Kyrkoherden Lindbäcks bekännelse. Det i går afton hitkomna numret af Wermlands-Posten innehåller härom följande nytt: Vi kunna meddela våra läsare den märkliga nyheten, att Lindbäck ändtligen sistlidne söndags förmiddag bekännt sig hafva förgiftat f. d. handlanden A. Lysån, N. Pettersson i Fårskog och Karin Persdotter i Huken samt föradkt förgifva Daniel Andersson i samma bemman. Lindbäck har således vidgått allt det, hvarföre han till dato varit anklagad inför domstol. Bekännelsen skedde 1 närvaro af hrr landshöfding Ekström och biskop Sundberg. Giftet påstår sig Lindbäck hafva bekommit derigenom, att han efter hand afskrapat den urvittrade arseniken af en förgiftad gröt, hvilken mamsell Ågren skulle hafva utsatt för att förgöra råttor. De tvenne sistuaämnda personerna hafva blifvit förgifne ivinet vid anammandet af nattvarden ; Lyseån deremot har blifvit afdagatagen derigenom, att Lindbäck trenne gånger efter hvarandra inblandat gift i söt mjölk, hvilken blitvit särskildt framsatt för honom, under det den öfriga familjen förtärde sur mjölk. Lindbäck har icke förnekat, att han drifvits af ren egennytta att lönnmörda sin gamle vän och lärjunge Lysån, men vidhåller ävnu att han anser sig hafva gjort ett s. k. barmhertighetsverk genom att skaffa de tvenne andra offren ur denva hårda och mödosamma verlden, hvilket Lindbäck sannolikt gör i den beräkningen att få utseende af sinnesrubbad, för att sålunda få sitt straff förmildradt. Tidningen varnar härefter för att anse Lindbäck sinnesrubbad. Vi göra detta, säger den, emedan vi från säker källa äro underrättade om, att Lindbäck är en ganska simpel, gemen och slugt beräknande brottsling, hvilken till och med då han står med ena foten i evigheten icke bekänner mera iän hvartill han blir alldeles nödtvungen, — Det är ganska sannolikt — hvilket kanhända genom en skicklig behandling torde till en del komma i dagen — att Lindbäcks hela lefnad utgör en fortsatt kedja af brott; och att de nu genom Försynenshämnande rättvisa j dagen komna ohyggliga dåd endast utgöra en ringa del af det hela. Af hvad som följer i tidningen tyckes det som om vissa intressen i orten skulle bemöda sig att utbreda sådana åsigter om vådan för presterskapets anseende af Lindbäicks brott och bestraffning, att omtankan om detia anseende skulle framkalla obehöriga konsiderationer. Man må dock hoppas att domaremakten i Wermland icke gör sig skyldig till sådant undseende som vår svaga regering visar i afseende på polismöstaren Wallenberg i Stockholm. Emellertid — så slutar Wermlands-Posten — synes efter nu skedda bekännelse förlåten snart komma att öppnas till den sista akten uti detta ohyggliga drama; vi kunna blott tillägga den önskan, att ransakningen hädanefter äfven blifver ledd med samma stränga allvar och skicklighet som den sist förflutna, och att sanningen till alla delar kommer i dagen, så att den eller de brottsden nu så upprörda allmänna rättskänslan blir fullkomligt försonad. Allmärna hypofeksbanken. Kuligt sednaste revisionsberättelser hade Jlandets särskilda hypoteksföreningar anmält hos banken att de önskade lån will belopp af 29,300,000 rdr, men deraf hade de icke erhållit mer än 49,408,000 rår. Banken hade i går sin ordinarie årssammankomst. Såsom ordförande fungerade frih. W. F. Tersmeden. Såsom ombud voro när