Den 6 juni. Blaod dagens nyheter är, eller snarare var, de Stockholmska Skarpskyttcsångarnes besök härstädes. Man var allmänt ense om, att de sjungande BSkarpskyttarne från hufvudstaden gjorde sin sak väl och förtjena till videtur åtminstone ett non sine laude (icke utan beröm). Detta omdöme bekräftades af de lifliga bifallsyttringar, med hvilka hvarje sångnummer aftackades, och ett och annatda caporop. Då det rum, der konserten gafs (Arbetareföreningens stora sal) är så beskaffadt, att man har svårt för att öfverskåda det, är det också omöjligt att genom ögonmått komma till en riktig uppskattning af åhörarnes antal. Att delta var stort — om också kanske ej alldeles så stort som vår tidning uppgifver eller båda dagarna bortåt 1,900 personer — derom kan jag försäkra, hvadan behållningen, af hvilken Stockholmarne hade den generositeten att afstå en del till Norrköpings Skarpskytteförening, bör vara icke så obetydlig. Till en anmärkning kan jag nog hafva skäl, icke mot konsertgifvarne utan mot vår publik, den nemligen, att vår haute volge lyste genom sin frånvaro från konserten båda dagarne. Om man också varsnade cen och annan, så var af vederbörande tongifvande dock ej detta anlopp som eljest tillkännagifver, att hvad som förehafves är comme il faut — att tagas i skärskådande utan den aldra som lillaste näsrynkning. Annat får man nog se nästa fredag, då fru Michaeli gifver en konsert 1 samma salong. Jag får ej lemna pingsten utan att tillägga, att vädret var i det närmaste, under den hutvudsakligaste delen af helgen, så dåligt som det gerna kunde vara för att få helsa som sommarväder. Deremot tror jag reig saklöst kunna förbigå det Gauthierska lindansar-sällskapets illustrationer af festen såväl på Strömsholm, som på oxbacken, der kappridning anställdes annandagen. Jag vet ej om några prisbelöningar denna gången kommo i fråga som vid ett föregående tillfälle, då tre stora priser voro utsatta för de täflande ryttarne, mest bestående af stadens herrar åkare, på vederbörligen uppstockade åkarkampar, af hvilka några knappast förmådde komma ur fläcken. Dessa priser bestodo i en penningsumma af 10 rdr, en skinka och en medwurst -— med eller utan trichiner är mig obekant. Apropos trichiner så gå vi här jemti fara att blifva trichinerade, då stadens polismyndighet, lika litet som dess sundhetsnämd — en mycket tyst och sluten autoritet — iävnu ej vidtagit några anstalter för att få en svinundersökningsbyrå etablerad. Tro dock ej derför att trichineller fläskpaniken ej här gjort gig lika gällande, som på andra ställen. Jo, säkert! Värdshusvärdarnac klaga öfver omöjligheten att komma fram på sina matsedlar och sexbord med några tillredningar i hvilka svinkött ingår som cen ingrediens; tillochmed en oskyldig fläiskpannkaka ses af hvarje riktigt försigtig bordsgist med misstänksamma blickar, och i hökarbodarne hänga de läckra libska skinkorna föraktade och försmådda. En un