att detta fordrar hvilostunder, då man njuter
frukterna af hvad man uträttat och hemtar
krafter till nya företag. Om än icke de oskyl-
diga nöjena äro arbetets mål, utgöra de dock
lönen derför, och de nöjen som återföra oss
till barndomens oskyldiga glädtighet måste ju
vara de på en gång nyttigaste för sinnet och
sundaste för kroppen. Jag vågar derför näm-
na dansen såsom en af de vilgerningar, hvil-
ka blifvit oss menniskor gifna för att uttryc-
ka en viss sinnesstimning och lösrycka oss
från hvardagslifvets bekymmer och enformig-
het. )
Jublande rör barnet händer och fötter
vid musikens ljud; soldaten glömmer trötthet
och faror vid den upplifvande musiken; en
klangfull röst kommer hjertat att klappa och
nerverna spännas vid instrumenternas brusan-
de toner. Hvarje glad underrättelse, hvarje
behaglig öfverraskning kommer den naturliga
menniskan att hoppa likt fågeln som skakar
gina viogar, och hos alla folkslag, från de vil-
daste till de mest civiliserade, yttrar sig den
festliga glädjen — genom dans.
Den åldrige fransmannen för ännu sin
bedagade dam i den högtidliga kontradansen,
och båda drömma sig tillbaka till sina ung-
domsdagar.
Den stele engelsmannen afkastar i den
muntra hornpipen etikettens tryckande band:
han - rusar, liksom gällde det att vinna ett
vad, genom ecossaiscns långa rader och kom-
mer golfvet att darra vid reelens dundran-
de takt. :
Hallingdölen och Wermlänningen pröfva
sina fötters spännkraft mot storstugans bjelktak.
På Färöarne der man ännu för få år se-
dan begagnade gamla kämpavisor till dansmu-
sik, uppföres vid bröllopsfester pantomimiska
scener till balladerna om Holger Danske och
Abrahams trogne tjenare, som tog trohetslöfte
af skön Rebecca för sin herres son.
Ungraren med sina klingande sporrar
återger en bild af ryttarens lif och framstäl-
ler älskaren, som bortför sin motsträfyviga brud
vildt galopp.
Tysken förlorar sig i valsens hvirflar, lik-
som i sina systemers trassliga nät, och stud-
sar såsom uppväckt ur en dröm, då han efter
den våldsammaste rörelse återfinner sig sjelf
på samma punkt, hvarifrån han utgick.
Hur ofta ha ej våra poeter besjungit ta-
rantellan, med den oundvikliga tamburinen,
och boleron med kastagnetternas knäppning!
Men ingen af dem har anmärkt den allvar-
samma minen hos italienarne, som veta att
de dansa på en vulkan, och blott få ha gjort
oss uppmärksamma på att spanjorerna, då de
föra sina danser norrut, gifva dem en tillsats
af råbet, liksom de för våra bortskämda gom-
mar blanda sina ädla viner med sprit.
Slutligen måste jag nämna polacken, hvars
nationalitet är delad mellan tre mäktiga sta-
ter, alla lika hatade. Af sin gamla stolta fä-
derneslands arfvedel har han ingenting annat
qvar än språket ock sina eleganta danser! Men
dessa utmärka honom ock framför alla andra;
ty antingen ban är soldat vid Rhen eller på
Rysslands stcpper; antingen han är landsflyk-
tig i Amerikas urskogar eller slaf i Siberiens
grufvor: öfverallt, der en mazurka spelas,
skockar man sig beundrande kring de smärta
behagfulla polackarne. Förgäfves sträfvar man
att efterapa deras lätta afrundade rörelser,
och till och med deras stränga herrar måste,
i fråga om dans, förklara sig besegrade af
Sobieskys, ridderliga landsmän.
Jag vågar icke, utan fruktan att väcka
förargelse, använda dansens symbolik på mitt
älskade) fosterland ; ) jag vill blott vidröra
ett historiskt faktum, att från de store Wal-
demarernas dagar, då danskarne trådde dan-
sen efter gamla kiämpavisor och sagosånger
utan biträde af utländska spelmän, har Dan-
mark icke egt någon sjelfständig nationaldans
ÄÅår NR fan ballar dancsan anm unnAmAantran an nä.