Ny heter från 8 Stoc kholm.
Midsommardagarne. Midsom-
marsolen kastade i fredags och lördags sitt
mest gyllene sken öfver den nordiska högti-
den. Iutet moln störde fröjden, som fyller
allas sinnen, då de på midsommarsdagens mor-
gon kläda sig i siva nyköpta kläder och packa
in ressakerna eller de rika matsäckarne för
att begifva sig utom starens portar och se
hur grön och hur skön naturen är, hur vatt-
nen krusas, hur bergen spegla sig i dem, hur
det långa gräset vaggar, blommorna nicka och
fåglarne lcka.
Promenera hvart man vill denna dag och
man skull finna parker och hagar prunka af
fina växter i siden och nettelduk eller sim-
pelt kattun, man skall se barn hoppa och
dansa, man skall höra fioler eller flöjter ljuda
— och man skall framförallt varseblifva att
det gudskelof en dag om året fins öfverflöd
äfven för den som de 364 dagarne icke vet
hvar han skall stilla sina barns hunger.
Midsommardagen är glädjens och lyckans
och fridens dag. Ingen gråter, ingen svär,
iogen klagar — icke ens de som skola bära
de tunga matkorgarne.
Bland dem för hvilka midsommarhelgen
medförde en ovanlig fröjd voro alla de vid
Liljeholms station anställde tjenstemän och ar-
betare, åt hvilka bestods gratifikation. Ma-
skinarbetarne hade smyckat sin rymliga och luf-
tiga verkstad invändigt med rika byten från
Liljeholmens cekbacke. Hvarje städ, hvarje
bärd bar sin eklöfsprydnad. — Midsommarda-
gen dansade den på söder arbetande tfördelvin-
gen af kommenderingen ur Södermanlands re-
gemente på Liljeholmen.
Frimurarbarnhusets barnskara fick roa sig
det gröna på Uhristineberg. De små fördes
lit och dän i löfbekläddu vagnar; de större
barnen marscherade under sång.
Ångfartygen förde mycket folk ut till Ro-
sersberg, Druttningholm, Gripsholm 0. 8. v.—
De små ångsluparnes passagerare gå sannolikt
ill tjugutusental.
Från Norrköping hade Stockholm besök
if omkring 100 lustresande med Norden? och
öfyer 200 med Telegrafen.
Hufvudstadsinnevånarnes intresse var mest
koncentreradt k.ing deras skarpskyttar. Desse