Stockholms Stadsfullmäktige
bade i går afton sammanträde å Stora Börssalen.
Frågan om anställande af en folkräkning
i hufvudstaden, hvaröfver Stadsfullmäktiges
utlåtande infordrats, blef icke af fullmäktige
understödd. Medicinalrådet Berg sökte visser-
ligen på allt sätt framhålla nyttan af en så-
dan folkräkning i och för vinnande af vissa
statistiska upplysningar, men flere talare fram-
ställde den öfvertygelsen att samma fördelar
kunde vinnas genom en förbättrad mantals-
skrifningsordning. Också beslöts att fullmäk-
tige skulle till Kungl. Maj:t hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes förordna om en närmare
utredning af förhållandena rörande mantals-
skrifningarnes förrättande i hufvudstaden samt
sedan meddela de nya stadganden i detta ämne,
som kunna anses af behofvet påkallade.
Herr L. J. Hiertas motion angående upp-
häfvande af beslutet om Nybrovikens fyllande
förekom dernäst. Sedan hr Hierta sjelf uppläst
en skrift, vari voro sammanförda, utom de i
sjelfva motionen framlagda, en mängd ytterli-
gare skäl, såväl sanitära som med afseende på
beredande af lättare tillgång på lifsförnöden-
heter åt rikt befolkade stadsdelar, m. m., mot
verkställandet af det beglut som förra gången
fattades i frågan, börjades diskussionen.
De flesta talare som uppträdde yttrade sig
mot det oformliga uti att ändra ett en gång fat-
tadt beslut. Bland de som ifrigast lade sig emot
motionens upptagande voro hrr Dalman, Wi-
strand och Schwan. Hr Dalman beklagade
att icke hr Hierta kunnat komma fram med
eina många skäl mot företaget då frågan fö-
revar hos fullmäktige; hr Wistrand beklagade
att ens en sådan motion kunnat väckas. Hr
Schwan påstod att Nybroviken var på förhand
bestämd att fyllas; fylles den icke nu, så kom-
mer den inom en snar framtid att fyllas.
Vattnet i viken är och kan icke annat än
vara i högsta grad osundt, och det förvånade
tal. att så många läkare kunnat teckna sina
namn under den i detta ämne till K. M:t in-
gifna petitionen. Hvart skall detta sätt att
behandla frågor slutligen leda, mina herrar?
hemställde tal. Om hr Hierta försummat
sig sjelf och icke varit närvarande vid beslu-
tets fattande, kan han väl derföre icke göra
anspråk på att frågan skall upptagas till ny
behandling. När skola vwvi väl hidanefter
kunna anse våra beslut fattade? Är det först
sedan tidningarne uttalat sina åsigter i äm-
ncna. Nej, mina herrar, allt detta är en föjjd
af opinionens påtryckning, och jag har aldrig
hört att någon myndighet har rättat sig efter
opinionens vindkast. Talarens slutliga yr-
kande var att motionen skulle helt och hållet
förkastas.
Hr Dalmans yttrande besvarade hr Hierta
dermed att han, då frågan afgjordes hos fuil-
mäktige, icke varit närvarande, emedan han
gålt ut på 5 å 10 minuter för att hemta frisk
luft. Han hade aldrig kunnat tro att ett
ärende af så allvarlig beskaffenhet skulle
kunna expedieras så der hastigt och hade visst
ämnat yttra sig i frågan. Han beklagade
deremot att ett sådant beslut blifvit fattadt,
och hade icke skytt att kompromettera sig
sjelf, blott han derigenom kunde åstadkomma
en nyttig ändring.
Generalmajoren Hazelius hade först hom-
ställt att motionen skulle remitteras till be-
redningsutskottet och denna åsigt biträddes
sedan af alla talarne.
Hr Wallenberg var hr Hiertas och mo-
lionens kraftigaste försvarare. Han erinrade
om huru lätt efter en längre och tröttande
diskussion i ett föregående ämne en fråga kan
förbastadt och ofta kanske icke i full öfver-
ensstämmelse blifva afgjord, och att ingen
myndighet borde, då det handlade om en vig-
tig sak, anse sig förnärmad utaf att erkänna
sig ha begått ett misstag.
Fullmäktige beslöto att motionen skulle
öfverlemnas till beredningsutskottet, för att
hos detta skyndsammeligen undergå förbere-
lande behandling.
Vidare beslöts:
att fullmäktige skulle hos Kungl. Maj:t
wohålla om rättighet att expropriera egendo-
men N:o 2 i qvarteret Lappen i och för ut-
vidgning af Klara strandgata: och