person. Nej bevars, öfver honom hål
ting; och hvad dom han än får, så
åtminstone icke väntans marter oc
denna väntan förbittras hans lif å
icke genom några umbärand
som tyckes varit Lindbäck be dd
nattvardsvin, hvarmed han skulle kunnat be-
fria sina fångvaktare från deras ledsamma be-
fattning.
Sutligen, hvilken omsorgsfullhet att icke
låta framkomma i dagen, eller få bevis på el-
ler bckänuelse om fera brott, eller ens få
reda på hvarifrån medlen erhållits till de be-
gångns, t. x. om herr kyrkoherden nöjt sig
med det gift han kunnat skrapa undan flu-
gorra och j förskaffat sig äfven något annat!
Allt detia är idel bevis på den likhet in-
för lagen, som cxisterar för bättre? och säm-
re fok
Ivad hafva väl de juridiska och admini-
strativa grcnarne af statsmaskineriet skördat
på att så uppenbart låna sig till redskap åt
prelaturens intresse vid att få denna ohygg-
liga suk så hastigt och lätt öfverhalkad som
möjligt? Deras skörd blir misstroende. Folk
skall säga: man har öfvertalat Lindbäck att ha-
stigt bekänna, föreställande honom att han i allt
fall icke kunde undgå sitt öde och att han såle-
des ej borde draga i betänkande att göra sitt
ståud en fjenst genom att påskynda ett slut.
Mun har nåhända också förespeglat honom
lincringar och nåd. Sedan har domaremakten
länat sig till verktyg åt presterskapet till att
mylla ned så mycket som möjligt af brotten.
Men hvad wvimner väl presterskapet 1å att
icke kasta helt och hållet öfverbord en ovär-
dig medlem? Lika liten ära, som regeringen
vunnit på att låta sitta qvar på sin plats en
polismästare, om hvilket är kommet i dagen
alt han genom mutor köpt sig fri från ankla-
gelse för groft maktmissbruk.