Utrikes Nyheter.
Amerika. Det första vittnet i pro-
cessen om mordet på Lincoln var en hemlig
poliskonstapel John Lee, som vistecrat hotellet,
der Atzeroth bott. Hans vittnesmål innehöll
ingenting af vigt. Vittnet Welchman berättar,
att Surrat efter samtal med Jefferson Davis
och Benjamin rest från Richmond till Kanada
väl försedd med penningar och derefter åter-
vändt till Washington med order om mordet
till Booth, som redan samma afton verkstillde
detsamma. Rörande Booths egentliga plan
uppdyxer den förmodan att han haft för af-
sigt att göra vicepresidenten Johnson miss-
tänkt för medvetenhet om komplotten. Så för-
klaras nemligen det besök han på morgonen
gjorde hos Johnson, och då han i biljett helt
enkelt begärde att få tala vid denne. Om han
då fått en enda rad till svar och lemnat detta
eftor sig i Lincolns loge, så hade naturligtvis
en stark misstanke kunnat falla på Johnson,
och hindrat denne från att genast öfvertaga
presidentskapet.
Vittnet Lloyd igenkänner Harrold och
Atzeroth, samt säger, att dessa kort efter mor-
det lemnat efter si i vittnets tavern två bös-
sor med ammunition, tilläggande att de snart
skulle bli afhemtade. Måndagen före mordet
mötte vittnet fru Surrat i grannskapet af sitt
hus; hon talade något om skjutvapen som snart
skulle komma att begagnas. Den 14:de kl. 5
på aftonen kom hon ånyo och lofvade att
vapnen skulle hemtas samma dag, qvarlemnade
dessutom ytterligare ett gevär och tillsade att
de båda karlarne skulle få en flaska bränvin.
Kl. 12 på natten väcktes vittnet ur sömnen
och fann utanför sin port två persuner till
häst, af hvilka den ene var Harrold, som vitt-
net kände, och den andre var Booth. Harrold
steg af hästen, gick fram till disken och bar
ut flaskan till Booth, som drack något derur
och derefter lemnade den tillbaka. Booth satt
qvar på hästen, och Harrold ropade till Lloyd
att han skulle skynda sig och lemna sakerna.
Vittnet gaf honom också allt hvad fru Surrat
tillsagt; de dröjde blott fem minuter och togo
blott den ena bössan. Booth sade att han ej
kunde taga sin, emedan han brutit sin fot.
Just då de höllo på att begifva sig bort ytt-
rade Booth: Jag skall tala om en nyhet för
er; jag är temligen säker på att vi dödat pre-
sidenten och sannolikt äfven herr Seward.
Andra rättegångsdagen användes att be-
visa bekantskapen mellan Booth, Ar: old och
OLaughlin, hvilket likväl förkastades af advo-
katen Cox, emedan dermed ingenting bevisades
i fråga om sammansvärjningen.
Tredje rättegångsdagen begaf sig domsto-
len till Fords teater för att taga skådeplatsen
för brottet i betraktande. Bland inkallade
vittnen är äfven Johnsons privatsekreterare,
som säger, att han på aftonen den dag mordet
begicks i breflådan funnit ett kort, adresseradt
till vicepresidenten, och hvarpå stod skrifvet:
uJag vill icke störa er; när är ni hemma?
J. Wilkes Booth. — Doktor Stone redogjorde
för presidentens sår och företedde kulan. Stöf-
veln, som d:r Mudd dragit af Booths fot före-
visades också. Inuti densamma stod J. Wil-
kes. Vittnet Lloyd berättar om d:r Mudd,
alt han i början nekat ha sett de samman-
svurne, men sednare hade han erinrat sig att
det varit Booth, hvars sår han förbundit.
Enligt en nyligen kungjord befallning skola
alla generaler och officerare, hvilkas tjenst icke
är rent af oumbärlig, genast afskedas på he-
drande vilkor. 50,000 tjenstemän och betjente
vid kommissariatet hemförlofvades den 19 maj.
D:r Blackburn, anklagad för försök att
införa gula febern i Newyork har blifvit häk-
tad i-Montreal i Kanada.