studiet. Hos dem båda finnes en sådan rikedom af fantasi och känsla, att dessa egenskaper i många full måste bringa den strängare kritiken till tystnad. Tyvärr har ett kroniskt lidande alltför tidigt atlägsnat den utmärkta skådespelerskan från scenen, men Dahqvist är ännu en kraftfull typ af en karakterskådespelare. Hans förmåga att antaga olika skepvader är så stor, att, vare sig han skall framställa en konung eller en bonde, riddare eller soldat, en dygdemartyr eller en skurk, han alltid fiuner en träffinde bild, och hvad som utgör han största företräde är hans gedigna svenskhet. Såsom Torkel Knutsson, Erik den Fjortonde och Engelbrecht måste han anses oofverträfflig. Elise Hwasser (född Jacobsson). Denna fantasirika konstnärinna iär obestridligen den nyare svenska scenens mest framstående qvinliga personlighet. Det första som frapperar hos henne är en viss likhet med Jenny Lind och den siareblick, hvarmed denna stora dramatiska sångerska uppträdde bland däruiderna i Norma. Den fina ironien synes ha sammangmilt med hela hennes väsende, hvarföre hon icke helier är fullt lämplig för älskarinnefacket, utan förnämligast lyser i romantiska framställningar af qvinliga originaler, nyckfulla naturbarn, exceutriska unga ladies, såsom i de Birch-Pfeifferska bearbetningarne och öfverallt der den koncentrerade passionen omsider bryter ut i stormande affekt. Det ligger för öfrigt en stor mångfald i hennes utmärkta gåfvor, som ännu icke hunnit sin kulmination, och och det är säkerligen orättvist, då några af hennes mindre ifriga beundrare påstå att de känna henne utantill; ty allt ifrån hennes fantastiska Puck i Midsommarnattsdrömmen och hennes konversationsroller intill hennes uppfattniog af den klassiska forntiden, går genom heunes repertoir en betydlig olikhet som skulle bli ännu mera märkbar, om denna begåfvade skådespelerska kunde öfverbevisas om nyttan af grundliga repetioner. Det skulle vara att förneka skönheten och och elegansen det pris som tillkommer dem, att förbigå Fru Selma Hedin, hvars förtjenster om det högre lustspelet äro allmänt erkända. Eburu det komiska elementet alltid varit svagare represcuteradt i Sverge än i Danmark, förtjena Jolin, Broman, Svensson och Nyforss att omnämnas såsom föriräffiga frumställare af de svenska pvationaltyperna; den förstnimnde dessutom såsom en särdeles produktiv dramatisk förrattare. Derförutan finnas för det moderna franska lustspelet två utmärkta figurer: Svante IZedin, som den godmodige bonvivanten och Knut Almlöf, som en mångsidig, smakfall och naturtrogen komiker.