflöd äfven för den som de 364 dagarne icke vet hvar han skall stilla sina barns hunger. Midsommardagen är glädjens och lyckans och fridens dag. Ingen gråter, ingen svär, iogen klagar — icke ens de som skola bära de tunga matkorgarne. Bland dem för hvilka midsommarhelgen medförde en ovanlig fröjd voro alla de vid Liljeholms station anställde tjenstemän och arbetare, åt hvilka bestods gratifikation. Maskinarbetarne hade smyckat sin rymliga och luftiga verkstad invändigt med rika byten från Liljeholmens cekbacke. Hvarje städ, hvarje bärd bar sin eklöfsprydnad. — Midsommardagen dansade den på söder arbetande tfördelvingen af kommenderingen ur Södermanlands regemente på Liljeholmen. Frimurarbarnhusets barnskara fick roa sig det gröna på Uhristineberg. De små fördes lit och dän i löfbekläddu vagnar; de större barnen marscherade under sång. Ångfartygen förde mycket folk ut till Rosersberg, Druttningholm, Gripsholm 0. 8. v.— De små ångsluparnes passagerare gå sannolikt ill tjugutusental. Från Norrköping hade Stockholm besök if omkring 100 lustresande med Norden? och öfyer 200 med Telegrafen. Hufvudstadsinnevånarnes intresse var mest koncentreradt k.ing deras skarpskyttar. Desse