person. Nej bevars, öfver honom hål ting; och hvad dom han än får, så åtminstone icke väntans marter oc denna väntan förbittras hans lif å icke genom några umbärand som tyckes varit Lindbäck be dd nattvardsvin, hvarmed han skulle kunnat befria sina fångvaktare från deras ledsamma befattning. Sutligen, hvilken omsorgsfullhet att icke låta framkomma i dagen, eller få bevis på eller bckänuelse om fera brott, eller ens få reda på hvarifrån medlen erhållits till de begångns, t. x. om herr kyrkoherden nöjt sig med det gift han kunnat skrapa undan flugorra och j förskaffat sig äfven något annat! Allt detia är idel bevis på den likhet inför lagen, som cxisterar för bättre? och sämre fok Ivad hafva väl de juridiska och administrativa grcnarne af statsmaskineriet skördat på att så uppenbart låna sig till redskap åt prelaturens intresse vid att få denna ohyggliga suk så hastigt och lätt öfverhalkad som möjligt? Deras skörd blir misstroende. Folk skall säga: man har öfvertalat Lindbäck att hastigt bekänna, föreställande honom att han i allt fall icke kunde undgå sitt öde och att han således ej borde draga i betänkande att göra sitt ståud en fjenst genom att påskynda ett slut. Mun har nåhända också förespeglat honom lincringar och nåd. Sedan har domaremakten länat sig till verktyg åt presterskapet till att mylla ned så mycket som möjligt af brotten. Men hvad wvimner väl presterskapet 1å att icke kasta helt och hållet öfverbord en ovärdig medlem? Lika liten ära, som regeringen vunnit på att låta sitta qvar på sin plats en polismästare, om hvilket är kommet i dagen alt han genom mutor köpt sig fri från anklagelse för groft maktmissbruk.