Om gåfrosystemet i flickskolorna. Et for de tundre bemedlade föräldrar, hvilka hafva sina barn i någon af Skrakopings tolk kolor för flickor, stådse återkommande obihag ar lärarionornas omaltliga Istnad etter gålvor uch presenter. Lärarinnorna biträda dervid troget bvarandra, och vid den enas namns: eller födelsedagar ancrdnar genast den andra en insamling ät henne. väl vetande att bön i sin tur har att räkna på dylik tjenst tillbaka, Dervid tillgär vanligen sä, att en eller par al de äldsta flickorna, som sanligen göra monitorstjenst, indragas i förtivendet, och med den takt, som är qvinnan medfödd, inse dessa nogsamt att de skulle ädraga sig Krarinnornas bögsta onåd, om de icke uppdrefre insamlingen till högsta möjliga belopp, Nu tyranniseras de yngre på ett sätt, byartill endast qvinnuor, heleller halfvuxna, äro i stånd och de barn, bvilkas förs åldrar icke kunnat eller möjligen icke ansett sig skyldiga gifva något, få genom nedflyttning, försummad undervisning och deremellan Ofverdrifna fordringar tillrackligt veta hvem de stungit hafva, till dess de vid nasta insamling genom böner och tärar lyckas förmå föraldrarne att tillgripa kinske sista kontanta skörtven i huset, för att kasta den i här ofvan skildrade Ginongagap. Det stannar tiksal icke sid desse på vissa tider återkonunande beskattningar. Åtskilliga Jaririnnor taga genom förtågningar hos barnen noga rela på när dessas föräldrar slagta, boka m, m. doch forsumma alng alt vid sådana handgelser göra sig påminda. Detta veta såval barnen som föraktravne och de å sin sida forsumma icke att presenera tri buter på färsk gerving, och skulle någon of någon are ledning manker dermed eller icke eawna tillrackligt stor och gol gvantitet, erindras hon skowlost och skorpa ordalig om denna hennes förahirars förmenta prigt. AIK detta gäller t hill) sin vidd äfven om de pleatskelor som föresiås al fruöntinmer, ehorv de der iehe gor six så kännbt för de nera bemedlade föralirar, som hålla mma barn i dylika skolor och således så starka expliegiioner icke strågakomma. Pet är I kval acke egoadt av höja aktmingen för dessa skoJor och dess lärarinnor, då man, såsom skett, ser de sednare gå omkring I husen och hos mödrar, brilka trott sig pjort nog då de betalt qvartalsatgitten och på barnens begaran Håtit dem till ett utlrackligt belopp deltaga i penningeinsamlingarne, men varit ohunmga Om skyliigheten tll naturaprestationer, påminna om alt efter bakning, slagt am. om. erhalla ett visst anta! hrödkakor, skorpor, kurfsar ete.. och dervid alltil holla langre föredrag om hurn mycket den elkr den plägar gifva, samt i ofagt begagna tillfället an utkolportera sqvaller och mer eller mindre broderade historter. Alt sådant borde kunde undvikas genom ett i proportion tinga höjande al qv rialsatgiften och pnatlirarinnorna och deras skolor skölle vinna oOkad aktning derpi. Med det här ofvan sagda förknippas äfven den förfrågan om icke folkskolenspiktöresne 4 kraft af sitt enh te skölle förmå att såvia någon grans for detta atortiggeri, ätminstone i tolkskolorna, der oskicket är en tung börta, så väl för barnen som för de fattiga foraldrarne och der det således alldeles icke är lämpbgt, birorinnornas lonetörmåner anses ja til räckliga, och äro de det ej Olkommer det kommo nerna, men ej den enskilde att föbattra dem! ee