Jag tror visst att farmors tunga
Aldrig varit sjuk och skral!
Blir jag på en juldans bjuden
Pår jag höra hela dan
Om igen de gamla ljuden:
sHvartill farmor varit van
Om hur hon har fått arbetas
Träöget, strängt, sin ungdomstid.
Hvad det kostar, — ska Gud veta,
Att förblifva tyst dervid.
Men en sak som ej min sskaller
Kan begripa lätt, minsann, —
Det är just att grannes Callex
Gumman icke lida kan!
Ack! Hans hår det ljusa, riks
Ar som linet fint och slätt
Och hans ögon äro lika
Med min himmelsblå schalett!
Blyg, han kom just häromdager
Ivo till oss i skymningen,
Frågade, så ömt betagen;
aGreta vill du bli min vän?
Ack, jag tordes icke svara,
Rädd att farmor hörde på —:;
Ty ibland hon låtsar vara
Nägot döf; men hör — ändå!
Nu jag vet ej hur det kom sig,
Calle några kyssar tog,
Qvickt jag titade bakom mig
Såg hur farmor det fördrog —
Ack, hon hötte mel sin krycka
Var så ond, så ond och tvär, —
Herre Gud att hon kan tycka,
Att en kyss så fasligt är!!!
Richard Cobdens död vickte stor
seusation icke blott i hans fidernesland, utan
i alla civiliserade länder, och icke minst i
Amerika. Vid ett sammanträde af Newyorks
handelskammare yttrades bland annat, att Ri-
chard Cobden begråtes af alla fria institutioner
i hela verlden, att den amerikanska republiken
med honom förlorat en af sina bästa vänner
och att hans egna landsmän skola vörda hans
minne, såsom den ädle kämpen för deras högsta
och skönaste intressen. Handelskammaren be-
slöt att till Cobdens familj sända en adress,
för att betyga kammarens innerliga och djupa
deltagande i den stora förlust som drabbat den.
Jordbäfningar. Ungefär samtidigt
med de jordskakningar, som nyligen förmärkts
i Norge, har man på åtskilliga andra ställen
tätt uppskakande påminnelser om vår jords
inneboende krafter. I närheten af Lissabon
och på flera ställen i Stora Britanien har jord-
stötarne varit så häftiga att möblerna i rum-
men kastats mot hvarann; men efter hvad man
föreport lärer ingen allvarsammare olycka in-
träffat.
Wilkes Booth som skaådespe-
tare. Mycket har blifvit sagdt om mördaren
Booths karakter, och till ailt detta vilja vi
foga några ord om hans exentriska uppträdande
på scenen. Bland annat brukade han, då han
skulle framställa en häftig karakter, göra spe-
let till verklighet, och förvandla en låtsad
strid till strid på lif och död. En gång, då
han i Newyork spelade Richard den tredje,
anföll ban så häftigt sin motståndare, grefven
af Richmond, hvilken roll spelades at en hr
Tilton, att grefven blef nedträngd i orkestern,
med den påföljd att han bröt armen af sig.
Då Booth sedermera engagerades i Boston, och
och der skulle uppträda som Richard den tredje,
blef han innan representationen börjades på
följande sätt tilltalad af den skådespelare som
skulle spela grefvens af Richmond roll: Hr
Booth, det kan vara så godt att vi riktigt
förstå hvarann innan vi börja. Det är inte
nödvändigt att en skådespelare blir verkligt
sårad i scener, der strider och fäktningar före-
komma, och jag ber er komma ihåg att om ni
ger mig den minsta rispa med er värju, så
bered er på att försvara er, ty från den stun-
den blir striden verklig från min sida.
Denna tillrättavisning hade på Booth
åsyftad verkan och han förifrade sig inte en
enda gång under hela den tid hans engage-
ment i Boston varade.
Varen i England. 1 bref från
Hampshire omtalas att näktergalar och gökar
hafva infunnit sig der i trakten talrikare än
någonsin, och att ett sådant herrligt väder
icke existerat der under någon april sedan
1818.
Lezala Nyheier, im. in.