Om gåfrosystemet i flickskolorna.
Et for de tundre bemedlade föräldrar, hvilka
hafva sina barn i någon af Skrakopings tolk kolor för
flickor, stådse återkommande obihag ar lärarionornas
omaltliga Istnad etter gålvor uch presenter. Lärar-
innorna biträda dervid troget bvarandra, och vid den
enas namns: eller födelsedagar ancrdnar genast den
andra en insamling ät henne. väl vetande att bön i
sin tur har att räkna på dylik tjenst tillbaka, Der-
vid tillgär vanligen sä, att en eller par al de äldsta
flickorna, som sanligen göra monitorstjenst, indragas
i förtivendet, och med den takt, som är qvinnan
medfödd, inse dessa nogsamt att de skulle ädraga sig
Krarinnornas bögsta onåd, om de icke uppdrefre in-
samlingen till högsta möjliga belopp, Nu tyrannise-
ras de yngre på ett sätt, byartill endast qvinnuor, hel-
eller halfvuxna, äro i stånd och de barn, bvilkas förs
åldrar icke kunnat eller möjligen icke ansett sig skyl-
diga gifva något, få genom nedflyttning, försummad
undervisning och deremellan Ofverdrifna fordringar
tillrackligt veta hvem de stungit hafva, till dess de
vid nasta insamling genom böner och tärar lyckas
förmå föraldrarne att tillgripa kinske sista kontanta
skörtven i huset, för att kasta den i här ofvan skil-
drade Ginongagap. Det stannar tiksal icke sid desse
på vissa tider återkonunande beskattningar. Åtskilliga
Jaririnnor taga genom förtågningar hos barnen noga
rela på när dessas föräldrar slagta, boka m, m. doch
forsumma alng alt vid sådana handgelser göra sig
påminda. Detta veta såval barnen som föraktravne
och de å sin sida forsumma icke att presenera tri
buter på färsk gerving, och skulle någon of någon are
ledning manker dermed eller icke eawna tillrackligt
stor och gol gvantitet, erindras hon skowlost och
skorpa ordalig om denna hennes förahirars förmenta
prigt. AIK detta gäller t hill) sin vidd äfven om de
pleatskelor som föresiås al fruöntin- mer, ehorv de
der iehe gor six så kännbt för de nera bemedlade
föralirar, som hålla mma barn i dylika skolor och
således så starka expliegiioner icke strågakomma. Pet
är I kval acke egoadt av höja aktmingen för dessa sko-
Jor och dess lärarinnor, då man, såsom skett, ser de
sednare gå omkring I husen och hos mödrar, brilka
trott sig pjort nog då de betalt qvartalsatgitten och
på barnens begaran Håtit dem till ett utlrackligt be-
lopp deltaga i penningeinsamlingarne, men varit ohun-
mga Om skyliigheten tll naturaprestationer, påminna
om alt efter bakning, slagt am. om. erhalla ett visst
anta! hrödkakor, skorpor, kurfsar ete.. och dervid all-
til holla langre föredrag om hurn mycket den elkr
den plägar gifva, samt i ofagt begagna tillfället an
utkolportera sqvaller och mer eller mindre broderade
historter. Alt sådant borde kunde undvikas genom
ett i proportion tinga höjande al qv rialsatgiften och
pnatlirarinnorna och deras skolor skölle vinna oOkad
aktning derpi. Med det här ofvan sagda förknippas
äfven den förfrågan om icke folkskolenspiktöresne 4
kraft af sitt enh te skölle förmå att såvia någon grans
for detta atortiggeri, ätminstone i tolkskolorna, der
oskicket är en tung börta, så väl för barnen som för
de fattiga foraldrarne och der det således alldeles icke
är lämpbgt, birorinnornas lonetörmåner anses ja til
räckliga, och äro de det ej Olkommer det kommo
nerna, men ej den enskilde att föbattra dem!
ee -