Jag tror visst att farmors tunga Aldrig varit sjuk och skral! Blir jag på en juldans bjuden Pår jag höra hela dan Om igen de gamla ljuden: sHvartill farmor varit van Om hur hon har fått arbetas Träöget, strängt, sin ungdomstid. Hvad det kostar, — ska Gud veta, Att förblifva tyst dervid. Men en sak som ej min sskaller Kan begripa lätt, minsann, — Det är just att grannes Callex Gumman icke lida kan! Ack! Hans hår det ljusa, riks Ar som linet fint och slätt Och hans ögon äro lika Med min himmelsblå schalett! Blyg, han kom just häromdager Ivo till oss i skymningen, Frågade, så ömt betagen; aGreta vill du bli min vän? Ack, jag tordes icke svara, Rädd att farmor hörde på —:; Ty ibland hon låtsar vara Nägot döf; men hör — ändå! Nu jag vet ej hur det kom sig, Calle några kyssar tog, Qvickt jag titade bakom mig Såg hur farmor det fördrog — Ack, hon hötte mel sin krycka Var så ond, så ond och tvär, — Herre Gud att hon kan tycka, Att en kyss så fasligt är!!! Richard Cobdens död vickte stor seusation icke blott i hans fidernesland, utan i alla civiliserade länder, och icke minst i Amerika. Vid ett sammanträde af Newyorks handelskammare yttrades bland annat, att Richard Cobden begråtes af alla fria institutioner i hela verlden, att den amerikanska republiken med honom förlorat en af sina bästa vänner och att hans egna landsmän skola vörda hans minne, såsom den ädle kämpen för deras högsta och skönaste intressen. Handelskammaren beslöt att till Cobdens familj sända en adress, för att betyga kammarens innerliga och djupa deltagande i den stora förlust som drabbat den. Jordbäfningar. Ungefär samtidigt med de jordskakningar, som nyligen förmärkts i Norge, har man på åtskilliga andra ställen tätt uppskakande påminnelser om vår jords inneboende krafter. I närheten af Lissabon och på flera ställen i Stora Britanien har jordstötarne varit så häftiga att möblerna i rummen kastats mot hvarann; men efter hvad man föreport lärer ingen allvarsammare olycka inträffat. Wilkes Booth som skaådespetare. Mycket har blifvit sagdt om mördaren Booths karakter, och till ailt detta vilja vi foga några ord om hans exentriska uppträdande på scenen. Bland annat brukade han, då han skulle framställa en häftig karakter, göra spelet till verklighet, och förvandla en låtsad strid till strid på lif och död. En gång, då han i Newyork spelade Richard den tredje, anföll ban så häftigt sin motståndare, grefven af Richmond, hvilken roll spelades at en hr Tilton, att grefven blef nedträngd i orkestern, med den påföljd att han bröt armen af sig. Då Booth sedermera engagerades i Boston, och och der skulle uppträda som Richard den tredje, blef han innan representationen börjades på följande sätt tilltalad af den skådespelare som skulle spela grefvens af Richmond roll: Hr Booth, det kan vara så godt att vi riktigt förstå hvarann innan vi börja. Det är inte nödvändigt att en skådespelare blir verkligt sårad i scener, der strider och fäktningar förekomma, och jag ber er komma ihåg att om ni ger mig den minsta rispa med er värju, så bered er på att försvara er, ty från den stunden blir striden verklig från min sida. Denna tillrättavisning hade på Booth åsyftad verkan och han förifrade sig inte en enda gång under hela den tid hans engagement i Boston varade. Varen i England. 1 bref från Hampshire omtalas att näktergalar och gökar hafva infunnit sig der i trakten talrikare än någonsin, och att ett sådant herrligt väder icke existerat der under någon april sedan 1818. Lezala Nyheier, im. in.