studiet. Hos dem båda finnes en sådan rike-
dom af fantasi och känsla, att dessa egenskaper
i många full måste bringa den strängare kritiken
till tystnad. Tyvärr har ett kroniskt lidande
alltför tidigt atlägsnat den utmärkta skåde-
spelerskan från scenen, men Dahqvist är ännu
en kraftfull typ af en karakterskådespelare.
Hans förmåga att antaga olika skepvader är
så stor, att, vare sig han skall framställa en
konung eller en bonde, riddare eller soldat,
en dygdemartyr eller en skurk, han alltid
fiuner en träffinde bild, och hvad som utgör
han största företräde - är hans gedigna
svenskhet. Såsom Torkel Knutsson, Erik den
Fjortonde och Engelbrecht måste han anses
oofverträfflig.
Elise Hwasser (född Jacobsson). Denna
fantasirika konstnärinna iär obestridligen den
nyare svenska scenens mest framstående qvin-
liga personlighet. Det första som frapperar
hos henne är en viss likhet med Jenny Lind
och den siareblick, hvarmed denna stora drama-
tiska sångerska uppträdde bland däruiderna i
Norma. Den fina ironien synes ha samman-
gmilt med hela hennes väsende, hvarföre hon
icke helier är fullt lämplig för älskarinnefacket,
utan förnämligast lyser i romantiska framställ-
ningar af qvinliga originaler, nyckfulla natur-
barn, exceutriska unga ladies, såsom i de
Birch-Pfeifferska bearbetningarne och öfverallt
der den koncentrerade passionen omsider bryter
ut i stormande affekt. Det ligger för öfrigt
en stor mångfald i hennes utmärkta gåfvor,
som ännu icke hunnit sin kulmination, och
och det är säkerligen orättvist, då några af
hennes mindre ifriga beundrare påstå att de
känna henne utantill; ty allt ifrån hennes fan-
tastiska Puck i Midsommarnattsdrömmen och
hennes konversationsroller intill hennes upp-
fattniog af den klassiska forntiden, går genom
heunes repertoir en betydlig olikhet som skulle
bli ännu mera märkbar, om denna begåfvade
skådespelerska kunde öfverbevisas om nyttan
af grundliga repetioner.
Det skulle vara att förneka skönheten och
och elegansen det pris som tillkommer dem,
att förbigå Fru Selma Hedin, hvars förtjenster
om det högre lustspelet äro allmänt erkända.
Eburu det komiska elementet alltid varit
svagare represcuteradt i Sverge än i Danmark,
förtjena Jolin, Broman, Svensson och Nyforss
att omnämnas såsom föriräffiga frumställare
af de svenska pvationaltyperna; den förstnimnde
dessutom såsom en särdeles produktiv drama-
tisk förrattare. Derförutan finnas för det mo-
derna franska lustspelet två utmärkta figurer:
Svante IZedin, som den godmodige bonvivanten
och Knut Almlöf, som en mångsidig, smakfall
och naturtrogen komiker.