En större oeftertänksamhet, än den, som uppenbarar sig i denna hushållsgren, kan näppeligen tänkas. Det är isynnerhet halländska allmogen, som visar ett sådant oförstånd, då den bäst behöfde egna sin uppmärksamhet åt skogsodlingen. Torfmossarna uppodlas, hvad de icke redan äro uppodlade, till fruktbärande fält, äfvenså med annan odlingsbar jord, så att den obetydliga brännmateriel, som finnes, snart är slut. Om detta är ingenting att säga; det bör så vara. Men att all den icke odlingsbara jorden, våra sandfält och isynnerhet Hallands utmarker, berg och backar stå gagnlösa, är oförsvarligt. Vi antaga, att 100,000 tunneland deraf kunde vara ordentligt odlade med skog. Efter regeln skall 3,000 trädplantor planteras på tunnelandet; 2,000 deraf t. ex. gå i full växt, det är något mindre än en qvadratfamn till hvarje träd. Afbrukningen sker i ordentlig cirkulation eller (som det heter på skogsspråket) trakthuggning, först efter 50 års viäxttid, sedan succesivt med 10 års förlängd växttid t. o. m. 100 år. Gallring kunde börja om 15 å 20 år, så att redan då någon afkastning vore att påräkna. Om 50 år, då 2,000 tunneland med fyra millioner träd (värda minst lika många riksdaler) kunna afverkas, har man bjelpligt byggnadsvirke (8 å 10 tums bjelkar med sparrar af trädets öfre delar och en stor del bränsle). Då skogen i sinom tid får växa sina 100 år, så har man betydligt stora och mogna afverkningsträd, till antalet 2 (två) millioner per år, hvaraf belöper sig 60 å 70 st. på hvarje hrshåll inom Halland, då dessa antagas till trettio tusen. Om 1f10 utaf den afverkade skogen åtgår till husbehoftbyggnad, gå kunna minst 50 st. trän af hvarje hushåll användas för export, hvaraf en inkomst af 150 rdr uppkommer, eller på hela Halland 4,700,000 rdr årligen — en ganska vacker inkomst! Ett bättre muaterielt arf kunde väl nuvarande generation icke gifva sina efterkommande. Gallringen och afskrädet m. m. på exportvirket är tillräckligt till husbehofsbränsle. Kalkylen är utförd i runda tal och kan derföre tåla någon jemkning, men knappast nedsättning; ty en väl utförd skogshushållning är den mest vinstgifvande hushållsgren, landtmannen har att framvisa. Endast den sämsta jorden, som eljest ingenting renderar, tages i anspråk dertill, ej heller tarfvas något arbete, utom vid planteringen och afverkningen. Men planteringen går ock af sig sjelf i sinom tid, genom fröträns afsättning. Om af ett tunneland sådan oduglig och ofruktbar jord, som nu möjligen lemnar ett magert, knappt ifbergande bete för ett får eller ett getkreatur, om 100 år kan afverkas endast fjerdedelen af hvad i ofvan upptagna kalkyl omförmäles, eller 500 träd å 3 rdr pr st. 1,500 rdr; så belöper denna afkastning sig likväl till 15 rdr för tunnelandet pr år. Man klandrar de omättlige ekogsmördarne; men de torde dock vara nyttige att väcka intresse för skogsplantering och sätta vederbörandes lojhet i nödig verksamhet.