Stockholms Stadsfullmäktige bade i går afton sammanträde å Stora Börssalen. Frågan om anställande af en folkräkning i hufvudstaden, hvaröfver Stadsfullmäktiges utlåtande infordrats, blef icke af fullmäktige understödd. Medicinalrådet Berg sökte visserligen på allt sätt framhålla nyttan af en sådan folkräkning i och för vinnande af vissa statistiska upplysningar, men flere talare framställde den öfvertygelsen att samma fördelar kunde vinnas genom en förbättrad mantalsskrifningsordning. Också beslöts att fullmäktige skulle till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes förordna om en närmare utredning af förhållandena rörande mantalsskrifningarnes förrättande i hufvudstaden samt sedan meddela de nya stadganden i detta ämne, som kunna anses af behofvet påkallade. Herr L. J. Hiertas motion angående upphäfvande af beslutet om Nybrovikens fyllande förekom dernäst. Sedan hr Hierta sjelf uppläst en skrift, vari voro sammanförda, utom de i sjelfva motionen framlagda, en mängd ytterligare skäl, såväl sanitära som med afseende på beredande af lättare tillgång på lifsförnödenheter åt rikt befolkade stadsdelar, m. m., mot verkställandet af det beglut som förra gången fattades i frågan, börjades diskussionen. De flesta talare som uppträdde yttrade sig mot det oformliga uti att ändra ett en gång fattadt beslut. Bland de som ifrigast lade sig emot motionens upptagande voro hrr Dalman, Wistrand och Schwan. Hr Dalman beklagade att icke hr Hierta kunnat komma fram med eina många skäl mot företaget då frågan förevar hos fullmäktige; hr Wistrand beklagade att ens en sådan motion kunnat väckas. Hr Schwan påstod att Nybroviken var på förhand bestämd att fyllas; fylles den icke nu, så kommer den inom en snar framtid att fyllas. Vattnet i viken är och kan icke annat än vara i högsta grad osundt, och det förvånade tal. att så många läkare kunnat teckna sina namn under den i detta ämne till K. M:t ingifna petitionen. Hvart skall detta sätt att behandla frågor slutligen leda, mina herrar? hemställde tal. Om hr Hierta försummat sig sjelf och icke varit närvarande vid beslutets fattande, kan han väl derföre icke göra anspråk på att frågan skall upptagas till ny behandling. När skola vwvi väl hidanefter kunna anse våra beslut fattade? Är det först sedan tidningarne uttalat sina åsigter i ämncna. Nej, mina herrar, allt detta är en föjjd af opinionens påtryckning, och jag har aldrig hört att någon myndighet har rättat sig efter opinionens vindkast. Talarens slutliga yrkande var att motionen skulle helt och hållet förkastas. Hr Dalmans yttrande besvarade hr Hierta dermed att han, då frågan afgjordes hos fuilmäktige, icke varit närvarande, emedan han gålt ut på 5 å 10 minuter för att hemta frisk luft. Han hade aldrig kunnat tro att ett ärende af så allvarlig beskaffenhet skulle kunna expedieras så der hastigt och hade visst ämnat yttra sig i frågan. Han beklagade deremot att ett sådant beslut blifvit fattadt, och hade icke skytt att kompromettera sig sjelf, blott han derigenom kunde åstadkomma en nyttig ändring. Generalmajoren Hazelius hade först homställt att motionen skulle remitteras till beredningsutskottet och denna åsigt biträddes sedan af alla talarne. Hr Wallenberg var hr Hiertas och molionens kraftigaste försvarare. Han erinrade om huru lätt efter en längre och tröttande diskussion i ett föregående ämne en fråga kan förbastadt och ofta kanske icke i full öfverensstämmelse blifva afgjord, och att ingen myndighet borde, då det handlade om en vigtig sak, anse sig förnärmad utaf att erkänna sig ha begått ett misstag. Fullmäktige beslöto att motionen skulle öfverlemnas till beredningsutskottet, för att hos detta skyndsammeligen undergå förberelande behandling. Vidare beslöts: att fullmäktige skulle hos Kungl. Maj:t wohålla om rättighet att expropriera egendomen N:o 2 i qvarteret Lappen i och för utvidgning af Klara strandgata: och